Vid sydkusten utgörs gränsen mellan Portugal och Spanien av floden Guadiana. Vid flodmynningen ligger Vila Real de Santa Antonio på den Portugisiska sidan och Ayamonte på den Spanska. Inloppet i floden är grunt och i sjökortet varnas det för att djupen ofta ändras och att man bör gå inte bör gå in vid lågvatten.

Floden är farbar en bra bit in landet. Ända hindret är en bro strax norr om Ayamonte som enligt sjökortet har en maxhöjd på 18 m, vår mast är drygt 17 m. Efter lite efterforskning visade det sig att bron egentligen är 20 m hög.

Hängbron över floden

Vi kom dit ganska sent på kvällen och valde att ankra strax söder om marinan på den Spanska sidan. Tidvattenströmmen i floden är stark och byter riktning var sjätte timme. Det blev en ganska stökig natt med hårdvind från norr och korta höga vågor när strömmen gick norrut mot vinden.

Fram på småtimmarna mojnade det och efter frukost seglade vi över till den Portugisiska sidan och fyllde lite diesel (bara så vi skulle klara oss till Gibraltar där det finns riktigt billig diesel). Sedan satte vi kurs norrut uppför floden.

Floden är grund men väl utprickad

Efter ett tag vände vinden och vi kunde segla en stor del av de 20 sjömilen upp till Sanlucar där vi la till vid en pontonbrygga.

Angelina längst bort på pontonbryggan

På bryggan hade vi tillgång till vatten och el så vi passade på att rengöra jollen. Den var full med sand från besöket på stranden utanför Lagos. När vi skulle hissa tillbaka jollen, med hjälp av gennakerfallet, fastnade linan och jollen blev hängande en bit ovanför däck. Eva fick hissa upp Mats i masten för att försöka lösa problemet. Linan hade spårat ur i blocket. Som tur var hade vi ett gammalt block som vi kunde använda.

Problemlösning i masttoppen

Ovanför byn ligger ett gammalt fort som ju måste besökas. Därifrån hade man en underbar utsikt över floden, staden och Alcoutim som staden på den Portugisiska sidan heter.

Fortet ovanför SAnlucar.
Utsikt över floden och de två små städerna
Badplats i en biflod

Det finns två sätt att ta sig över floden här, antingen med den lilla färjan eller Zipline (förutom med egen jolle). Ziplinen går från fortet ovanför Sanlucar över floden till en gräsfält på andra sidan men den var tyvärr stängd för säsongen när vi var där.

Färjan som inte hade någon tidtabell utan gick när någon behövde åka.
Föraren var lite orolig för bensinen var (nästan) slut.

En morgon kom tre polisbilar ner till hamnen. Tio poliser hoppade ur och kom ut på pontonbryggan för att kolla att de sex båtarna hade alla papper i ordning.

Kontroll av pass och båtpapper
Mission accomplished

Efter tre nätter seglade vi tillbaka ut mot kusten. Det blev en lugn segling i 2-3 knops fart hela vägen ner till bron där vi blev tvungna att starta motorn. Längs vägen såg vi hundratals lungmaneter i vattnet. De är ca 50 cm i diameter med nässelceller på klockan. Enligt Wikipedia är nässelcellerna ”för svaga för att människor ska känna av dem mer än obetydligt”.

Lungmanet
Flodsegling i sakta mak

Vi kom till Cadiz sent på kvällen och beslöt att ankra vid bron första natten för att gå in till marinan nästa morgon.

Efter att ha lagt till i marinan gjorde vi Cadiz, med besök i parken Genoves, fortet Castillo de San Sebastian, tornet Tarre Tavida, gamla stan mm, mm.

Parque Genoves
Äntligen! – en papegoja
Castillo de San Sebastian
Playa de La Caleta
Glassförsöljning i ett garage

Sen seglade vi vidare mot Gibraltar…