Äntligen sommarvärme! Nu har vi kommit till Galicien, Spanien och sommarvärmen efter tre
kalla månader i norr. Vi lämnade Newlyn på söndag eftermiddag när stormen
dragit förbi med siktet inställt på A Coruna. Det var fortfarande
ganska höga vågor men vi ville komma iväg, då det skulle komma in ett nytt
blåsväder på onsdagen. Våghöjden hade enligt väderleksprognosen minskat från
6,5 till 2,4 meter och skulle fortsätta att minska relativt fort.
Enligt Wikipedia är “våghöjden avståndet mellan vågdal och vågtopp. Den anges i allmänhet i termer av den signifikanta våghöjden, medelvärdet i våghöjd på den högsta tredjedelen av vågorna. Enskilda vågor kan vara betydligt högre, maximal våghöjd räknas vara knappt dubbla den signifikanta våghöjden“.
Vågor på Biscaya
Det blev en fin och snabb segling med flera delfinbesök. Vi såg
sillvalar spruta runt om och en av valarna dök upp nära båten. På två dygn kom
vi 270 av de 420 nm.
En solig fin dag på havet.
Sillval på nära håll.
Det är ju alltid tävling på sjön så när en båt med röda segel dök upp
började Eva trimma seglen för att vi inte skulle bli omseglade. Det blev vi
ändå och när båten kom närmare såg vi att det var Mapfre, en av Volvo Ocean
Race båtarna som var på väg tillbaka efter en regatta i Cowes.
Tävling med Mapfre.
Enligt alla väderprognoser skulle vi lätt hinna så långt söderut
att lågtrycket skulle passera norr om oss. Men vädersystemet lyssnade inte på
väderprognoser utan tog en betydligt sydligare bana än vad som var förutspått.
Inte så mycket vind, 10-15 m/s, men från sydväst, d.v.s. rakt i nosen. Vi valde
att sätta kurs mot sydost och spanska nordkusten för att för att få en bättre
bog samt vind och vågor på dagen istället för mitt i natten, för att sedan gira
västerut och gå längs den spanska kusten när vinden passerat. Det blev ett
guppigt dygn men Angelina hade kul i vågorna. Vi kom fram till A Coruna på
torsdag morgon efter 516 nm på Biscaya.
Solnedgång
Soluppgång
I marinan i A Coruna påbörjade vi installationen av vår nya watermaker
som vi fick levererad till Hamburgsund när vi passerade där. Med en watermaker
kan vi göra dricksvatten av havsvatten och därmed bli självförsörjande på
vatten. Det innebär att vi inte behöver gå in i hamn för att fylla på vatten.
Årets första bad
Det blev ett par riktigt långa promenader på stan för att hitta slangar
och rostfria skruvar som behövdes till installationen. Efter besök i den
närmaste Ferreterian (järnhandeln) fick vi tips om var vi kunde hitta det vi
behövde. Vi skickades vidare till en specialbutik och vidare till nästa och
nästa. Till slut fick vi tag i det vi behövde och till ett betydligt lägre pris
än vad det skulle kostat i Sverige.
Tjusiga lyktstolpar i gjutjärn längs vägarna.
Det blev fyra dagar i marinan för att hinna med det vi behövde göra i
hamn. Förutom watermakerinstallationen behövde sommarkläder letas upp och
plockas fram medan seglarställ och tjocktröjor skulle tvättas, torkas och
vakuumpackas. Långkalsongerna som varit på nästan varje dag i 3 månader
slängdes i soporna.
Angelina med seglarställen på tork.
De värmande soppluncherna har bytts ut mot ett lättare alternativ.
Rioja-provning på kvällen.
Vi hann även med lite sightseeing för att titta på fyren Hercules
Tower, La Caracola (en staty som vi trodde var en struts men som visade sig
vara en trumpetsnäcka), flera fina badstränder m.m. innan vi flyttade ut till
ankringen tvärs över viken.
Hercules Tower
La Caracola
Ankringsplatsen mittemot Marina Coruna.