Vi hade lite mer att se på Fiji. När vi bloggade sist låg vi inblåsta vid Blue Lagoon, men det var ju inte hela världen då det var fotbolls-VM på TV.
Det blåste så mycket att vi inte kunde ha jollen hängande på sidan som vi brukar på natten. Vi la jollen bakom båten. Efter en natt med mycket kraftiga vindbyar (ca 25 m/s) låg jollen med motor upp-och-ner. Motorn hängde fortfarande kvar, men vi fick ta upp den på däck. Vi googlade hur vi skulle göra, så vi fick motorn att funka igen. Hoppas inget inuti är förstört av saltvattnet.
När ovädret dragit förbi seglade vi vidare mot den nordligaste ön, Yasawa Island, på ögruppen Yasawa Group. Den har en lång fin sandstrand ”Champagne beach”. För att få ankra där och traska runt på ön måste man först bli en medlem av byn Yasawairara, dvs göra sin Sevusevu där.
Sjökorten är inte så exakta i de mindre befolkade delarna av världen. På sjökortet ligger vi ankrade på land.
Vi ankrade vid Champagne beach, promenerade därifrån på en ganska igenvuxen stig till byn. Där satt släkten samlad under ett plåttak på ett betonggolv med mattor på. Kvinnorna satt i ena änden och männen i den andra. Vi fick sitta hos männen. Vi gav dom en kvast med Kavarot, ett paket ris och lite pennor (till skolan). När dom godkänt gåvan fick vi gå till ”The Chief” vilket var en äldre kvinna. Vi satte oss ner hos henne och presenterade oss, sedan var det dags för Kava-ceremonin. Man klappar händerna, säger ”Bula” (betyder tack) och dricker den Kava de öst upp i ett kokosnötsskal. När allt var klart kunde vi gå tillbaka till båten och stanna på ön så länge vi ville.
Efter ett par dagar seglade vi söderut längs ögruppen och sist till Vuda, där vi klarerade ut från Fiji.
Det var ganska mycket vind och vågor på seglingen till Vanuatu, så det gungade en del men gick snabbt.
Efter tre dygns segling ankrade vi i Port Resolution på Vanuatu. Vi kom fram på kvällen när det blivit mörkt. Vanuatu är en ögrupp som består av 12 större och ca 60 mindre öar. Området har aktiva vulkaner, heta källor, och jordbävningar.
På morgonen när vi vaknade var det fullt med små kanoter ute och fiskade i viken. Liksom alla dagar i veckan.
Vi tittade på dom ett tag innan vi fick besked att vi, och de andra båtarna som precis kommit, skulle komma till ”Port Resolution Yacht Club” kl 13 för inklarering. Kl 14.30 kom Customs och Biosecurity, men inte Immigration, de kommer imorgon. Nästa dag skulle det komma ett antal båtar från World ARC, därför skulle banken komma till Port Resolution, så vi slapp ta oss över halva ön för att ta ut lokal valuta.
Port Resolution är en ankarvik med ett par små byar. Den ligger på ön Tanna. Tanna har vulkanen Yasur, som är en av världens mest aktiva vulkaner. Den har en strombolisk aktivitet, vilket betyder att den regelbundet skjuter upp små explosioner med glödande lavastenar. Vi gjorde en utflykt dit, åkte först på flaket på en pickup på väldigt skumpiga vägar. Vi kom fram till vulkankratern i solnedgången, betraktade och kände explosionerna, stod där länge och bara upplevde ett oförglömligt ögonblick. Vi gick tillbaka till bilarna i skenet från ficklampor.
När vi lämnade Port Resolution och seglade norrut fick vi en helt fantastisk segling. Svag vind, gennakern uppe, delfiner lekte vid fören, vulkanen Yasur dundrade en bit bort.
Vi seglade till en fin vik på nordvästra sidan av ön Efate. Där fick vi se några exotiska fåglar, bl a Kokoslorikit och Australisk Smaragdduva. De odlar massor av bananer, Papaya, Pomplemousse mm där vi promenerade och överallt på Vanautu. Vi köpte lite frukt som vi fick levererat till båten.
Vi tog bussen till staden Port Vila. Det är små minivans som går som bussar på ön, inga tidtabeller, man fångar bara en buss som kommer förbi eller står och väntar någonstans längs vägen.
Vi skulle till Customs för att byta kuvertet med vårt sailingpermit, det måste man göra för att få segla till de norra öarna. När vi kom dit visade det sig att vi inte alls behövde göra det, vi kunde behålla det vi fått. Vi skulle också till Immigration för att få våra pass stämplade så att vi får vara i landet (Immigration kom aldrig till Port Resolution så vi skulle göra det i Port Vila). Immigration skulle öppna klockan åtta, vi kom dit 8.30, de kom kl 11, ISLAND TIME… som man kallar det här där allting är väldigt relaxed.
Man ser tydligt att fotbolls- VM pågår. Alla vill visa vilket lag de hejar på. Flaggor på bilar och tak, överallt.
I Port Vila gick vi också till en butcher, där vi köpte kött, och till en marknad där vi handlade frukt och grönsaker och åt lunch.
När vi skulle åka tillbaka fick vi först ta en stadsbuss, sedan byta till en ”buss” som skulle dit där vi hade båten. När vi gick på bussen körde han först och tankade, sedan till en affär, där en av resenärerna hade beställt lite grejer, sedan till flera andra affärer, folk gick ur bussen och köpte glass medan vi väntade på att varor skulle hämtas och lastas in i bussen. Minibussen som redan var full med folk fylldes med varor. Bussturen som tagit en knapp timme till staden tog över två timmar tillbaka. Men vi fick se en hel del, och vi har ju inte bråttom.
Vi besökte några fler öar. Överallt är folk nyfikna på oss och mycket trevliga och givmilda. Alla frågar var vi kommer ifrån, vad vi heter, om vi har barn och hur gamla vi är. Vi fick frukt på flera ställen vi bara passerade förbi. Barnen frågade efter godis eller en boll (vilket vi inte hade med oss). De bor i små hus byggda av plåt eller lite trä och palmblad, i små byar. Det finns lite kor, grisar och hönor, som för det mesta strövar vilt omkring, och massor av fruktodlingar. De odlar också rotfrukter och en del grönsaker. De har allt de behöver så de lever inte fattigt.
Den kanske finaste utflykten vi gjorde var till Ri Ri Blue hole på ön Espiritu Santo, där vi tog jollen in i en flod, med kristallklart vatten ganska långt in i djungeln. Där kom vi fram till en blå lagun, med sötvatten. Det fanns en picnic-plats under ett tak, en lina man kunde svinga sig ut i vattnet med och fantastiskt blått klart vatten. Vi badade och snorklade lite, sen åt vi lite picnic-lunch. Det kom en man som tog betalt. Det kostade att vara där. Vi visste innan att man fick betala (80kr/person), men det var det värt.
Nu ligger vi ankrade i Pelakula Bay. Igår kväll samlades en del seglare på stranden och hade en BBQ. En Chilensk båt grillade massor av kött som de bjöd på. Imorgon ska vi ta bussen till Luganville och klarera ut från Vanuatu, för att segla mot Australien på lördag (om inte vindprognoserna ändras för mycket). Det är ca 10 dygns segling.
