Vi hade tänkt ligga kvar i Porto Santo tills vädret tillät segling vidare till Azorerna och passade på att tanka vid piren. Det finns ingen bränslepump utan man får beställa en ”pumpbil” som kommer ut på piren och kopplar in sig på tanken som ligger ingjuten i piren. Fungerade faktiskt riktigt smidigt och priset var detsamma som på macken i stan.
Hamnen i Porto Santo är väl skyddad mot alla vindar utom från syd och sydväst. När väderleksrapporterna började varna för Stormen Oscar med sydliga vindar ville vi inte ligga kvar utan seglade åter över till Madeira för att ankra utanför Porto da Cruz. Det är inte en hamn som namnet antyder utan en trevlig ankringsvik. Vi hade varit där tidigare så vi visste att den gav ett bra skydd vid sydlig vind.
På SMHI:s hemsida kan man läsa: “en nederbördsmängd på 40 mm per dygn ofta uppfattas som skyfall. När så mycket som 90 mm faller på 24 timmar får man höga vattenflöden i vattendrag med risk för ras och översvämningar i det utsatta området“.
På Madeira kom det 540 mm regn på ett dygn vilket var nytt rekord. Det resulterade i massor med ras och jordskred. De vanligtvis torrlagda kanalerna som ska samla upp regnvatten i städer och byar svämmade över. I huvudstaden Funchal mynnar en av dessa kanaler ut i hamnen. Stenar och jord som följde med regnvattnet medförde att hamninloppet slammade igen. Vi hade vänner som låg i Funchal Marina och fick vänta 10 dagar på att kunna komma därifrån. Tur att vi inte seglade dit.
I viken där vi låg och tidigare sett botten klart och tydligt på 10 meters djup förvandlades vattnet till en chokladliknande sörja med massor av grenar, stockar och sockerrör.
Efter nästan två dygn med regn klarnade det upp och solen tittade fram. Runt om oss var det fortfarande kraftiga vindar men i ankarviken var det lugnt och vi kunde ta jollen in till land och besöka byn Porto da Cruz.
Dagen efter började vinden vrida mot väst vilket medförde allt högre dyningar i viken där vi låg. Det var fortfarande alltför ostadigt väder för att segla till Azorerna så vi beslöt oss för att återvända till Porta Santo ännu en gång. Det blåste fortfarande så det blev en snabb segling dit.
På hamnkontoret i Porto Santo kände de igen oss när vi kom tillbaka. Det var tredje gången vi klarerade in här nu på en månad.
Så äntligen efter tre veckors väntan på ett bra väderfönster kunde vi lämna för att segla till Azorerna och ön Santa Maria. Till en början ingen vind trots att väderprogosen lovat bra vind. Efter 10 timmar med motor kom vinden till slut. På morgonen dagen efter hittade vi flera bäckfiskar och flygfiskar på däck. Lagom till frukost?
Seglingen till Santa Maria blev 560 NM och tog 4,5 dygn i varierande väder och vind. Det blev en riktigt bra överfart trots en del motvind. Bitvis gjorde vi bra fart, 7-8 knop, och bitvis gled vi sakta fram i 3 knop.
Vi stannade bara ett par dagar på Santa Maria då vi hade bråttom att segla vidare till nästa ö, Sao Miguel, dit Evas dotter Alexandra med pojkvännen Safet ska komma på besök.
Innan vi lämnade hann vi i alla fall se lite av Santa Maria. Tillsammans med våra holländska vänner på båten Doris hyrde vi bil en dag. Turen gick bland annat till vattenfallet Cascata Cai-Agua som man bara kunde nå genom att vandra längs (igenom) en å. Väl framme blev det picknick och bad.
Det var fullt i hamnen i Ponta Delgada, Sao Miguel. Närmare 50 segelbåtar som deltog i en tävling från Falmuth till Azorerna och tillbaka låg i marinan. Vi lyckades ändå få en plats på en brygga för småbåtar. När tävlingsbåtarna lämnar kan vi flytta oss till en mer lämplig plats.
