Kap Verde

Vi klarerade in på Kap Verde på ön Sal. Först hos Polisen, sedan hos Immigration, men det fick vänta tills nästa dag, för det var ingen där på helgen.

Fullt med små afrikanska färgglada båtar, och en del segelbåtar.

På söndagskvällen var det musik och grillning på sta’n. Det var trevligt, mycket seglare (mest franska) tillsammans med lokalbefolkningen.

Vi lämnade Palmeira på Sal för att segla till nästa ö, Sao Nicolau. På vägen stannade vi först till på en fin ankringsplats med turkost vatten för ett lunchstopp. Sedan gjorde vi en nattsegling till Sao Nicolau.

Segling in i solnedgången mot Sao Nicolau.

Sao Nicolau är en hög, bergig ö. Dagen efter att vi kommit dit blåste det jättemycket, starka vindbyar och fallvindar. Det fullkomligt rök om vattnet vid vindbyarna. En ankrad båt draggade och fick hämtas och bogseras in av en fiskebåt. Färjan som kom försökte lägga till fyra gånger men gav upp och vände tillbaka till där den kom ifrån. Alla jollar hamnade upp-och-ner, vissa med motorn på. Vi vågade inte lämna båten.

På stranden står en julgran byggd av gula plastdunkar med röda korkar…

När vinden lugnat sig tog vi en taxi upp till bergen och gjorde en fin vandring. Tillbaka skulle vi ta en Aluguer (en lokalbuss/flakbil), men det kom ingen sådan. När solen strax skulle gå ner började vi gå och försöka lifta de 14 km tillbaka. Efter tio minuter kom första bilen, en minibuss som vi fick lift av tillbaka till byn Tarrafal. Den var redan full med folk men de makade på sig för oss.

Ön Santa Luzia är ett naturreservat och en obebodd ö. Man kan ankra där men får inte gå iland. Vi stannade till där en eftermiddag och natt. Det kom en fiskebåt förbi och sålde fisk till oss som vi grillade på kvällen, det blev jättegott.

På ön Sao Vicente, i Mindelo, finns Kap Verdes enda marina. Vi la till i marinan istället för att ankra eftersom vi hört att det varit massor av inbrott i de ankrade båtarna. I Mindelo görs båten redo för den långa överseglingen mot Karibien. Vi bunkrar mat, här säljs det mesta på marknader, frukt- och grönsaksmarknaden, fiskmarknaden mm.

Vi passade också på att ta färjan över till ön Santo Antonio, som nog är den mest spektakulära ön. En gammal stenlagd väg går över hela ön, och det är en hög ö. Vi tog en ”taxi” till vulkankratern ”Cova” 1300 meter över havet. Därifrån gick vi en hike, runt kratern (som de odlar i), över ett pass och nedför en brant slingrande led i en frodig dalgång där de odlar sockerrör, bananer, jams, mango mm. Vi gick mot byn Paul, blev hämtade av samma ”taxi” för färd tillbaka till hamnen och färjan. En härlig dag.