Marquesas

Långt ute i Stilla Havet ligger Marquesasöarna som tillhör Franska Polynesien. De består av tolv öar varav vi besökte sex. Alla är vulkaniska höga öar med spektakulära bergsformationer. Gröna frodiga öar med massor av frukt av olika slag. Det regnar emellanåt mycket vilket förstås är en förutsättning.

Ankarviken i Fatu Hiva kan man inte se sig mätt på.

Fatu Hiva som var den första ön vi kom till är kanske den finaste. Vi stannade där några dagar, gick till ett fint vattenfall, tillsammans med Jan från båten Vilja.

Eva framför vattenfallet.
Ett svalkande dopp i poolen nedanför fallet.
Mats letar efter sockerdricka.
Några kor spärrade vår väg, men vi lyckades ta oss förbi.

På tillbakavägen genom den lilla byn ropade en kvinna från en trädgård. Hon frågade om vi ville ha limefrukter, det ville vi. Vi fick också flera Pamplemousse (Honungspomelo – som stora söta grapefrukter).

Promenaden till en utsiktsplats, 480 meter över havet, gav fina vyer av ankarviken och av ön (och så behöver vi ju motion efter den långa seglingen hit).

Fin väg att vandra
Utsikt!
Inte ofta man ser båten helt uppifrån.

Nära båten simmade fyra stycken Jättemantor eller Djävulsrockor som de också kallas. Dessa var ca 2 meter, men kan bli upp till 7 meter mellan vingspetsarna och väga uppåt två ton. De är inte farliga utan simmar lugnt och äter plankton som den silar i sin stora mun.

Jättemanta (Djävulsrocka)

Efter ett par dagar på Fatu Hiva seglade vi vidare till Hiva Oa, där vi klarerade in och officiellt kom fram till Franska Polynesien. Inklareringen var en enkel procedur och kostade ingenting.

Ankringen innanför piren på Hiva Oa.
En full regnbåge över ankringen.

I ankringen på Hiva Oa låg de små segelbåtarna från ”Mini Globe round the world race”. Båtarna är 19 fot (5,8m) långa och seglas av ensamseglare. Vi träffade några av dom när vi klarerade in hos polisen och var ombord och tittade i en av de små båtarna.

En av de små “Mini Globe” båtarna

 Vi hade pratat med Varvet på Hiva Oa för att lyfta båten och kolla vårt roder, men de har inte tid att lyfta oss förrän om ca en vecka så vi seglade till den närliggande ön Tahuata så länge.

På Tauhata besökte vi två vikar, båda med höga berg intill. Vi gjorde ett par fina vandringar. Träffade både båtfolk och Local’s.

Enda jollen i den lilla “hamnen” i Hapatoni. När vi kom tillbaka efter vår promenad badade alla byns barn bredvid vår jolle.
“Välkommen till Hapatoni” på Marquesiska.
Eva promenerar på Tahuata.
Vid utsiktsplatsen finns ett kors och en madonna belysta med solpanelsel.
Båtarna fint ankrade nedanför berget.
Vid byn Vaitahu låg vi också fint ankrade.
Tillsammans med vänner på en fransk båt handlade vi frukt.
Mangoplockare.

Det regnade en hel del så vi passade på att installera vår frysbox, som stått under bordet sedan vi köpte den på Kanarieöarna. Den har nu fått plats i en garderob.

Frysboxen installerad.

Vi upptäckte även ett regninläckage under taket vid verksta’n, som behövde tätas.

Inläckage tätas.

Den 16 maj lyftes Angelina på varvet. Det hade regnat en del och var lerigt, så de hade fullt sjå att backa upp båten på tänkt plats, men det gick till slut.

Båten backas på plats i lervällingen.

Vi fixade det vi skulle på rodret, men det var inte någon större fara med spelet i undre roderlagret. Medan vi ändå låg på land gjorde vi lite andra småjobb på båten. Fyra dagar senare var vi tillbaka i vattnet och kunde fortsätta vår färd.

Rodret tillfälligt fixat med fett och skruvar i lagret.
Det finns fullt av vilda tuppar och hönor på öarna. När vi låg på varvet blev vi väckta klockan fem på mornarna av en tupp som hade fel på klockan.

Segling via en ankarvik på nordkusten av Hiva Oa och den lilla ön Ua Huka till Nuku Hiva som är den största ön på Marquesas.

Hiva Uas nordkust.
Samma vik inifrån stranden.
Iland finns det en liten färskvattenpool att bada i.
Ett nattstopp vid Ua Hukas röda berg.

Delfiner kommer och leker vid båten så fort man seglar mellan öarna här. Ofta är det “Spinndelfiner”, ganska små delfiner som hoppar och snurrar.

Hoppande delfiner på väg.
En lekstund vid båtens bogvåg.

På Nuku Hivas nordkust ankrade vi i en jättefin och skyddad vik ”Anaho Bay”. Där finns spektakulära berg och mycket att se.

Anaho Bay.
Mats skakar ner kokosnötter.

Vi träffade Roger som odlar frukt och grönsaker .

Roger odlar och säljer frukt, gul vattenmelon på bilden.
Hästar får bära frukten från odlingarna till byarna.
Odlingar i dalen framför bergen.

Vi gick över till grannbyn ”Hatiheu” där vi fick se stora ålar ca 1,5 meter långa, Giant Mottled Eels (Anguilla Marmorata) i en bäck bredvid restaurangen.

En ganska lerig vandring till grannbyn.
Men utsikten över “vår” ankarvik var inte dålig.
En av byns getter äter nedfallna Mango.
Eva på bygatan framför bergstopparna.
En “Tiki” (skulpturer som ska bringa lycka), dessa finns på alla öar i olika form.
Berg.
Bäcken där ålarna simmar.

I Daniels Bay på södra Nuku Hiva gick vi en hike till det högsta vattenfallet i Franska Polynesien, med en fallhöjd på 350 meter. Det var en superhäftig vandring i en ravin i regnskogen. Man fick vada över vattendragen vid flera tillfällen. På håll såg vattenfallet fantastiskt ut, men när man kom fram till poolen under fallet såg man knappt något av fallet som var dolt bakom berg och stenar.

Ravinen vi ska vandra i mot vattenfallet.
Ankrade i Daniels Bay (Hakatea).
Mats skrattade gott när han såg den här båten, sa den fått namn efter mig?
Första delen av vandringen mot vattenfallet.
Sedan blev det mer regnskog.
Mats framför rötterna på en stor fikus.
Stigen korsas av ett vattendrag.
Vattenfallet syns därborta, 350 m fallhöjd.
Framme. Men vart tog vattenfallet vägen?

Cannibal art. Det kräver en förklaring.

För länge sedan förekom det kannibalism på Marquesasöarna, fram till i början av 1900-talet. Och man är inte helt säkra på att det inte finns än idag…

http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Kannibaler-misstanks-ha-atit-turist/

Vi har dock bara träffat supertrevliga människor här så det är nog/förhoppningsvis bara en spännande myt.

Den sista Marquesasön för oss att segla till var Ua Pou. Spetsiga bergstoppar syns redan på håll.

Segling mot Ua Pou.
Härlig segling.
Öns spetsiga toppar skymtas bakom Angelina.

Vi hade läst att på Ua Pou skulle man besöka Manfred Choko Mann. Han odlar kakao och gör choklad i olika smaker. Han var en rolig prick som berättade mer eller mindre fräcka historier och bjöd oss att smaka chokladen. Vi köpte några chokladkakor och fick plocka lite frukt på köpet.

Fina vyer på promenaden till Choko-Manfred.
Vi hade tänkt ha picnic och bada vid vattenfallet men flydde från massor av myggor. Fint var det iallafall.
Manfred och hans fru bjuder på choklad.
Eva plockar pamplemousse.

Och på tal om frukt, så har vi köpt en del frukt men också plockat både på träd och nedanför. Det har blivit massor av Pamplemousse, Mango, Lime, Soursop, Stjärnfrukt, Guava, Papaya, Bananer mm.

Eva plockar soursop i träden vid vägkanten.

Och så lite fåglar

5 thoughts on “Marquesas”

  1. Vilket otroligt äventyr ni är på. Kul att få läsa era berättelser och se de fina bilderna. Önskar er fortsatt lycka till🤗
    /Ove

  2. Så häftig natur och växtlighet, jättefina bilder!
    Ålarna vill man ju inte få närkontakt med, finns väl i poolerna under vattenfallen också?

    Allt gott
    Kerstin och Tomas

    1. Ja, choko-Manfred sa till Mats att han inte skulle bada naken under vattenfallet för där finns stora ålar… 😁

Leave a Reply to Kerstin Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.