Blog Image

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.

MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Vi som seglar Angelina heter Mats och Eva.

mats@sy-angelina.se
eva@sy-angelina.se



Vulkaner och öar

Medelhavet 2020 Posted on Thu, September 17, 2020 18:41:15

Stromboli är en av de Eoliska öarna norr om Sicilien. Det är en ständigt aktiv vulkan. Den har små regelbundna utbrott, ca var 10-20 minut, vilket har pågått i ett par tusen år. Lava och uppstigande gas orsakar explosioner när de når det lägre trycket vid utloppet.

Vi seglade dit så vi kom fram på kvällen, sedan seglade vi fram och tillbaka ett par timmar och tittade på utbrotten när solen gått ner. Det var kraftfulla eldsprut, ca 100 meter höga och dånade rejält. Häftigt värre! Det var också mycket turistbåtar som åkte runt där efter solnedgången.

Stromboli med utbrott, eldpelaren i förstoring på inflikade bilden (ön är ca 900 m hög), bäst syntes det på natten men det blev inga bra bilder då.

Det är väldigt branta kuster runt Stromboli, så det blir snabbt flera hundra meter djupt. Det finns därför inga bra ankringsplatser där. Vi seglade vidare till ön ”Isola di Panarea”. Där finns en fin strand att ankra på, mycket båtar men jättefint.

Panarea med mycket båtar på ankringen.

På Panarea finns det en by från Bronsåldern, 2000 fkr.

Så här ska det ha sett ut…
Så här ser det ut nu, man ser bara lite stengrunder till “husen”
Små gränder i den mysiga byn på Panarea.
Eftersom det var så smala gator var det denna typen av bilar som gällde, taxi-golfbilar, så turisterna slipper gå.

Ön Vulcano är en annan av de Eoliska öarna, dess vulkan är inte lika aktiv. Kratern är igentäppt, men svavelångor pyser ut längs kraterkanten och på flera ställen på ön. Ön omges också av varma källor som kan nå uppemot 80 grader.

Vulcano

Vi gjorde en vandring upp på kratern 390 meter upp, det var en oerhört varm vandring, mycket svart terräng och soligt. Men det var kul att se kratern och en fantastisk utsikt.

Utsikt från Vulcano.
Kratern
Svavelångor pyser ut, är varmt och luktar illa.

Det varma gyttjebadet var stängt, pga Covid? Men vem vill bada varmt när det är över 30 grader i luften och soligt?

Gyttjebad = Hälsobad? Det står på skylten att det ska vara bra för huden, men det luktar ju.
Eva fotbadar i det varma bubblande vattnet i havsbrynet (bubblorna syns bättre i inflikad bild) och får unga, fina fötter.

På väg till Vulcano började vår bilge-pump (pump för att få bort eventuellt vatten från kölsvinet) att gå. Även när vi förflyttade oss vidare till en ankring på sydsidan av Vulcano gick pumpen igång. Läckage?

Vi hittade läckaget. Ett rör med kylvatten för kylning av backslaget i motorn hade ett litet hål. Vi tog loss röret och lagade det med kemisk metall, tvåkomponent. Satte fast röret igen dagen därpå och det är tätt. Vi hoppas det håller tills vi ska göra vinteruppehåll, då vi kan försöka få tag på nya rör.

Vi tillbringade ett par dagar på Siciliens nordkust.

Cefalu, gamla staden med ett lustigt berg bakom, som tyvärr var avstängt så att man inte kunde gå upp.
De har världens minsta getter där…
Härlig gennaker-segling
Detta branta berg ligger vid Capo Zafferano.
Vi besteg berget, det var en spännande klättring. Därnere ligger Angelina ankrad.

Sen seglade vi vidare till ön Favignana vid ögruppen ”Egadiska öarna”. Detta är ett naturreservat och man behöver ett tillstånd för att segla och ankra där, men det fixas lätt via deras hemsida. Vi bokade en vecka där och seglade runt och ankrade på flera fina ställen. Vi träffade även våra finska vänner på båten Relax som vi inte sett sedan i våras och hade mycket trevligt tillsammans med dom.

Ankarviken Cala Rotonda, fint turkost vatten.
Strandbaren vid Cala Rotonda var full med folk i solnedgången. Vi testade också den.
Cala Rotonda – en perfekt skyddad ankarvik.
Mitt uppe på ön fanns ett gammalt slott som vi tog trapporna upp till.
Fin utsikt över staden Favignana och östra delen av ön.
Cala Rossa har klippor där de sågat ut sandsten för att bygga hus (och slottet) förr i tiden.
Utsågade grottor i klipporna där man kan klättra runt.
Fin ankring vid den nordligare ön, Levanzo.
Eva får låna Paddleboard, SUP, av våra vänner på Relax.

Nu är vi på Siciliens sydkust och väntar på att lite oväder ska dra förbi (vi har haft en hel del åska senaste veckan) så att vi kan segla vidare till Malta.

Åskväder – ska helst undvikas när man är på en segelbåt ute till havs. Men regnskurar är ett bra sätt att få båten avsaltad, (första regnet på tre månader).


Högsäsong i Italien

Medelhavet 2020 Posted on Sat, September 05, 2020 14:23:34

Det ligger flera fina öar utanför Neapels kust som vi ville besöka. Ponza beskrivs ofta som den fulländade fantasin om en perfekt sommar. Vi ankrade en bit utanför hamnen i en av de stora ankarvikarna, vilka omges av höga klippor. Det märks att Italienarna har semester i augusti. Massor av italienska båtar men väldigt få båtar från andra länder.

Ankringsplats omgiven av lodräta klippor.

Det tog bara en kvart med jollen in till hamnen och byn. Hamnen var kaotisk med massor av små och stora ribbåtar, turbårar och färjor. Byn var liten och i “turistiskaste” laget men vi fick i alla fall röra på benen lite.

Ponza hamn

Med kajaken kunde vi utforska flera grottor i närheten, både naturliga och några som huggits ut för länge sedan för att odla muränor i.

Sval och skön paddling inne i berget.

Isola d´Ischia och öarna däromkring är ett naturreservat och där behövde man ett tillstånd för att ankra. Vi skickade ett mail för at kolla hur vi kunde få ett tillstånd. Svaret kom snabbt, fyll i bifogad blankett (bara på Italienska) och gör en banköverföring på 20 Euro till en Brittisk bank. När vi skickade en fråga om banköverföringen hann vi komma till Ischia innan vi fick svar. Så vi ankrade bara en natt och fortsatte mot Neapel istället.

Ankring nedanför Castello Aragonese, Isola d´Ischia .

Under seglingen mellan Ponza och Ischia tröttnade Johnson och klev av. Vi hade jollen på släp efter Angelina och Johnson hängde på akterspegeln – men inte när vi kom fram. Nu måste vi börja leta efter en ny utombordare. Tillsvidare ror vi.

Det är tomt utan dig Johnson.

Under seglingen till Neapel kom kustbevakningen i helikopter och flög ett varv runt Angelina. Såväl Guardia Costiera som Guardia di Finanza är mycket synliga och aktiva i de italienska farvattnen och vi ser dom dagligen. En kväll blev vi och ett tiotal andra båtar ivägkörda från en ankringsplats och tvingades flytta ett par hundra meter. Tydligen fick man inte ankra där trots att platsen var utmärkt på sjökortet och i vår pilotbok. Inte lätt att veta vad som gäller då.

Guardia di Finanza är inriktade mot finansiell brottslighet och vi har sett dom flera gånger borda lyxjakter med bekvämlighetsflagg.

Guardia Costiera kollar vilka vi är.

Kusten längs Neapelbukten och Amalfikusten är hög otillgänglig för seglare. Den utgörs av lodräta klippor och där det inte är klippor är den bebyggd ända ner till vattnet och de få och mycket små stränder som finns är privata. Det gör det svårt att komma iland med jollen.

Fin skyddad ankring utanför Sorento.

Vid ett par tillfällen har vi lagt till med jollen och det visade sig svårt att komma tillbaka till jollen då den låg på privat område omgärdat av staket och vakter.

Privat kaj och strand med vakter.

MEN, ibland kan man ha tur som utanför Salerno där vi såg en ”övergiven” liten pontonbrygga i kanten av en badstrand. Vi rodde dit och bryggan visade sig tillhöra en kanotuthyrning som just höll på att stänga. Vi frågade om vi kunde lämna jollen där en timme medan vi gick till mataffären. Den äldre mannen var först lite bekymrad för han höll på att stänga och skulle låsa grinden, men så sken han upp och förklarade på italienska att om vi kunde trycka igen hänglåset när vi kom tillbaka så gick det bra.

Egen brygga för en kväll.

Capri är en populär ö med massor fritidsbåtar och turister som skeppas ut med turbåtar. När vi var där var det nästan ingen vind. Vi passade på att bada i det 30 gradiga vattnet och fick se mycket av Capri när vi sakta gled runt ön i en knops fart.

En vanlig syn när inte hunden vill kvara kvar ensam ombord när husse och matte badar.

Vi kollade mest på kul vad det skulle kosta att gå in i hamnen på Capri, bara 345 Euro per natt eller 275 Euro för det liten enklare alternativet på pontonbryggan. Inte konstigt att hamnen var nästan tom och alla, även de stora jakterna, ankrade istället.

Nästan bara italienska båtar här i Corona-tider.
Givetvis med både rutchkana och den obligatoriska flamingon.
Capri by night.

Halvvägs mellan Neapel och Italiens tåspets ligger staden Centraro. Där kan man ankra utanför hamnen i skydd av vågbrytaren. Här låg vi några dagar för att bunkra mat och diesel. Hamninloppet ser skrämmande ut, speciellt när solen gått ner då man ser sportfiskare stå med vatten till anklarna mitt i inloppet. Vi gick in i hamnen (när det var ljust) för att tanka diesel och det var 5 meter djupt till höger. Vi frågade killen på macken var vi kunde lägga jollen för att gå till Supermarketen. Han sa att vi kunde ligga gratis bakom mudderverket i fyra timmar med Angelina. Perfekt då vi skulle handla massor med mat, öl och vin.

Hamninloppet i solnedgången. Notera fiskarna på sanddynen.
Inloppet i dagsljus.


Pisa, Rom och Besök

Medelhavet 2020 Posted on Wed, August 12, 2020 13:52:22

På väg mot Pisa hann vi med en Toscansk ö till, Capraia. Där gjorde vi en hike, 5 timmars vandring, 14 km med lunchpaus på toppen av ”Monte del Penne” 419 möh. Vi gillar att göra långa vandringar, drygt 30 graders värme (i skuggan) gör det lite mer ansträngande än normalt.

Hike på Capraia
Lunchpaus på 419 meters höjd

Vid Pisa gick vi in i floden ”Arno” och låg i en ”marina” som snarare var ett litet varv där de hade plats vid en liten brygga. Vi tog bussen in till Pisa (gratis eftersom man inte får gå fram till chauffören och betala, pga Corona) och spenderade en heldag i staden, besökte det Lutande tornet, var inne i den stora Katedralen, tittade på Galileo Galilei’s bostad mm.

Måste-bilden från Pisa 😎

”Cala di Forno” har en fin ankringsplats med en sandstrand längst in, med bara ett fåtal gäster, och ett berg som har bergväggar fulla med sprickor och håligheter. Vi både paddlade, snorklade och rodde med jollen runt, i och kring grottorna.

Inne i största grottan “Grotta La Casa”
Paddling in i en smal spricka i berget, långt in, precis att kajaken fick plats.
Massor av Lungmaneter bredvid båten. Vi var lite försiktiga, men de ska tydligen knappt brännas.
På stranden var det hjortar och människor blandat.
Eva vill gärna klappa en hjort.

Vid halvön ”Monte Argentario” kom Evas dotter med sambo, Alexandra och Safet, för att vara med oss under en vecka. Vi seglade ut till ön Giglio, där kryssningsfartyget M/S Costa Concordia, med kapten Ynkrygg, gick på grund 2012. Vi tog bussen upp till den medeltida staden ”Giglio Castello” högst uppe på ön, även den lilla hamnstaden var fin med färgglada hus och lite småbutiker.

Safet och Alexandra framför ankarviken på Giglio.
Porto Giglio
Giglio Castello – den medeltida byn.

Ön Gianuttri blev nästa stopp, där blev det mest bad och paddling innan vi seglade vidare mot Rom.

Ungdomarna paddlar kajak.

Vi låg i marinan ”Porto turistico di Roma” och besökte Rom under två dagar. Hann med att se en hel del av det man bör besöka i Rom: Colosseum, Fontana di Trevi, Vatikanstaten (Petersplatsen och Peterskyrkan), Spanska trappan, Piazza del Popolo (Musei de Leonardo da Vinci), Terazza del Pincio mm. Sista kvällen med ungdomarna bjöd de på middag på en fin restaurang ”Ad Hoc” där vi bl a åt deras specialitet Pasta med Tryffel. Det blev en mycket trevlig avskedskväll.

Uppställning framför Colosseum.
Colusseums insida.
Fontana di Trevi – tyvärr med badförbud och polisbevakning.
Peterskyrkan och Petersplatsen.
Inuti Peterskyrkan är det pampigt värre med marmor och guld.
Utsikt över Rom från Terazza del Pincio.

Som traditionen bjuder kommer det ett litet inlägg från våra gäster:

Stort tack för en fantastisk vecka  till havs i ett soligt Italien.
Vi lämnade ett ett 14 grader, molnigt Sverige och möttes av 36 grader och strålande sol på Ciampino flygplats. Efter 3 timmar med tåg och buss var vi äntligen framme i Orbetello. Då vi missade den sista bussen ut till Porto Ercola, där Eva och Mats befann sig försökte vi få tag på en taxi. Det visade sig att det fanns totalt 5 taxichaufförer i hela området och alla kunde lika mycket engelska som vi kunde italienska – det vill säga inget alls. Men med hjälp av gester och en trevlig kassörska lyckades vi till slut ta oss till båten där det bjöds på god kvällsmat och ett glas vin (eller två) om så önskades.

Veckan bjöd på sol, bad, segling och trevligt sällskap. Sjösjukan slapp vi denna gången.
Kvällarna spenderades ombord på båten med goda middagar och dueller i quizkampen. Vi fick se underbara öar, en medeltida stad, solen (för första gången sen i början av juni), delfiner, och Rom. Under de två dagarna vi spenderade i Rom gick vi över 3 mil och hann med både Vatikanstaten, Peterskyrkan, Colosseum, Fontana di Trevi, Spanska trappan och mycket mer.

Vi tackar ännu en gång för vår utan tvekan bästa vecka under 2020.
Vi ses snart igen! // Alexandra och Safet

Avskedsmiddag på Ristaurante Ad Hoc


Korsika och Elba

Medelhavet 2020 Posted on Sat, July 25, 2020 16:58:50

Mellan La Maddalena på Sardinen och Korsika ligger ögruppen L’Ile Ratino som består av några mindre öar. Öarna är karga och steniga med små sandstränder insprängda mellan stenarna. Det är ett populärt mål för en dagsutflykt och på ankringarna vid stränderna trängs småbåtar med lyxyachter.

Ile Lavezzi
Ile Cavallo
Vill man synas här måste man sticka ut lite extra – Galaxy of Happiness, 173 fot.

Vi tyckte det var för många båtar så vi fortsatte upp till Korsika där vi ankrade i en stor lagun, Anse del Rondinara. Många båtar här också men gott om plats.

Anse del Rondinara
Dingebryggan i nästa vik.
En kombination av kite- och vindsurfing, komplett med foil.

Det finns inte så många skyddade ankringar på Korsikas ostkust och vi hade ingen fransk guidebok (Pilot Book), så vi stannade bara tre nätter på Korsika innan vi nattseglade vidare till Elba.

En av färjorna på väg till Elba.

Huvudstaden på Elba heter Portoferraio. Det var där Napoleon bodde och många som kommer hit undrar varför han lämnade denna vackra ö.

Utsikt över staden med Napoleons gula palats till vänster.

Vi ankrade i bukten utanför Portoferraio och tog jollen in till land för att se på staden. Det fanns tyvärr inte så bra möjligheter att lämna jollen. Vi hittade dock en gammal kaj intill en övergiven industrifastighet. Halvskumt ställe, speciellt på kvällen.

Elba är en underbar ö med massor av fina ankarvikar, klippor och massor med grottor. Med kajaken kunde vi utforska några av grottorna. Stora delar av Elba utgörs av naturreservat med fina vandringsleder och vi passade på att röra på benen också.

Grotta Azurra
Grotto dello Sbruffo
Efter att ha hittat en jämn klippa där vi kunde dra upp jollen kunde vi gå iland.
Skogsvandring…
Längre kom vi inte. Vi var inne på privat mark och vände snabbt tillbaka.

Vid byn Marciana Marina ligger Elbas högsta berg och det går att ta en en linbana upp till toppen. Dalstationen ligger 4 km från byn och det går buss dit. OM man hittar busstationen – men det blev en fin promenad.

Linbana med öppna korgar lagom för två.
Hamnen med Angelina för ankar.
Utsikt över östra sidan av Elba med alla vikar.
Även här påminns man om Coronan då vi blir tillsagda att ha munskydd på i linbanan.

Efter att ha läst om kometen Neowise tog vi jollen en kväll ut så vi fick en fri horizont för att spana. En timme efter solnedgång skulle det gå att se den läste vi på en Italiensk hemsida.

Kometen gick att se för blotta ögat men med kikare såg man den tydligt.
Vår kamera tyckte det var för mörkt, så vi lånar en bild från nätet.

Det finns mycket fåglar på Elba. Här är Evas favoriter.

Steglitsen
Och givetvis Flamingon



Sardinien

Medelhavet 2020 Posted on Fri, July 03, 2020 17:52:06

Sardinien är en vacker plats på jorden. Här har vi seglat i ca tre veckor.

Dramatisk kuststräcka.
Vackra vyer.

Det finns ett par skyddade ankarvikar på sydkusten. Den bästa vi låg i var Capo Malfatano. Där fanns det grottor i klippväggen och getter som klättrade på de branta bergen.

Grotta att besöka med jollen.
Inifrån grottan.
Getterna nere vid vattnet, det klättrade på klippväggarna ända upp till bergets topp .
Härlig ankring på turkost vatten.

Midsommarafton firade vi i en ankring vid byn Villasimius på Sardiniens sydöstra hörn. Det är en jättefin strand med stora klippblock.

Fina trumpetblommor i Villasimius by.
Två gånger på Sardinien har vi sett såna här ormar på nära håll, Eva tycker inte om ormar…
Turturduva.
Stranden med stora klippblock.
Nästan som skulpturer.
Glad midsommar! Firades nästan traditionsenligt.

Det blev två långa dagsseglingar, med mycket gennakersegling längs ostkusten. Vi mellanlandade i Porto Frailis som är den enda skyddade ankringen innan den finaste delen av Sardinien börjar, skärgården i det nordöstra hörnet.

Gennakersegling är härligt.

I Spaggia de Salinedda snorklade vi bland massor av fisk. På botten, inkilat mellan några stenar hittade vi ett rostfritt ankare som vi lyckades få upp, 12 kg, perfekt att använda som akterankare. Finare än det 10 kg bruce som vi har som akterankare.

Vårt nya ankare.
Försök att laga vår jollemotor som inte vill kyla, impellern byttes men det hjälpte inte.
En Landsköldpadda kom gående när vi var iland på en promenad.

Berget Isola di Tavola, 564 m högt, har en ankringsplats precis nedanför, men vi ankrade inte där eftersom det var mycket båtar och ingen plats att ankra, där det inte var sjögräset Posedonia på botten. Posedonia ska skyddas eftersom det är viktigt för syresättningen av ekosystemen, och en viktig yngelplats för fiskar. På många platser i medelhavet är det förbjudet att ankra där detta sjögräs växer, men det är bra sikt så oftast är det lätt att hitta ankring där det bara är sand.

En fantastisk ankringsplats, Costa Dorata, turkost vatten, fina små stränder mellan klippor och med det höga Isola di Tavola i bakgrunden.

Ankring i Costa Dorata.
Fin havsanemon, Actinia.
Soluppgång över Isola di Tavola.

I Olbia har de en stadskaj där man kan ligga förtöjd centralt i staden, två dygn för 16 euro. I marinorna på Sardinien är det annars väldigt dyrt, ofta över 100 euro/natt. I Olbia passade vi på att shoppa lite, ha lite stads-sightseing, äta ute på en pizzeria och bunkra mat. Hur man slänger sopor i den staden är ett mysterium. Det finns fina sopsorteringskärl men för att öppna dom behöver man dra ett speciellt kort, sådant hade vi inte. Det fick bli olika papperskorgar på sta’n istället.

Olbia
Happy face Calzone (med fyllning både inuti och utanpå) och Capricciosa. Supergoda pizzor.
Stadskajen.
Rolig gatumålning…
Utsikten från vår båt på kvällen.

Maddalena skärgård är en nationalpark i nordöstra hörnet av Sardinien. Man behöver ett tillstånd för att vara där med båt. Vi ordnade ett tillstånd, online, för en vecka (57 euro). Tillbringade en härlig vecka i en skärgård med flera öar och massor av fina ankarvikar. Mycket båtar på dagarna men på kvällarna är det lugnt och fridfullt.

Vi ankrar på sandplätten, där det inte finns Posedonia.
Maddalena skärgård.
Mats i lektagen…

Det är klart vatten och fin snorkling. Ute vid de yttersta öarna var det en del maneter, lysmaneter, när vi snorklade. Mats råkade nudda en med armen, det brände till och blev ett rejält märke, men det gjorde inte ont på natten och har nästan försvunnit efter två dagar. De maneterna ska man se upp med.

Fin snorkling.
Lysmanet, se men INTE RÖRA!
Pinna nobilis, en stor mussla som kan bli 120 cm. De vi såg var ca 30 cm.



Hejdå Spanien!

Medelhavet 2020 Posted on Fri, June 19, 2020 13:33:03

Medan vi låg i Carboneras passade vi på att ta en promenad till Playa de los Muerto ett par km söder om hamnen. Den långa stranden var nästan tom på folk trots soligt väder och varmt vatten.

Playa de los Muerto
Årets första dopp
Segling är stillasittande så långa promender är bra, men det sliter på materialet.

Vi hade hoppats kunna segla till Balearerna men informationen om när det skulle vara möjligt har varit klart förvirrande. När det visade sig att det skulle dröja ytterligare ett par veckor innan gränserna mellan de olika regionerna i Spanien skulle öppnas tröttnade vi på att vänta.

Ett väderfönster med bra vindar för segling österut öppnade sig, och vi satte kurs mot Sardininen efter att först ha bunkrat lite färskvaror i Garrucha. Det blev en fin segling med mycket lätta vindar i början. Efter två dagar så kom det bra med vind och Angelina forsade fram i 7-8 knop och över 10 i surfarna och det tycker Angelina är kul 😃. På överfarten firades även Angelinas 30-årsdag med cava och pizza.

Härligt med solnedgång och 360 gr horizont.

Flera stora flockar med delfiner kom och lekte runt båten och vi såg massor med havssköldpaddor och grindvalar.

Havssköldpadda

Sista natten passerade en åskfront. Det blixtrade överallt och vi försökte undvika ovädersmolnen genom att sicksacka mellan dom med hjälp av radarn.

Den här vackra molnformationen visade sig vara riktigt otrevlig.
Blixtar överallt.
Natten lystes upp.
Angelina kryssar sig igenom ovärdet.

De fina vindarna medförde att vi kunde angöra Carloforte på sydvästra Sardinien ett dygn tidigare än beräknat. På väg in till Marine Sifredi blev vi anropade av Coastguard på VHF:en att vi var tvungna att runga en gul prick för att p.g.a. utlagda tonfisknät.

I inloppet möttes vi av fler delfiner.

I marinan fick vi fylla i fler hälsodeklarationer, intyga att vi tagit tempen dagligen under överfarten samt även ta tempen på plats. Sedan var vi välkomna att komma in i landet.

Marine Sifredi

Carloforte är en fin liten by, men överallt påminns man om Coronapandemin.

Temp-kontroll på resauranger, över 37,5 och du får gå hem igen.
Till och med skyltdockorna har munskydd.
Det är ändå mycket folk ute på gator och serveringar.

I Carloforte har man tidigare tillverkat stora mängder salt genom att indunsta havsvatten. Tillverkningen är nu nedlagd men dammarna (salt ponds) är kvar med ett rikt växt- och djurliv.

Salt ponden
Flamingo
Eleonorafalk

Efter en natt i marinan seglade vi ett par sjömil söderut till en fin liten ankarvik.

Ankring i Cala di Guidi.
Privat mark?

Eva har börjat dokumentera Sardinien men mer om det i kommande inlägg.



Karantänens nedtrappning Fas 2

Medelhavet 2020 Posted on Thu, June 04, 2020 16:40:06

En veckas ankring i Roquetas de Mar blev ett härligt avbrott fån livet i marinan.

Promenadstråk i Roquetas de mar.
Fina stränder med klart vatten.
Även palmerna håller social distans (max 10 i grupp) i coronatider…
Stränderna krattas fina – snart får spanjorerna bada vid stränderna igen.
Ankring med ankare i både för och akter när svall och vind kommer från olika håll.
Vacker trollslända på besök.

Efter en veckas ankring i Roquetas de Mar vände vindarna till ostliga och ganska hårda vindar. Vi seglade tillbaka till Almerimar, eftersom det inte finns något bra skydd mot ostliga vindar inom de tillåtna 12 nM.

Bläckfisk bredvid vår båt i Almerimar.

Ägarna till en holländsk Hallberg Rassy 42 (holländare boende i USA) hade frågat oss om vi ville hjälpa dom med att ta ner/in deras segel och se över diverse saker i båten. Det ville vi såklart, känns alltid bra att hjälpa till när det behövs. De kan som läget är i världen, inte ta sig till Spanien, och båten ska upp på land (med hjälp av marinans personal) men då får inte segel sitta kvar.

Vi åkte 8 personer med två bilar till ”Arroyo” en restaurang uppe i bergen norr om Almerimar där de serverar get som specialitet. Vi åt två olika rätter med get och diverse tillbehör. Riktigt gott och trevligt med våra svenska vänner på båtar och i lägenheter i Almerimar.

Lagen på munskydd i bil efterföljs.
På restaurang Arroyo, i väntan på maten.
Hans skålar med alla.

På fredagen den 29/5 lämnade vi marinan och ankrade precis utanför. På kvällen tog vi jollen in och var med på seglarnas hejdå-tapas (de flesta seglarna lämnar Almerimar inom kort). Efter en blåsig lördag vände vinden till västlig och vi seglade österut igen, nu är vi i fas 2 av karantänens nedtrappning så nu får vi segla inom hela provinsen Almeria. Vi ankrade i en fin vik på västra sidan av udden Cabo da Gata. Där låg vi ankrade söndag till onsdag medan det blåste från öster. En härlig fin ankring.

Naturskön ankring – ÄNTLIGEN!!!
Stranden och ankringen, Cabo da Gata fyr i bakgrunden.
Guarda civil stannade till och kollade båtarna som låg ankrade, men de kollade bara namn och flagga och fortsatte vidare, så vi var nog lagliga?!?
Promenad tillsammans med Ingela och Lars som ankrat i samma vik.
Strand på sydsidan av Cabo da Gata.

När det sedan skulle blåsa västligt rundade vi udden Cabo da Gata och seglade, en härlig segling i ganska mycket vind (medvind), norrut och ankrade vid stranden i Puerto de Carboneras, precis bredvid ett kraftverk. Ligger här ett par dagar medan det blåser mycket. På måndag den 8 juni kommer vi till fas 3 av karantänens nedtrappning och då får vi (nog) segla fritt inom Spanien i de provinser som är i samma fas, dvs vi kan segla vidare till Cartagena (provinsen Murcia) och troligen också till Balearerna. Besked kommer i dagarna.

Ankring vid ett kraftverk i Carboneras – känns som hemma.


Äntligen – Spanien börjar lätta på restriktionerna

Medelhavet 2020 Posted on Sun, May 17, 2020 17:53:12

Det är ett tag sedan senaste blogginlägget men det har inte hänt så mycket här under karantärtiden. Vi har ätit gott och fixat en massa saker på båten.

När alla restauranger är stängda blir det middag ombord.

MEN, så efter 48 dagar har nu Spanien äntligen börjat lätta på restriktionerna. Lördagen den 2 maj blev det tillåtet att gå ut för att motionera och promenera. Visserligen bara mellan kl 06 -10 och 20 – 23, inte längre än en km från bostaden och med 2 meters avstånd till alla som inte tillhörde samma hushåll, men ändå skönt att kunna komma ut och röra på sig.

Det var många som passade på att ta en kvällspromenad

Det var inte bara vi som passade på, utan det var fullt med folk ute på promenadvägarna och stranden. Under veckan som följde var vi ute och gick ett par timmar varje kväll. Eva och Ingela på båten BaraVara tog även en daglig morgonpromenad.

Skärmdump av mobilens inbyggda stegräknare.

Drygt en vecka senare lättades restriktionerna ytterligare. Restauranger fick öppna uteserveringar och mindre butiker öppnade. Det blev tillåtet att gå ut i naturen igen vilket vi givetvis passade på att göra direkt samma dag.

Flamingorna var kvar…
Styltlöpare
Första tapan på sju veckor serverad av kypare med munskydd och gummihandskar 🙂

Det blev även tillåtet att segla inom kommungränsen, dock inte längre än 12 nautiska mil (22 km) från “hemmahamnen”.

I går, fredag 16 maj checkade vi ut från marinan och seglade 12 M österut till Roquetas del Mar där vi ankrade upp utanför hamnen i skydd av vågbrytaren.

Inloppet till Puerto de Roquetas del Mar
Grillning ombord med utsikt över horisonten.

Vi hoppas på lugnt väder så vi kan ligga kvar här tills Spanien öppnar upp nästa fas i avvecklingen av karantänen då man får segla fritt inom provinsen. Inom provinsen (Almeria) finns det flera fina ankarvikar som vi planerar att besöka tills resten av Spanien öppnas upp.



Livet i karantän

Medelhavet 2020 Posted on Mon, April 06, 2020 15:30:27

Som de flesta säkert vet råder det fortfarande karantän i Spanien. Detta innebär att vi måste stanna på båten om vi inte har viktiga ärenden att uträtta, endast handla mat, slänga sopor, handla på apotek och tvätta är viktiga saker. Motion är inte viktigt… Vi får bara göra dessa ärenden en och en, aldrig gå ut tillsammans.

Matinköp och tillfälle att röra på sig.
…och slänga sopor, dags att röra sig igen 😎

Polisen cirklar runt och håller koll på att alla följer reglerna, är man ute frågar de vart man ska och kollar att man gör så. Karantänen är satt att vara till den 11 april men planeras nu att förlängas till den 25 april. Så vi får vackert stanna kvar här och göra det bästa av situationen.

Polisen kollar allt. Det är både Policia Local, Guardia Civil och Policia nacional.
Trottoarerna besprutas men något desinfektionsmedel, ingen aning om vad. De sprutade vid vattenkranarna som vi fyller dricksvatten ifrån, så vi vågade inte fylla vatten på ett tag.
Bankrånare? Nej, kön till banken är utanför (max en i taget inne i banken) och de flesta bär munskydd.

Det har varit ganska blåsigt och till och med regnat en del på sista tiden, men nu har det blivit soligt och varmt igen, skönt. Vi har varit lite förkylda, men inte så farligt så det är nog inte Corona, men man vet ju aldrig. Det bästa är ju om det är så för då får man immunitet för ett tag.

En god lunch och en flaska vaccin 😉

Vad gör man då hela dagarna på en liten segelbåt?

Vi har en hel del småprojekt på gång. Vi betar av vår långa att-göra-lista på båten. En sak i taget och den blir allt kortare. Vi tränar lite ombord, så gott det går, det blir ingen konditionsträning men lite styrka går att träna med gummiband. Vi lagar mat, äter gott och läser böcker som avkoppling. Oftast är vi ute hela dagarna men inne i båten om kvällarna när det är lite kyligare.

Eva lackar trädetaljer.
Mats kopplar el i ett skåp.
När vi jobbar med båtprojekt blir hela båten upp-och-ner, det som ska användas finns ju alltid innerst i något stuvutrymme.
Angelina har fått nya namndekaler.
Avkoppling med en bok ute i solen.
Våffeldagen firas: pannkaksvåfflor med färska jordgubbar och vispgrädde.
Pratstund med båtgrannarna på distans.


Karantän i Almerimar

Medelhavet 2020 Posted on Wed, March 18, 2020 18:39:45

Det har varit fullt upp senaste två månaderna så därför har det inte blivit något bloggande på ett tag. Nu sitter vi sedan i söndags i karantän och får inte lämna båten, men mer om det lite senare i blogginlägget.

Den 9:e februari när var vi tillbaka i Almerimar efter drygt två veckor i Sverige gjorde vi några vandringar, bl.a. vid San José, en by som ligger vid en fin strand ca 35 NM österut. Det är en kanonfin ankarplats som vi hoppades kunna stanna vid när vi skulle lämna Almerimar i början av mars.

Ett glatt gäng vandrare från flera olika länder
Potentiell ankringsplats vid San José

Det hade snöat en del uppe i Sierra Nevada så ville passa på att åka lite mer skidor. Ingemar och Eva på båten Illusion följde också med. På vägen dit stannade vi till vid Alhambra, ett unikt bevarat byggnadsverk, som är ett stort borg- och palatsområde med islamsk arkitektur. Alhambra uppfördes av den moriska Nasid-dynastin mellan 1250-talet och 1300-talets slut.

Utsikt över Alhambra
Ett av palatsen
Ett annat palats
Tjusig innergård
Ett av många innertak

Skidåkningen var riktigt bra och bra med snö i pisterna. Solen strålade och det var varmt och skönt.

Eva och Ingemar i backen
Gott om snö i backen…
…men man ser tydlig skillnad på nord- och syd-sluttning.

Tillbaka i Almerimar var det dags att lyfta upp Angelina på land. Det var tre år sedan vi bottenmålade så vi misstänkte att det skulle vara en hel del beväxning undertill.

Botten såg förhållandevis bra ut.

Vi blev lite oroliga när vi upptäckte en spricka i rodret och en del vattenfyllda blåsor på roderbladet. Vi visste inte vad vi skulle göra så vi skickade ett mail till Hallberg Rassy och fick svar direkt. Det var inget allvarligt utan ett ganska vanligt förekommande fel, av främst kosmetisk art. Vi slipade upp sprickan och öppnade upp för att få bort vattnet som läckt in i sprickan. Sedan på med plast och färg så får vi se hur det ser ut nästa gång vi lyfter Angelina.

Rodret med vattenfyllda blåsor.
Sprickan i rodret strax, bakom roderaxeln.

Vi hade hoppats att vi skulle vara i vattnet efter en vecka men det blev två veckor på land. Tillbaka i vattnet började vi förbereda oss för avfärd österut mot Balearerna, Italien och Grekland. Sätta på seglen samt alla skot och tampar mm som förvarats inne i båten under vintern. Vi började bunkra mat för sommarens segling, samtidigt som alla spanjorer började bunkra inför en Corona-epedemi.

Och så slog Corona-viruset till och Spanien satte hela landet i karantän. Detta bara några dagar innan vi skulle ge oss av så nu vi blir kvar här på obestämd tid. Alla restauranger, barer och affärer (utom mataffärer, apotek, hårfrisörer och tvätterier är stängda). Vi får bara lämna båten för att gå och handla och då inte fler än en person från varje hushåll åt gången. Både utomhus och inne i affärer gäller ett ”säkerhetsavstånd” på minst en meter till andra personer. Bilar med stora högtalare på taken cirkulerar runt i byn och hamnområdet och uppmanar folk att hålla sig hemma.

Polisen kollar att folk har bra skäl att vara ute, den som bryter mot detta riskerar höga böter.

Det finns ju alltid saker att fixa ombord och ute är det soligt och skönt, 24 grader varmt idag, så det går bra ändå.



Almerimar Januari 2020

Medelhavet 2020 Posted on Sun, January 26, 2020 19:10:38

Innan nyår kom Dan och Annika till oss några dagar och var med på en söndagsvandring, en tripp till Almeria och en grillkväll.

Barbecue: Grill och himmel i samma färg.

Nyår firade vi i Nerja hos Dan och Annika. I Spanien äter man 12 vindruvor vid tolvslaget, sedan är det raketer och festligheter. Alla firar tillsammans, unga och gamla, mycket trevligt.

Stora stranden i Nerja
Paella-tillagning över öppen eld vid strandpromenaden i Nerja.

Den 2 januari hämtade vi Evas bror Magnus på Malaga flygplats. Vi gjorde en utflykt till sjön öster om Almerimar och tittade på Flamingos. 

Flamingos
Så här glada blev Magnus och Mats när de fick se Flamingos och ha picnic.

En dag åkte vi till Los Cahorros och gjorde en spektakulär vandring. Dan och Annika var också med. Vandringen går i en ravin, över hängbroar, på smala passager där man håller sig kvar i metallhandtag som är fastsatta på bergväggen, genom tunnlar och upp på höga branta bergskanter.

Dan på långa hängbron.
Magnus på väg över.
Annika hänger i bergsväggen vid en tunnel.
Mats använder handtagen på klipporna.
Inne i grottan.
Nere vid vattnet och klättring upp igen…
Alla hängbroar var inte nya och fina…
Högt uppe, härlig utsikt.
Svart rödstjärt.
Los Cahorros
På hemvägen fick vi se såna här söta – Iberisk Stenbock

Efter nyår började Eva bli krasslig och fick en influensa med 39 graders feber i fem dygn, så tyvärr sov Eva mycket under tiden bror Magnus var på besök. Men Mats och Magnus åt Tapas, tittade på ”de tre vise männens parad”, paddlade kajak mm. Besöket avslutades med en Piña colada i solen.

De tre vise männens parad
Hela paraden passerade precis framför båtarna.
Piña colada är gott…

Det har varit bra väder den mesta tiden under januari, så förutom besök, vandringar och utflykter har vi arbetat en del med båten, vi har polerat rostfritt (allt rostar vid salta hav) vilket tagit en hel del tid. Sedan gick varmvattenberedarens värmeelement sönder, pga mycket hårt vatten, så det behövde bytas.

Eva i motorrummet för att ta loss värmeelementet ur varmvattenberedaren.

Vandring i bergen varje vecka gör vi fortfarande, nu har mandelträden slagit ut, det är så vackert.

Eva och Wouter pallar apelsiner.
Mandelblommor och mandlar samtidigt i träden.
Under ett blommande mandelträd i januari.

Den 21 januari åkte vi till Sverige för att träffa släkt och vänner under ett par veckor.