Det var en hel del förberedelser innan vi kunde segla till Galapagos. Vi behövde certifikat på att skrovet var rengjort från en auktoriserad dykare samt ett ”Fumigation”-certifikat, d.v.s. att det gjorts en rökning mot insekter ombord. I bästa sydamerikansk anda köpte vi båda certifikaten, efter att ha gjort rent skrovet själva och sagt att vi inte hade några insekter ombord, för halva priset.
Det kan vara dyrt med mat på öarna i Stilla Havet om det över huvudtaget går att få tag på. Vi passade på att fylla alla utrymmen ombord med mat och dryck.
Evas bror Magnus kom till Panama för att segla med oss till Galapagos och även vara med oss medan vi är där. Vi hann med en dags sightseeing i Panama City innan det var dags att kasta loss. Det blev bl.a. en tur till Ancon Hill, en 199 m hög kulle i city med utsikt över både staden och kanalen. Kullen är täckt av regnskog. Vi såg massor av fåglar, grodor, sengångare och kapybaror mm.
Efter att ha lämnat Panama City stannade vi åter några dagar vid Las Perlas för lite bad och snorkling. När vi kom fram till Las Perlas möttes vi av massor av hoppande rockor. Det var ett 20-tal Fläckiga Örnrockor som bjöd på en uppvisning. Det var även massor av fåglar. En morgon var ankringsviken full av Skarvar.
Så var det dags att segla ut i Stilla Havet på riktigt. Första dygnet hade vi bra halvvind på 10 m/s och medström på 2 knop så vi flög fram. Sen tog vinden slut och vi fattade varför det kallas Stilla Havet. Vi seglade långsamt när det gick men det blev även många timmar för motor. Under de 9 ½ dygnen som överfarten tog gick vi 80 timmar för motor. Som jämförelse kan nämnas att under de senaste 10 åren har vi gått ca 200 timmar per år i genomsnitt.
En fördel med ett platt hav är att det är mycket lättare att se valar och delfiner. Vattnet var inte bara platt, det var varmt också så vi passade på att bada efter båten i det 31 gradiga vattnet. Eva gjorde en sista kontroll av skrovet och tog bort några havstulpaner och långhalsar.
Ett problemet på resan var fripassagerarna. Vi var inte överens ombord om de var gulliga eller inte. Men efter ett par nätter var vi överens om att de inte var så trevliga trots allt. Vi försökte skrämma iväg dom genom att skrika, vifta eller blåsa i mistluren men det hjälpte inte. En Marockansk och en Turkisk flagga på peket hjälpte till viss del, men då flyttade de till vantspridaren i mesanmasten.
Natten innan vi kom fram till Galapagos korsade vi Ekvatorn vilket firades med en flaska bubbel. Neptun fick givetvis också ett glas som traditionen bjuder.
Väl framme på Galapagos ankrade vi utanför Puerto Ayola på ön Salta Cruz. Innan vi kunde gå iland skulle Angelina inspekteras av myndigheterna. Förutom Tull och Immigration var det representanter från Hamnkontoret, Hälsomyndigheten, Biosecurity, Nationalparken samt en kille som kontrollerade och videofilmade skrovet med en GoPro-kamera.
Vi klarade inspektionen utan problem och får nu stanna på Galapagos i 30 dagar.
Fan va häftigt,
inte ett dugg avundsjuk-not