La Gomera och La Palma

När vi seglat till La Gomera ankrade vi först vid en strand på sydsidan. På klippväggen bakom stranden hängde tygskynken lite här och där. Det såg lite konstigt ut men snart insåg vi att det bodde hippies i grottor.

Vi hade hoppats kunna ankra här någon vecka. Det skulle blåsa en nordlig kuling med lä söder om ön men stora dyningar från söder (!?) gjorde att det blev ganska rulligt. Det var visserligen ingen vind men obekvämt, så vi seglade till hamnen i San Sebastian.

På en klippa vid hamnen finns ett monument till minne av när facklan med den olympiska elden passerade La Gomera på väg till OS i Mexico City 1968. Elden följde Columbus väg till den nya världen.

La Gomera är en av Kanarieöarnas mindre kända öar med gröna kullar och en orörd natur. När vi var här 2016 hyrde vi bil och åkte runt och såg en stor del av ön. Den här gången åkte vi  lokalbuss. Först upp till Garajonay Nationalpark och Mirador de los Roques.  Därifrån följde vi olika vandringsleder ned genom dalar, skogar och pittoreska byar tillbaka till hamnen.

Några dagar senare tog vi bussen till byn Agulo. När vi klev av bussen i byn och såg de branta bergsväggarna runt om tänkte vi – var ska man kunna vandra här? Men vi hittade leden, en brant trappa/stig uppför bergsväggen till Mirador Abrante, en glasplattform 700 meter upp. Fantastisk utsikt men själva vandringen, på stigen mellan klippvägg och stup, var det häftigaste. Sedan fortsatte vi nedåt på andra sidan berget. En lika fin vandring ned. I slutet av leden kom vi till en avspärrning. Förbjudet att vandra in på den led vi kom ifrån p.g.a. rasrisk. Det var ingen skylt från andra hållet, det som vi kom ifrån!?

Efter en vecka seglade vi vidare mot La Palma. Vi seglade nära utefter La Gomeras nordkust för att titta på klippan Los Órganos som bara kan ses från havet när vädret tillåter. Los Órganos är en klippformation med vertikala kolonner som liknar de gigantiska orgelpiporna i en kyrka. Denna gigantiska orgel är cirka 87 meter hög och 191 meter bred och varje kolonn har en diameter på över en meter.

Halvvägs över till La Palma tjöt djuplarmet, grunt vatten mindre än 3 meter, som vi lagt in senast vi ankrade.  Vi hade fått besök av delfiner som lekte under båten 🙂 . Strax efter såg vi valsprut ganska nära båten och två stora fenvalar visade sig. De lekte kurragömma med Eva som förgäves försökte fota dom. Bästa bilden blev en suddig stjärtfena i kanten 🙁 .

Som tur är finns det andra djur som vill vara med på bild.

La Palma är den nordvästligaste av Kanarieöarna. Det är en vulkanö som byggts upp av vulkanutbrott under tre miljoner år. Ön är den vulkaniskt mest aktiva bland Kanarieöarna. Ett omfattande utbrott inträffade hösten 2021, då 12 kvadratkilometer täcktes av lava och förstörde fler än 1300 bostäder. Omkring 7000 människor tvingades evakuera. Lavan rann ut i havet bara någon kilometer från hamnen i Tazacorte.

På bilden nedan syn byn Tazacorte i mitten med hamnen nere till höger. I bakgrunden ser man hur de två lavaströmmarna runnit ner genom grannbyn och ut i havet. Tyvärr var det disigt pga Calima, dvs. fin sand som blåser hit från Sahara.

Efter ett par nätter i hamn gick vi ut och ankrade precis utanför hamnen men fortfarande i skydd bakom piren. Det var en mycket bra ankring där vi låg i en vecka.

På La Palma finns massor av stora bananodlingar. Bananen är ett bär som växer i tvåradiga klasar på en stock med ibland upp till 200 bananer och kan ha en sammanlagd vikt på upp till 50 kg. Stocken hänger lodrätt ner från plantan med den stora mörkröda bananblomman längst ner. Blomman har formen av en väldig tulpanknopp.

Vi ville besöka fiskebyn Porís de Candelaria så vi tog bussen till Tijarife, gick längs en smal stig ner mot havet 650 höjdmeter längre ner. Byn ligger i en stor grotta där de flesta husen är urgröpta i berget och det bor fortfarande folk här.

Tillsammans med Erling och Siri på den norska båten Humla besökte vi Los Tilos. Vi parkerade hyrbilen och väntade in taxin (jeep med 4-hjulsdrift) vi beställt för att ta oss upp till Casa del Monte. Därifrån vandrade vi ner igen via leden Marcus y Cordero. Den går först längs med en Levada med 13 tunnlar, några blötare än andra. Därefter nedåt genom tät regnskog och branta raviner.

Erling filmade när han gick igenom en av de blöta tunnlarna. Klicka på bilden nedan för att se filmen.