I St. George träffade vi Anders och Marie med HR 42:an
Cavatina som de hade haft liggande på Grenada under vintern. De bjöd in oss på
en sun-downer ombord hos dom. Det blev en trevlig stund och som vanligt mycket
båtsnack.
Nästa stopp på vägen blev vykortsön Sandy Island norr om
Carriacou. Sandy Island är en 300 meter lång och 20 meter bred sandremsa med
några palmer på, det finns fina rev att snorkla på runt om. Här låg vi på boj för
första gången. Två nätter blev det innan vi gick tillbaka till Tyrrel Bay för
att klarera ut från Grenada.
I norra änden av Tyrrel Bay finns ett mangrove-träsk där kan
åka in med jollen. Det kunde vi inte motstå att göra utan tog en tur i
eftermiddagssolen och tittade på fåglar och leguaner i träden längs träskets
sidor.
I Tyrrel Bay kunde man tanka skattefri diesel, efter
utklarering, för motsvarande 6:30 SEK/l. Ett tillfälle vi inte ville missa. Då
sjökortet visade att det var grunt inne i viken där tankbryggan låg frågade vi
killen som skötte om tankningen om det var tillräckligt djup. Visst sa han, det
är 8 fot (2,4 m). Angelina har ett djupgående på 7 fot så det borde gå bra.
Dessutom var tidvattnet plus en fot också. Som tur var, var det sandbotten där
vi plöjde fåror på väg både in och ut till tankbryggan. Nu är undersidan av
kölen fri från snäckor och alger .
På Union Island valde vi att gå till Chatham Bay istället
för Clifton för att klarera in i St. Vincent och Grenadinerna. Här träffade vi
åter Carpe Mare som verkar ligga i alla vikar och vänta på oss. På morgonen tog
vi jollen in till stranden där vi träffade Alex som påstod sig känna Dolph
Lundgren. Han tog hand om våra sopor för 5 EC-dollar och erbjöd sig att titta
till vår jolle. På stranden träffade vi även ett kanadensiskt par, Michael och
Yasmine, som också skulle till Clifton för att klarera in. De bodde på Grenada
sommarhalvåret där de hade en bondgård med tillhörande bed and breakfast. Vi
gjorde sällskap till Clifton, en promenad på ca 6 km och lika långt tillbaka.
Stenbrott på Union Island. Tre personer satt och knackade sten under ett soltak. De tog större stenar från berget i bakgrunden gjorde småsten med hjälp av en hammare för att sedan sälja dessa för att användas till gjutning vid husbyggen etc. De fick 12 EC-dollar (ca 40 SEK) per skottkärra.
Ett hårt arbete i värmen.
På eftermiddagen snorklade vi tillsammans med Carpe Mares
besättning och på kvällen blev det middag på en av ”restaurangerna” på stranden
tillsammans med besättningarna från de franska båtarna Regulus (som vi träffat på ett par gånger tidigare) och Love Boat.
I Saline Bay på Mayreau hamnade vi bredvid en mindre
amerikansk båt. Det blev ganska underhållande när de skulle angöra en boj och
trots hjälp från en ”boat-boy” behövde flera försök för att få tampen på plats.
Sedan söps och bråkades det hela eftermiddagen. Som tur var somnade de ganska
tidigt. Jag fick en hårklippning på akterdäck till alla charterbåtsturisternas
stora förtjusning.
Tobago Cays utgörs av en liten grupp obebodda öar omgivna av
ett hästskorev. Här ligger man skyddat
från Alantens vågor endast av revet. Det känns väldigt speciellt när man ligger
utsatt för väder och vind utan att ha något land som skydd.
Snorklingen är i världsklass och vi simmade bland havssköldpaddor, hummer, bläckfisk och stingrockor förutom alla färgglada fiskar, koraller och anemoner etc. Här träffade vi åter Mats och Marie på Isa. Det blev gemensam snorkling och trevliga kvällar tillsammans under två dagar.
Innan vi lämnar Grenadinerna planerar vi att besöka Canouan, Mustique,
Petit Nevis och Bequia. Mer om dessa i nästa inlägg.
Åhhhhh!
Allt ser helt fantastiskt ut!
Så avis – även om båtliv inte är min grej. Men vilka härliga ställen – folktomma stränder!
Underbart!
Om ni bedömer att ni orkar härda ut en längre tid i er nuvarande miljö finns det väl ingen anledning alls att återvända hit till gamla Svedala?! Göteborg var ingen hit denna vecka. Bettan glömde beskriva dimman och duggregnet under inledningen!
Fair winds!
Vad är väl en resa till Karibien mot en vinterdag i Göteborg med jämngrå himmel, 3-4 plusgrader och rykande skorstenar…Avundsjuk är bara förnamnet! Ser sååå härligt ut och troligen har de lite gött rödvin också:-) Kramar
Så häftigt – vilka färger!
Ha det gott och fortsätt njut
Kram /Kerstin