Road Town är enda stället på Anguilla där man kan klarera in. Till skillnad från de flesta andra länder i Karibien så kostar det inget att klarera in här. Så länge man stannar i Road Town. Vill man segla runt och ankra i andra vikar eller på småöarna runt om måste man köpa ett ”Sailing Permit” som kostar 84 USD per dag. En övernattning innebär två dagar. Hutlöst tyckte vi och stannade i viken utanför Road Town hela veckan. Det finns andra sätt att utforska en ö på.
Innanför stranden ligger en stor saltdamm med massor av fåglar. Det var ca 5 km att gå runt dammen vilket var en lagom eftermiddagspromenad.
Jonas och Carina på båten Sally kom också hit. De hyrde en bil och vi åkte med en dag. Då passade vi på att besöka några vikar med häftiga korallrev och underbar snorkling.
Eva sydde ett överdrag till vår jolle. Solen tar hårt på plasten och vi har sett att det blir mycket skav vid jollebryggor mm.
Efter en vecka fortsatte vi till Saint Martin. Ön Saint Martin är sedan år 1648 delad i en fransk och en nederländsk del, (franska: Saint-Martin, nederländska: Sint Maarten). Ön är ett seglingsmekka med många marinor, båtvarv och all service man kan tänka sig för båtar.
Ett vanligt förekommande namn för ön, gemensamt för båda länderna, är SXM som refererar till flygkoden för öns internationella flygplats.
På Saint Martin är det förhållandevis billigt att handla. Maten och dryck kostar ungefär hälften mot på Virgin Islands som vi ska till snart. Båttillbehör kan köpas till exportpriser av besökande seglare.
Alltså passade vi på att fylla upp förråden med mat, basvaror, öl och vin mm. Det blev många turer till mataffären eftersom vi låg för ankar och var tvungna att forsla ut allt i jollen.
Vi besökte även ett flertal båttillbehörsbutiker och köpte bl.a. tre nya Victron solpaneler och en ny regulator. Vi passade även på att köpa en del utrustning som vi behöver framöver som ett reservankare (Mantus 25 kg), flera tampar, fall och skot samt en riktigt effektiv bottenfärg.
I sommar planerar vi att lyfta upp Angelina på varv under orkansäsongen på Curaçao. Då ska vi låta tillverka en ny bimini, d.v.s. ett solskydd över sittbrunnen, och montera solpanelerna ovanpå. En av panelerna monterade vi provisoriskt redan nu på vår nuvarande bimini. Det blev ett rejält tillskott i strömproduktionen och nu kan vi köra Starlink, watermaker och frys även mulna dagar och fortfarande ha bra med ström i batterierna.
I Marigot Bay låg våra vänner på HR42:an Maakan som vi träffat flera gånger tidigare. Tillsammans tog vi bussen till öns Romdestilleri, Gouverneur. Vi blev lite besvikna när vi förstod att de inte tillverkade spriten på plats utan köpte råspriten från Guadeloupe och Martinique. Fatlagring och smaksättning skedde dock på plats liksom provsmakningen av hela sortimentet.
Vinden här är nästan alltid från ost eller nordost. När vi legat i Marigot Bay ett par dagar vände vinden mot nordväst vilket medförde stora vågor i den nu oskyddade ankringsviken.
Många båtar flyttade till den holländska sidan av ön men vi valde att bara flytta och en bit västerut i samma vik. Då slapp vi klarera ut från Saint Martin och in i Sint Maarten (och omvänt när vi skulle tillbaka igen). Det visade sig vara ett bra val, vi slapp i stort sett vågorna helt.
På udden som vi gömde oss bakom såg vi tydliga spår av orkanen Irma som drog över många av öarna i Karibien hösten 2017. All bebyggelse på udden var totalförstörd och övergiven.
En eftermiddag fick vi se ett lite spännande ljusfenomen på himlen.
Efter två veckor på Saint Martin seglade vi vidare mot British Virgin Islands. En nattsegling med gennaker och månsken.
