Martinique

Sainte Anne är en stor ankringsplats med flera hundra ankrade båtar men ändå gott om plats för alla. Det är väl skyddat och fina stränder runt omkring.

Det är också nära till Le Marin där det finns massor av båttillbehörsaffärer och stora mataffärer med rimliga priser (på dom franska öarna är maten lite billigare och utbudet lite större än på de andra karibiska öarna). Ett bra tillfälle att bunkra mat.

Vi köpte också en ny jolle och en ny jollemotor, eftersom vi tröttnat på att skruva och lappa och laga det gamla. Eftersom motorn skulle ha en första service (för garantins skull) efter tio motortimmar eller max en månad bestämde vi oss för att segla runt på Martinique under tiden och sedan tillbaka till Le Marin för att göra motorservicen.

Vid Anse Mitan träffade vi Uli och Maeva (från Spanien/Frankrike) som leveransseglat en stor båt (60 fot) över Atlanten, och Paul och Tracy (från England)som liksom vi seglat hit med egen båt. Båda dessa par känner vi sedan Messolonghi i Grekland. Vi blev bjudna på middag hos Uli och Maeva för en återföreningskväll.

Baie du Marigot är en alldeles lugn ankring, med bara ett fåtal båtar och vildmark, mangroveträsk, runt omkring. Den ligger innanför ön Diamanten och är en vik innanför flera rev som gör att det trots stora vågor utanför blir lugnt och stilla vatten inne på ankringen.

Anse Noir är en liten strand där det är trångt att ankra, men med superfina rev att snorkla vid. Så istället för att ankra där tog vi oss dit både på promenad över en bergsknalle och med jollen. När jag sen skulle snorkla hos sköldpaddorna i Grand Anse d’Arlet och gick nedför badstegen på vår båt så började en fisk bita på mina fötter. Jag hade Gopro-kameran så det blev en rolig film.

Saint-Pierre ligger nedanför vulkanen Montagne Pelée. 1902 hade vulkanen sitt senaste utbrott, då öppnades sidan på vulkanen (mot St Pierre) och en eldexplosion “rann” ner över staden. 29933 personer dog och staden blev rykande ruiner. Bara två personer i stadens centrum överlevde. Den ena var en skomakare, den andre en fånge som satt (åtalad för mord) i en fängelsecell med tjocka stenmurar.

Vi gick en vandring i djungeln/regnskogen nedanför vulkanen och en bit upp. Väldigt häftig natur.

Jollebryggorna på Martinique är inte de bästa. De är ofta höga och har ett stort mellanrum undertill. För att jollen inte ska åka in under bryggorna lägger man ett akterankare eller lyfter fören på jollen en bit upp på bryggan. Med vår nya jolle la vi ett akterankare.

När vi kom tillbaka till jollebryggan efter vår djungelvandring så hade vårt ankare släppt, det gick vågor mot bryggan, kanske hade någon annan råkat dra loss vårt ankare?, men i alla fall låg vår nya jolle och motor inklämd under bryggan. Kåpan på motorn saknades, men efter en stunds snorklande hittade vi den på botten. Jollen klarade sig utan skador och motorn är skadefri, förutom lite skrapmärken. Motorn funkar fortfarande perfekt.

En annan dag besökte vi Romdestilleriet Depaz, gick en rundtur och fick en provsmakning. Man måste ju passa på att njuta av Karibiens mest kända dryck.