Sydön

När vi ändå var på Nya Zeeland ville vi förstås också se Sydön. Det är ganska långt att köra dit, via färja, så vi tog ett plan och flög från Auckland till Christchurch. Vi gjorde som brukligt på Nya Zeeland och hyrde en Campervan, en bil inredd med toalett, vask, kylbox, gasolkök, och bäddbar baktill som en säng.

Matlagning i Campervan.

Vi körde först ut till ”Banks Peninsula” en fin halvö utanför Christchurch.

Banks peninsula

Sedan körde vi söderut till Dunedin och Tairoa-halvön. På vägen söderut besökte vi en pingvinkoloni i Oamaru, men pingvinerna är bara inne på kvällen så vi gick en liten vandring innan vi åkte vidare och tittade på andra sevärdheter.

Pingvinernas små bon, och utsiktsplatsen vid kvälls-showen när de små blå pingvinern återvänder till sina bon.
Alpackor. Ifall någon köpt alpackaull och inte vet hur dess forna bärare ser ut.
Moeraki boulders.

I Dunedin gick vi på Baldwin street som är världens brantaste gata, vi gjorde också en ”Street art walk” med drygt 100 konstverk, åt sedan middag på Emersons Brewery och provade lite olika öl där. Vi kunde ju sova i bilen på parkeringen 🙂 .

Mats går uppför världens brantaste gata.

Street art
Street Art

På Tairoa-halvön vid Dunedin ligger Royal Albatross Center, där den Nordliga Kungsalbatrossen häckar. De är 3 meter mellan vingspetsarna och kan flyga 100 km/h. De flyger från Nya Zeeland till Chile på 9 dygn. Mäktigt att se dom flyga förbi, vi såg också någon som matade sin unge. På stränderna på Tairoa-halvön finns massor av pälssälar, de är stora men fredliga om man inte går för nära.

Inne i Royal Albatross center kan man jämföra sin egen storlek med Kungsalbatrossen.
Kungsalbatross flyger förbi.
Albatross med unge.
Utsikt över Sandfly beach.
Sandfly beach
Pälssälar på stranden.
Några låg och sov i sanddynerna, ganska väl kamoflerade.

Vi ställde Campervanen på en husbilsparkering vid en strand. På morgonen skulle vi gå ut på stranden, då låg en stor pälssäl och blockerade stigen så vi fick stanna och titta på stranden på håll.

Lite svårt att komma ner på stranden…

Vi hade ju ingen dusch i bilen, så vi stannade vid en simhall i en liten by och tog en skön dusch. Men innan dess en promenad vid Tunnel Beach.

På väg ner mot “Tunnel Beach”
Mats på väg in i den branta tunneln ner till stranden.
Sand och sandstensklippor nedanför tunneln.

När vi sedan körde mot Milford Sound började vi se snöklädda toppar.

Snöklädda toppar.

Milford Sound är ett måste att se på Sydön, det är den mest kända fjorden. Hela området är ett reservat, så vi fick betala för att ”campa” där. Men det var en väldigt fin plats vi hittade vid ”Deer Flat Campsite”. På morgonen när vi vaknade var det frost ute, ganska kallt inne i vår lilla bil (men vi hade dubbla tjocka täcken så det gick bra).

Middag vid Deer Flat.

Vi körde till Milford Sound och tog en båttur ut i sundet, magiskt vackert.

Bilvägen mot Milford Sound
Mirror Lake
Mossig skog.
Milford sound.
Båttur i Milford sound.
Mats fotar ett vattenfall.
Mats framför vattenfallet som båten körde ända in under, så vi blev vattnade.

Vi hade tur med vädret, soligt och fint hela turen. Fyra av nätterna var riktigt kalla med frost mellan gardinerna och bakrutan i Campervanen. Det fanns många fina platser att ”campa” på och massor att se längs vägarna när vi körde norrut igen en bit in i landet. Höstfärger, sjöar och snöklädda berg.

Campingplats för “vår” campervan.
Höstfärger
Spegelblank sjö.
Snöklädda berg.

Det är populärt med bungy-jumping vid floder som har höga broar. Vi stannade och tittade på ett ställe där folk hoppade , men det är inget för oss.

Bungyjumpbron.
Vi lånade toaletterna intill. De hade lite annorlunda skyltar.

Efter en natt vid sjön ”Lake Pukaki” körde vi tidigt på morgonen upp till Mount Cook / Aoraki för att göra en vandring över tre hängbroar och till en glaciär. Tyvärr var den andra bron avstängd för reparationer så det gick inte att gå hela vägen, men fint ändå.

Camping vid Lake Pukaki.
Solnedgång bredvid bilen.
Mt Cook (Nya Zeelands högsta berg). Magiskt vackert vid första hängbron.
Vi framför bron.
Mats går över bron.
Som tur var var det bara vi två när vi gick över bron…
Stopp! Andra bron håller på att lagas. Kanske var det 21 personer på den förut?

I stället körde vi vidare till en glaciärsjö ”Tasman Lake”, där vi gick en brant vandring ”Glacier track” upp till en utsiktsplats över glaciären som kalvade ner i sjön.

Glaciärsjön, Tasman lake.

Längs vägarna fick vi se massor av hjortar, och förstås får. Och ibland var det kor på vägen.

Efter 8 dagar och 194 mil lämnade vi tillbaka Campervanen och flög hem till båten i Whangarei marina.

…och så ett par fåglar och en hårig spindel får ni på köpet.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.