Vi lämnade Portsmouth på Dominica en dag tidigare än
planerat då det började blåsa västlig vind. Det är ovanligt med västliga vindar
och de flesta ankarplatser är mer eller mindre oskyddade för västliga vindar. Det
blåste hårt på överfarten till Iles de Saintes som är en liten ögrupp tillhörande
Guadeloupe.
Möte på havet…
Inklarering gör man i Bourg des Saintes men i den hamnen
rullade det så mycket att vi valde att ankra utanför Grand Anse på nordöstra sidan
av Terre d´en Bas. En fin sandstrand med en tillhörande liten by.
På kvällen kom Coastguard och ankrade inte långt ifrån oss,
sjösatte jollen och fyra man börja kontrollera de utländska båtarna. Vi blev
lite oroliga då vi varken klarerat ut från Dominica (p.g.a den hårda vinden)
eller in i Guadeloupe. Efter att ha besökt ett antal båtar satte de kurs mot
oss. Nästan framme ångrade de sig och gick ombord på den franska båten Love
Boat. Klockan hann bli över sex innan de var klara och då slutade de för dagen.
Dagen efter gav vi oss av till Bourg des Saintes och fick
tag i en boj precis utanför dingebryggan. Inklareringen på de franska öarna är
smidig då man själv fyller i alla uppgifter på en av tullens datorer som finns
utspridda på hamnkontor och diverse internetcaféer. Sedan blev det en rundtur
på ön som var full av turister och leguaner.
En leguan, 150 cm lång, gillade inte att Mats gick under hans träd så
han hoppade ner och landade med en rejäl duns precis bredvid oss. Eva satte
hjärtat i halsgropen då hon trodde den anfallit Mats.
Som omväxling badade vi på en turiststrand. Det har vi inte
gjort många gånger men stranden i Baie de Pompierre var värd att trängas lite
på.
Efter en natt på boj gick vi tillbaka till Terre d´en Bas
men till Anse Fielding denna gång. Vi tog jollen in till stranden för att ta en
rundtur på ön. Det är en hög ö men en otrolig utsikt över Iles de Saintes öar.
När vi gått på en halvt igenvuxen stig genom buskar och snår
kom vi ut på en väg. Där fanns en varningsskylt att det fanns Manchineelträd
här. Det är ett träd med giftiga äpplen på. Även barken, saven och löven är
giftiga och om man rör dessa kan man få blåsor och öppna sår. Man ska inte söka
skydd under ett Manchineelträd vid regn då regnvattnet som droppar från bladen
kan ge brännskador. Det kliade lite på armar och ben när vi läste skylten men
det gick bra som tur var.
Efter ett par dagar på Iles de Saintes seglade vi vidare mot
Pigeon Island väster om huvudön Guadeloupe. Här ankrar man i viken på
fastlandet och tar jollen ut till naturreservatet Pigeon Island som har en av
Karibiens bästa dyk- och snorklingsvatten. Sikten var den bästa vi hittills
stött på. Vi hade tänkt stanna en natt men det blev tre.
Inte vår båt 
Solnedgång över Pigeon Island
Guadeloupe består av två öar och ser ut som en stor fjäril
med utslagna vingar. Det finns en kanal, kantad med mangrove, mellan öarna.
Tidigare har man kunnat passera med segelbåt genom kanalen men 2013 stängdes den
av för genomfart, på obestämd tid, sedan en av broarna gått sönder och inte kan
öppnas längre. Det går dock att paddla i kanalen vilket vi såg fram emot.
Norr om kanalmynningen ligger ett omfattande delta med ett
stor rev utanför. För att ta sig in till en vettig ankarplats, Baie Mahault,
måste man ta sig in genom rev, korall och grund. Det fanns en smal, slingrande
väg som vi tog. Vårt sjökort stämde bra överens med verkligheten trots att vi
blivit varnade att den kanske inte var så.
Vi paddlade längs kusten i motvind till infarten till
kanalen (River Salée) och vidare in i mangroveträsket nästan ner till
huvudstaden Pointe a Pitre där det blev en fikapaus. Sedan paddling tillbaka
genom mangroven ut till havet igen där vi fick en härlig medvind på 14 m/s utan
vågor tack vare revet. Det var en härlig paddeltur på nästan 8 NM.
För att slippa segla tillbaka chansade vi på att klarera ut
i Port Louis. Det är inte en officiell utklareringsplats men de har ett
tullkontor och vi hade hört att det skulle gå bra. Det var dock tvärstängt när
vi kom dit och inte en tullare så långt man kunde se. Vi tänkte att det var nog
lunchstängt så vi gick för att ta en drink medan vi väntade.
Vi bestämde oss för att prova den lokala drinken Ti-Punch
som vi inte provat tidigare och var lite nyfikna på. Servitrisen visade oss
till ett bord med två olika sorters rom i bag-in-box, ett par flaskor
smaktillsats, en stor burk med ananasskivor i en klar vätska med tillhörande
slev samt socker och limeklyftor. En gör-det-själv-bar.
Vi hade inte en aning om hur vi skulle blanda till vår Ti-Punch
men var ju tvungna att prova. Så vi blandade lite rom från boxen tillsatte en skvätt
smaktillsats och fyllde våra glas med ”ananasdrickan”, tillsatte lite socker
och en limebit. Det blev starkt! Visade sig att smaktillsatserna egentligen var
smaksatt rom och ananasdrickan var ananas i rom.
Tillbaka till Customs men där var det fortfarande stängt.
Lite lagom lulliga tog vi lokalbussen till Pointe a Pitre där det finns två
utklareringsställen. När vi kom fram var
det stängt trots att det inte skulle stänga förrän om en halvtimme. När vi
kollade runt klev en dam ut ur en parkerad bil och sa att tjejen som jobbade
där skulle komma tillbaka om en halvtimme. Så vi väntade, kunde klarera ut och fick
skjuts av damen med bilen till busshållplatsen och hann precis med sista bussen
tillbaka till Port Louis.
Busshållplatsen i Pointe a Pitre