Graciosa och Pico

Det blev en fin segling med bra vind och slör i 6-7 knop till Praia på ön Graciosa. Praia är en liten fiskehamn med plats för tre segelbåtar längs kajen. När vi kom dit ankrade vi utanför hamnen, sjösatten jollen och rodde in för att klarera in och se om det fanns någon plats för oss. En av det tre segelbåtarna vid kajen skulle lämna tidigt dagen efter så vi kunde ta deras plats.

Utsikt över Praia.

Upp tidigt nästa morgon för att gå in hamnen. När vi åt frukost efter att ha angjort kom en finsk kille, Jan från Jakobstad, och pratade med oss. Han undrade om han kunde lägga sin segelbåt, en fin liten träbåt, utanpå vår för att kunna tvätta den. Han berättade att han påbörjat en jordenruntsegling men efter första vinterstoppet på Graciosa blivit kvar, träffat en kvinna och hade nu en liten gård här sedan fem år tillbaka.

Fiskehamnen i Praia.

Graciosa är en liten ö som ligger lite avsides och ganska få segelbåtar letar sig hit. Det är inte många turister här heller trots att det finns en hel del att se och göra.

Det finns flera vulkaner på ön. Den största, Furna do  Enoxfre Caldeira, har en stor djup krater med en grotta i botten. Vi vandrade dit i duggregn och var de enda besökarna i den 37 meter djupa grottan. Längst ner i grottan finns en stor sjö och i andra änden bubblar gas upp i en lerpöl. Vi fick bara stanna där nere i 15 minuter p.g.a. de giftiga gaserna.

På väg ner i kratern Furna do Enoxfre Caldeira.
“Utsiktstorn” med information/utställning i botten av kratern.
Vägen ner i grottan.
Längst ner i grottan fanns en sjö och en brunn med bubblande lera.

Längst i söder ligger ett termiskt bad där man kan bada i det varma vattnet både utomhus och inomhus. Inomhus fick man vara högst åtta badande samtidigt. Troligtvis en kvarvarande regel från Covidtiden. Vi hade tur, ingen kö, och fick komma in direkt trots att det var lördag eftermiddag och badet hade gratis inträde.

Termiskt bad, 35 grader varmt i vattnet.
Även vattnet utanför blev uppvärmt
Det finns massor med väderkvarnar på Azorerna. Här en papperskorg.

När vi om tillbaka till byn var det folkfest. Massor med folk och ”Bull-on-a-rope” på vägen utanför hamnen. Vi stannade och tittade ett tag. Eva gillar egentligen inte tjurfäktning av något slag med det fanns ju popcorn!!!

Bull-on-a-rope.
Eva köper popcorn…

Efter en vecka i hamnen blev vi bortkörda. Det var så många fiskebåtar från de andra Azoriska öarna i området att de fick inte plats att lasta av sin fångst, så alla fritidsbåtar var tvungna av ge sig av. Men vi kunde knappast klaga då vi legat gratis hela tiden.  Vi seglade 2 NM norrut till Portinha da Barra i huvudstaden Santa Cruz. Det är en ännu mindre hamn men med fem bojar som besökande båtar kan använda utan kostnad.

Portinha da Barra

Härifrån var det nära till vinodlingarna på ön. Massor med små muromgärdade odlingslotter både med vinrankor samt övergivna och övervuxna. Många med björnbär 🙂

Vinodling.
Bärlunch.
Mitt i vinoldlingen låg den här bebodda kvarnen. Den var till salu.
Kanske kan vara något när vi seglat färdigt?
Vinprovning på vingård.

Vi utforskade ön till fots och med buss. Oftast genom att ta förmiddagsbussen iväg och sedan gå tillbaka. Tredje dagen när vi var på väg tillbaka från en vandringstur stannade bussen och frågade om vi ville ha skjuts tillbaka till Santa Cruz. Busschaffören hade känt igen oss.

Fyren och klipporna på Graciosas nordkust.
Vägskyltarna på ön var gjutna i betong.

Nära hamnen ligger en vulkankrater med en tjurfäktningsarena i kratern. På kraterkanten ligger tre kyrkor och därifrån har man en underbar utsikt över vindistriken, huvudstaden och hamnen.

Tjurfäkningsarena i vulkankratern.
Vulkanen sedd från havet.

Efter två veckor på Graciosa var det dags att segla vidare. Vi stannade ett kort tag på Faial för att få hjälp med vår Furlex, det är ett rullsystem där förseglet rullas in runt förstaget. Vår Furlex är elektrisk och hade börjat krångla. När vi skulle rulla in genuan kärvade den och stoppade p.g.a. överhettning. Seglet gick dock att rulla in lite i taget.

Som tur var hade vi lätt vind akterifrån så vi kunde segla med gennakern istället. Det blev en fin segling med delfinbesök och vid tre tillfällen såg vi valar, både stora som sprutade högt och mindre som kom riktigt nära båten.

Gennakersegling.
Valar och valsprut.
Små valar framför Angelina.

I Horta kunde MAYS (Mid Atlantic Yacht Service) hjälpa oss med Furlexen. Felet visade sig vara ett lager som skurit. Tillverkaren Selden säljer dock inte reservdelar till Furlexen utan vill att man skickar den till Sverige för service. Det skulle innebära många veckors väntan i bästa fall. Lösningen blev att istället beställa en ny manuell Furlex vilket skulle gå på två-tre veckor.

MAYS tittade även på vår nya autopilot som har låtit skumt ända sedan installationen. Det fungerar perfekt men med ett irriterande vinande ljud. Vi har inte lyckats få någon hjälp av Raymarine via nätet så vi passade på nu när vi hittat en återförsäljare i Horta. De kunde snabbt konstatera att den fungerade som den skulle men lät inte som den skulle. De rekommenderade att den skickas till Raymarine så att deras expert fick titta på den. Kunde felet inte åtgärdas skulle de skicka en ny. Gissa hur lång tid detta skulle ta?! Vi beslöt att avvakta tills vi kommer tillbaka till Kanarieöarna där vi köpte autopiloten och där vi kommer ha mer tid på oss.

I väntan på delar beslöt vi att sega till ön Pico för att bl.a. bestiga vulkanen med samma namn. Lajes do Pico har en liten hamn med plats för 3-4 gästande segelbåtar. Lajes har en hel del turister även om det är en liten by.

En vanligt förekommande grill på Azorerna.

De största turistattraktionerna är att bestiga Ponta do Pico, som med sina 2351 meter över havet är Portugals högsta berg, och valskådning. På ön finns gamla torn som förr användes för att spana efter valar i vattnet runt ön för att bistå valfångarna. Nu för tiden används tornen för att upptäcka valar och delfiner för att leda valskådarbåtarna åt rätt håll.

Torn för spaning efter valar.
Hamnen i Lajes med Ponta do Pico i bakgrunden.
Vägarna var kantade av Gul Kanonviska, inte Hortensia som på många av Azorernas öar.
Vandringled på Pico.
På valmuseet i Lajes fanns dessa. konstverk, graverade valtänder.

Det smidigaste sättet att bestiga Ponta do Pico visade sig vara med en guidad tur, arrangerad av Hominis Natura. Kl. 05:40 blev vi upplockade av en minibuss i hamnen. Vi plockade upp flera vandrare längs vägen. Vid 8-tiden påbörjades vandringen mot toppen. Vi var 11 deltagare i vår grupp från 5 olika länder och guiden Nilton. Vandringen startade vid ”The Mountain House” på 1230 meters höjd. Först en ganska tuff hike upp till kratern och sedan klättring på alla fyra de siste 100 meterna upp till högsta toppen. Under den sista klättringen puffade det ut varma gaser genom sprickor i berget. Turen tog ca 2,5 timmar upp och 4 timmar ner igen.

Solnedgång över Pico.
På väg in i dimman.
Som tur var klarnade det upp strax efter.
Det fanns massor av små lila blommor längs vägen upp.
Kratern uppe på Pico, Bara hundra höjdmeter kvar till toppen.
Brant klättring sista biten.
Eva på toppen av Pico, med Horta på Faial i bakgrunden.

En dag köpte vi en påse mjöl och ett paket Barilla pasta på extrapris i affären. Det var inget bra köp, vi hittade mjölbaggar i mjölpåsen och kornvivlar i pastapaket. Så det blev en storstädning av köket och alla förrådsbackar. Tur att Eva gillar djur, men en del är ju gulligare än andra.

En vanlig syn i vattenresorvarerna som finns för att samla regnvatten.
Steglits

Efter drygt två veckor har vi nu fått besked om att vår nya Furlex är på väg från Lissabon och kommer till Horta på måndag.

One thought on “Graciosa och Pico”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *