Seglingen över Engelska Kanalen började utan vind men efter
någon timme började det blåsa allt mer. Det blev en solig och fin segling till
Studland Bay strax väster om Isle of Wight där vi ankrade en natt för att
slippa gå in genom The Needle och angöra Portsmouth i mörker.
Studland Bay omgiven av vita kalkstensklippor
The Needle är det västra sundet mellan Isle of Wight och
England och är ökänd för sitt ”race”. Det är kraftiga tidvattenströmmar, som i
kombination med relativt litet djup och ojämn botten, skapar branta vågor,
virvlar och ”overfalls”. I vår
bok står att ”the area is liable to be uncomfortable at the best, in heavy
weather it can be dangerous”.
Vad hade vi för väder då? Hård vind 16-18 m/s, ösregn och
dålig sikt. Vi var tvungna att segla vidare då vi skulle lämna av Sofia som
skulle flyga hem och hade bara två dagar på oss. Dagen efter skulle det blåsa
ännu mer. Men det gick fint, lite blött men en härlig segling i
halvvind och själva inloppet till The Needle som vi bävat lite för var inga
problem alls för Angelina.
Isle of Wights västra udde.
Väl innanför Isle of Wight pågick Cowes Week, en stor
regatta. Förutom Volvo Ocean Race-båtarna var ARC-vinnaren Rambler och båtarna
från Clipper Round the World Race där liksom ytterligare ett par hundra
tävlingsbåtar.
När vi gled fram för revad genua i våglä från Isle of Wight och försökte hålla oss ur vägen för de seglande växte hornen ut. Vi rullade ut hela genuan och forsande fram i den hårda vinden, tillräckligt fort för att inte amatörklassen kunde komma ikapp 
En av Volvo-båtarna
. ARC-vinnaren Rambler
Clipper-båtarna
I Royal Clarence Marina fick vi sista gästplatsen, långsides
precis vid hamnkontoret. Marinan ligger på västra sidan av Portsmouths hamn.
Med färja gick det dock snabbt att ta sig över till andra sidan för shopping,
sightseeing m.m.
Det visade sig att det fanns några platser till i marinan.
När vi släppt av Sofia på tåget tog vi en buss till Marine Super Store, en underbart stor båttillbehörsbutik med prisgaranti på alla
varorna. Det blev stövlar till Eva (ja-det regnar i England också) och en massa
annat som vi inte visste vi behövde.
The Spinnaker Tower i inloppet till Portsmouth hamn.
På söndagen lämnade vi England för att gå mot Vlissingen i
södra Holland och korsa Engelska kanalen där den är som smalast, vid Dover – Calais. Det
är en segling på ca 200 M och med rätt planering skulle vi kunna var framme på
tisdag morgon. Väder vind och ström gick som omväxling i vår riktning och för
att slippa slussa in i till en okänd marina vid midnatt, valde vi att ankra på
den Belgiska sidan av Westerschelde, mittemot Vlissingen.
Vår lappade genacker klarade ännu en segling.
Möte på Kanalen.
Det blev en annorlunda ankring, på svaj i 3 knops ström som
vid 4:a-tiden på morgonen bytte riktning. Inte långt ifrån oss passerade ett
pärlband med pråmar och lastfartyg. På morgonen efter slussade vi in i hamnen i
Vissingen óch fick en plats i marinan. Men mer om det i nästa inlägg.
Belgisk soluppgång