Costa da Morte

Det blev tre dagar i A Coruña som huvudsakligen ägnades åt att jaga rätt på
prylar vi behövde köpa. Första dagen jagades det någon som kunde byta glas på
en mobiltelefon. Evas telefon dog på Irland och det här var första större
staden vi besökte sedan dess. Efter besök i ett stort antal mobiltelefonbutiker (Servicios Inmobiliarias lagar inte
mobiltelefoner) hittade vi slutligen en servicebutik som kunde skicka mobilen till en serviceverkstad för 140 euro,
skulle bara ta tre dagar. Killen i butiken tyckte det var för dyrt och föreslog
en ny mobil istället och så blev det, en splitter ny LEAGOO från Kina för 90
euro.

Dag två jagades det båttillbehör.
Borde ju finnas i en stor hamnstad (trodde vi) men utbudet var bedrövligt.
De hade varken VHF, Pilotbook över Atlantöarna eller elkabel. Elkabel hittade vi till slut i
en specialbutik, efter ett tips i en järnaffär.

A Coruña var full med statyer av kända seriefigurer (till höger på bilden)
Galicierna lär sig parkera redan på körskolan….

Dag tre gick vi på jakt efter mat och vin. Det var
betydligt lättare men det var långt att gå. Till lunch på en av A Coruñas alla uteserveringar
beställde vi en trerätters Menû
del dia för 7.50 euro inkl. vin. En god fisk och skaldjurssoppa, sedan en
kötträtt med pommes och till efterrätt varsin apelsin, med skal .

Bläckfisk på restaurangen

Efter A Coruña gick vi till en
ankarplats vid en badstrand på andra sidan viken. Där träffade vi Kerstin och
Janne på Indigo och blev bjudna på fisksoppa på kvällen. Janne hämtade oss med
jollen så vi slapp sjösätta vår egen.

Seglingen till Muros gick längs
Costa del Morte (dödens kust), med strandhugg i Corme och Camariñas. Båda med jättefina ankringsplatser.
Solnedgång vid fyren på Punta del Roncudo utanför Corme

Dimman väller in i hamnen i Corme på morgonen

Costa del Morte går
ner till Finisterre, världens ände, som är det europeiska fastlandets
västligaste udde. Udden passerades i tjock dimma så vi kunde inte se om det tog
slut där – eller var det det, det gjorde?

Nu hade vi äntligen medvind,
inte mycket vind men i alla fall tillräckligt för att prova genackern för
första gången på resan. Genackersegling hela vägen från A Coruña till Muros när det
fanns vind. Tyvärr blev det en hel del motorgång också. Vi höll jämn fart med
katamaranerna så länge vinden höll sig på 3-5 m/s. Sedan säckade vår genacker
ihop och katamaranerna försvann i dimman.

Muros var en liten mysig stad med
trånga gränder, hus och gator i sten och massor med uteserveringar och spanska
turister.