Från Pasito Blanco på Gran Canaria seglade vi till Puerto de la Estaca på El Hierro.
Puerto de la Estaca
El Hierro är den sydligaste och västligaste av Kanarieöarna. Ön är vulkanisk med över 500 synliga vulkantoppar. Senaste utbrottet var så sent som 2011-2012. Den vulkaniska aktiviteten värmer upp vattnet runt ön vilket gynnar djur och växter i havet. El Hierro är ett paradis för dykning och snorkling.
Snorkling är ett måste vid Playa de Tacoron.
Överlycklig över alla de färgglada fiskarna.
En förutsättning för liv på en vulkanisk ö är tillgången på vatten. Den fuktiga luften som kommer med passadvindarna kyls när den når El Hierro och pressas upp över ön. Fukten kondenserar på finbladiga träd och droppar ned på marken. Sedan lång tid tillbaka har detta vatten samlats upp i grävda gropar och senare i gjutna bassänger för att sedan fördelas till människor och djur. Här kallas det för “det horisontella regnet”.
Dimman eller det horisontella regnet drar in från Atlanten.
I fukten under träden växer mossa.
Modern uppsamlingsanläggning av vatten från ett träd.
Arbol Garoé är det mest kända “vattenträdet”.
Hål för uppsamling av vatten.
Gammal anordning för att samla vatten till djuren.
Mossan på träden visar hur fuktigt det är i skogen.
Meterhöga julstjärnor.
Tornfalk?
Innan Columbus seglade över Atlanten ansågs El Hierro vara ” The end of the world” då en Egyptisk Astrolog, 200 år f.kr, placerade nollmeridianen vid Punta Orchilla på öns västligaste udde. Först 1885 flyttades den till Greenwich.
Monument över den gamla nollmedianen.
Gissa från vilket håll det brukar blåsa?
Solnedgång i skogen.
På norra sidan av El Hierro ligger byn Pozo de Las Calcosas nedanför den branta klippkanten. Här brukade fiskare tillbringa somrarna med bad i de naturliga bassängerna. Här finns även en staty som föreställer Neptun.
Pozo de Las Calcosas.
Byn.
Många av husen har halmtak.
Neptun.
Det finns många andra badplatser längs öns branta kust.
Hög och klippig kust.
Trappa ner till en badplats.
Vem vågar bada här?
Vi besökte några lavatunnlar. De bildas när het lava rinner ner mot havet och ytan stelnar. Under ytan fortsätter lavan att rinna och när lavaflödet upphör finns bara tunneln kvar. Tunnlarna är i bra skick även om de inte är iordningsställda för turister. Så det var med pannlampor och på egen risk som vi utforskade den 160 m långa tunneln.
Eva på väg ner i lavatunneln.
Nere i lavatunneln.
På sydsidan ligger Puerto Restinga, en liten och ganska utsatt hamn. Längs piren i hamnen ligger massor med båtar som kommit hit med flyktingar från Afrika. Bakom varvet ligger en båtkyrkogård med många fler av dessa båtar, många kapade för att ta mindre plats.
Puerto Restinga
Flyktingbåtar
Kapade båtar på hög.
Notera rodret av armeringsjärn och en plåtbit.
Efter en vecka på El hierro var det dags att segla vidare söderut mot Kap Verde. Vi fick en fin segling med lagom vind från rätt håll hela vägen och efter 6 dygn var vi framme i Palmeira på Sal.
Solnedgång på Atlanten
Soluppgång bakom vår nya Starlink
Vår Starlink (internet via satellit) har fungerat utmärkt hela vägen mellan Kanarieöarna och Kap Verde. Snabbt och lätt att ladda ner väderrapporter och att hålla kontakt med familjen där hemma via videosamtal på Messenger. Vi kunde även titta på “På Spåret” efter halva vägen i hög kvalitet och utan lagg.