Lanzarote och Fuerteventura

Efter nästan en vecka för ankar vid La Graciosa seglade vi till Lanzarote och gick in i marinan i  Arrecife. Det skulle bli busväder med hårda sydliga vindar vilket är ganska ovanligt här. Då nästan alla ankarvikar saknar skydd mot dessa vindar kände vi att det kunde vara skönt att ligga i en hamn som omväxling.

Julpyntat och fint.
Massor med julbelysning överallt.
I en damm hittade vi ett skelett från en Brydes Fenval.

Vi hyrde bil tillsammans med ett schweiziskt par, Rudolf och Sabine på båten Wasabi, som vi träffat i Barbate på väg hit. Det blev en fullspäckad dag. Först ett besök i Cueva de los Verdes, en lavatunnel som är nästan 8 km lång. Den bildades i en lavaström för 4000 år sedan. Grottan har fått sitt namn efter familjen Verde som ägde marken där när grottan upptäcktes.

Rudolf och Sabine.
Guidad tur i lavatunneln.
En speglande vattensamling.

Det finns flera vingårdar på ön och givetvis ville vi besöka en av dessa. Vi valde en av de mindre vingårdarna, Bodegas Guiguan, dit det inte kommer busslaster med turister varje dag. Det blev provsmakning och diskussioner med ägaren som bara pratade spanska.   

Vinodling i vulkankratern.
Eva köper vin och pratar med ägaren.

Vid Los Hervideros  på västkusten finns det maffiga klippformationer och grottor som formats av stelnad lava och erosion. Namnet Los Hervideros betyder bubbla eller koka och fenomenet består i att havets vågor tvingar in vatten i en labyrint av grottor med sådan kraft att det ser ut som havet skulle koka. Som besökare kan man vandra omkring på gångvägar på klipporna och se på föreställningen nedanför. Stora vågor trots ostlig vind.

Jämför storleken på vågen med människorna på klippkanten. Inte den bästa ankarplatsen 🙂

När vi nu hade tillgång till bil passade vi på att fylla gasol vilket ibland kan vara lite svårt med våra svenska P6 gasflaskor.  Dessutom besökte vi IKEA för att köpa köttbullar, Dajm, Kalles kaviar m.m.

Spansk “varmkorv” med bröd på IKEA.

Efter två veckor i Arrecife seglade vi vidare söderut till Fuerteventura. Nu hade vinden åter vridit till norr så vi kunde hitta skyddade ankringsvikar igen.

Ankring utanför Poza Negra.
De enda träd vi såg här var Sodom-äppelträd.
Lucia – nybakat lussebröd och glögg (från IKEA) på fördäck.

Gran Tarajal är en fin liten stad på östra Fuerteventura med en liten hamn och inte så mycket turister. Vi hade tänkt stanna här över jul men ett kraftigt oväder med sydostlig vind och Calima medförde att vi blev kvar över årsskiftet.

Calima är en sandstorm från Sahara som minskar sikten och ger luften en gulrödaktig färg. Partiklarna är så små att de är osynliga för blotta ögat, men så rikliga att luften blir nästan ogenomskinlig.  I svenska tidningar kunde vi läsa om kaosartat väder på Kanarieöarna med översvämningar, snö och stormvindar men som tur var drog detta främst över de västligare Kanarieöarna. Vi klarade oss bra även om det gungade en del i hamnen och tog en dag att spola ren båten efteråt.

Ett klipp som visar hur det kan se ut i hamn vid vind från “fel håll”.

Det finns massor med väggmålningar i Gran Taranjal. Nästan alla gavlar i staden är utsmyckade med större eller mindre konstverk.

Ett axplock av väggmålningarna i Gran Tarajal.
Alternativ julgran.
Skridskoåkning på riktig is i tältet vid strandpromenaden.

Det finns alltid saker att göra på en båt och vissa är lättast att göra när man ligger i hamn, som t.ex att storstäda och skura heltäckningsmattan samt kolla igenom riggen. När vi seglar med gennakern är det någor som ”gnekar” i masten och det är lite oroande att inte veta vad det är.

Mattvätt på bryggan.
Blocket som gennakern hänger i var rejält slitet. Inte konstigt att det lät när belastningen ökade.

Vi passade på att hyra bil två dagar för att se mer av Fuerteventura. Här finns många fina stränder, massor av vulkaner, vandringsleder m.m.

Vi besökte några utvalda stränder. Den roligaste stranden var The Popcorn Beach. Den var täckt av korall som spolats iland och slipats av vågorna så att de såg precis ut som popkorn.

The Popcorn Beach.

På södra sidan av ön ligger Playa de Sotavento. En 9 km lång sandstrand med sandrev som kommer över vattenytan vid lågvatten. Skillnaden mellan högvatten och lågvatten är 1-2,5 m. Det såg roligt ut när eleverna i vindsurfingskolan gick på grund långt ut från land vid lågvatten .

Playa de Sotavento vid högvatten.

Vi stannade till vid en vulkan för att klättra upp till toppen. Det gick en smal stig runt uppe på kraterkanten. Där såg vi många små söta jordekorrar.

Calderón Hondo.
Jordekorre.

Nästa stopp var Barranco de las Peñitas ravinen, en dalgång med många häftiga klippformationer och en av få kvarvarande dammar på ön.

Dammen
Ett litet kapell i mitten.
Stenbestigning.
Byn Ajuy med sin svarta sandstrand.
Julpynt på stranden.

När vi seglade till Gran Tarajal passerade vi den här mäktiga fyren och bestämde att den ville vi besöka landvägen. När vi kom till Faro de Entallada visade det sig att det även var ett museum med afrikansk konst.

Faro de Entallada från havet.
Faro de Entallada från land.
Massor med statyer och masker från olika afrikanska länder

I morgon lämnar vi Gran Tarajal och seglar sakta söderut längs kusten och sedan vidare västerut mot Las Palmas på Gran Canaria.

Gott Nytt År!

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.