Hejdå Spanien!

Medan vi låg i Carboneras passade vi på att ta en promenad till Playa de los Muerto ett par km söder om hamnen. Den långa stranden var nästan tom på folk trots soligt väder och varmt vatten.

Vi hade hoppats kunna segla till Balearerna men informationen om när det skulle vara möjligt har varit klart förvirrande. När det visade sig att det skulle dröja ytterligare ett par veckor innan gränserna mellan de olika regionerna i Spanien skulle öppnas tröttnade vi på att vänta.

Ett väderfönster med bra vindar för segling österut öppnade sig, och vi satte kurs mot Sardininen efter att först ha bunkrat lite färskvaror i Garrucha. Det blev en fin segling med mycket lätta vindar i början. Efter två dagar så kom det bra med vind och Angelina forsade fram i 7-8 knop och över 10 i surfarna och det tycker Angelina är kul ?. På överfarten firades även Angelinas 30-årsdag med cava och pizza.

Flera stora flockar med delfiner kom och lekte runt båten och vi såg massor med havssköldpaddor och grindvalar.

Sista natten passerade en åskfront. Det blixtrade överallt och vi försökte undvika ovädersmolnen genom att sicksacka mellan dom med hjälp av radarn.

De fina vindarna medförde att vi kunde angöra Carloforte på sydvästra Sardinien ett dygn tidigare än beräknat. På väg in till Marine Sifredi blev vi anropade av Coastguard på VHF:en att vi var tvungna att runga en gul prick för att p.g.a. utlagda tonfisknät.

I marinan fick vi fylla i fler hälsodeklarationer, intyga att vi tagit tempen dagligen under överfarten samt även ta tempen på plats. Sedan var vi välkomna att komma in i landet.

Carloforte är en fin liten by, men överallt påminns man om Coronapandemin.

I Carloforte har man tidigare tillverkat stora mängder salt genom att indunsta havsvatten. Tillverkningen är nu nedlagd men dammarna (salt ponds) är kvar med ett rikt växt- och djurliv.

Efter en natt i marinan seglade vi ett par sjömil söderut till en fin liten ankarvik.

Eva har börjat dokumentera Sardinien men mer om det i kommande inlägg.