Stilla Havet

Sista kvällen med Magnus gick vi ut på stan och åt middag tillsammans med Lasse och Birgitta på Svenskbåten Aura. På Charles Binfordgatan ligger restaurangerna tätt och inkastarna överträffar varandra med erbjudanden. Vi åt en bra tvårätters Lobstermiddag, 60 dollar för 5 personer.

När vi vinkat av Magnus började vi förbereda oss för överfarten till Marquesas Öarna. Överst på listan stod laga kylskåpet. En ny läcksökning, av samma kille som lagat kylskåpet ett par veckor tidigare, visade att det läckte på samma ställe igen. Lagningen gjordes om på nytt och sedan dess har vi ett fungerande kylskåp. Vi köpte egen utrustning för tryckkontroll och gaspåfyllning samt två flaskor kylmedia. Så om kylen lägger av igen kan vi fixa det själva.

Vi hade inte slut på diesel, men vi ville toppa upp så vi hade fulla tankar innan vi gav oss ut på Still Havet. Det är för grunt i hamnen för segelbåtar så för att tanka beställer man via sin agent hur mycket diesel man behöver. Bränslet kommer i fat, levereras med en liten båt och pumpas över till båtens tank. Det går inte att bara be om full tank utan den mängd man beställt kommer och det får man betala för, oavsett om det går i tanken eller inte. För 65 US Gallons betalade vi 387 USD. Det motsvarar ca 16 SEK/liter, dyrast på länge.

Lördagen den 5 april tog vi upp ankaret och satte kurs mot Franska Polyneien och Marquesas Öarna. Det skulle bli vår hittills längsta överfart med ca 3000 NM (5600 km) fågelvägen. Vi uppskattade att det skulle ta 3-4 veckor.

Vi hade vaktpass bara på nätterna, de fyra passen var kl. 20-24, 24-03, 03-06 och 06-10. Det inne bar att vi fick sova 7 timmar var varje natt. Dagtid är vi oftast båda upp i sittbrunn eller på däck och hjälps åt med navigering och att byta eller trimma segel.

Solen och månen bjöd på ett skådespel varje morgon och kväll.

Vi kunde även passa på att öva att navigera efter stjärnorna. Stjärnhimlen på södra halvklotet var en ny upplevelse med många nya stjärnbilder, bl.a. Södra Korset som som sjöfarare använde förr för att navigera. Med hjälp av Södra Korset kan man fastställa åt vilket håll söder är på samma sätt som Polstjärnan visar åt vilket håll norr ligger.

De 10 timmarna på dagen som båda var vakna fördrev vi tiden bland annat med att läsa böcker, lösa korsord on-line, lösa Melodikrysset via SR-play, äta och fiska. Fisket gick inte så bra denna gång, vi fick bara en liten gulfenad tonfisk. För liten för att ta kort på 🙂 men den räckte i alla fall till två middagar. Vi hade tre rejäla napp, två av fiskarna drog av linan och försvann med dragen. Den tredje drog ut ett par hundra meter lina innan vi fick stopp på den. Den gjorde kraftigt motstånd och det gick inte att rulla in linan. Vi lät den hänga kvar för att trötta ut den. Efter drygt en timme ryckte den sig loss, men draget blev kvar denna gång.

Överfarten gav oss även gott om tid att reflektera och smälta alla intryck från Galapagos. Alla foton och filmklipp från Galapagos gicks igenom, gallrades och sorterades. Och många foton var det. Ett av de största intrycken var alla hajar vi såg. Vid badstränder, i hamnen, under båten och när vi snorklade. När Eva gjorde rent i vattenlinjen, som hade fått en kraftig tillväxt av sjögräs och alger, fick hon oväntad hjälp att några nyfikna besökare.

Vi hade även besök av diverse fåglar, både otrevliga rödfotade sulor som tyckte Angelina var ett perfekt dass. Här satt de och sket hela natten. På dagarna fångade de flygfisk som vi skrämde upp. Sedan hade vi de snälla fina svalstjärtade måsarna som bara satt på jollen och njöt i solen.

Andra återkommande aktiviteter på överfarten var Popcorn-fredag på fördäck och Godis-lördag i solen på akterdäck. Tisdag den 22 april firade vi, att vi seglat 4000 NM i år, med rom och choklad. Halvvägs till Marquesas firades som vanligt med ett glas bubbel. Denna gång nere i båten p.g.a ösregn.

Ett orosmoment vi hade under överfarten var ett klonkande och högljutt gnekande från rodret. Speciellt i lite hårdare vind när Angelina surfade på dyningarna och rodret belastades extra hårt. Efter en natts googlande kom vi fram till att det troligtvis är det nedre roderlagret som är slitet. Det lär vara ett vanligt fel på äldre Hallberg Rassybåtar. Vi har varit i kontakt med varvet på Hiva Oa och fått tid att ta upp Angelina på land för att se om det behöver åtgärdas eller om vi kan vänta tills vi kommer till Nya Zeeland.

Nu har vi kommit fram till Franska Polyneien och Fatu Hiva, som är den sydligaste av Marquesas Öarna. Efter att ha motorerat 8 timmar åt sydväst från Galapagos kom vi in i passadvinden och fick en bra vind med oss hela vägen. De 22 dygnen passerade förvånansvärt snabbt. Vi satte nytt fartrekord med 173 NM på ett dygn vilket ger ett snitt på 7,2 knop. Den seglade sträckan blev 3047 NM (ca 5650 km).

Virgin Bay på Fatu Hiva är nog en av de mäktigaste vikar vi någonsin ankrat i.