Och så var det då dags för den fruktade Nordsjön…. Vi
väntade in minskande vindar för att slippa så mycket vågor, det kan bygga upp
riktigt stora vågor på Nordsjön om det blåser. Överfarten skulle vara 270 nm
vilket innebär knappt tre dygns segling för oss. Väderprognosen sa att vinden
skulle minska något på fredag kväll och sedan skulle det vara ganska svag vind
i fyra dagar, visserligen motvind en del av tiden men i alla fall inte så
mycket vind. Klockan 23 på fredag kvällen gav vi oss iväg från Rasvåg, utanför
yttre skären var det rejäla vågor, mot oss, efter de senaste dagarnas blåst, en
stund senare blev Eva sjösjuk.

Somnade sjösjuk i sittbrunnen med huvudet på en vinsch.
Efter en sjösjuketablett blev det bättre och efter några timmars sömn gick det
bra att segla igen så Mats kunde sova lite.

Resten av seglatsen över Nordsjön blev fin segling i
mestadels ganska mycket vind (10-14 m/s) och oftast motvind. Vi kryssade mellan
oljeriggar och var under hela seglatsen omgivna av Stormfåglar och Havssulor.


Flera gånger kom det flockar med delfiner (Atlantisk
Vitsiding) som följde med båten och hoppade runt oss. Sista dagen försvann
vinden en stund men på eftermiddagen fick vi god vind igen, men fortfarande
motvind. Vi gled in i Peterhead Marina kl 23.30 på kvällen när det var
högvatten. Överfarten tog tre dygn och blev 362 nm (dvs ca 100 nm längre pga
att vi fick kryssa).

På morgonen klarerade vi in i Skottland, trevlig hamnkapten
och smidig inklarering. Peterhead hade en bra Marina men var annars inte mycket
att se, bruna hus och någon kyrka. Vi hittade i alla fall en pub där vi kunde
få öl och fish’n’chips.

Nästa dag seglade vi vidare mot Inverness, efter att ha
väntat in högvatten för att kunna komma ut ur hamnen. Vi hade hittat en app som
visade att vi skulle ha 2,3 knops medström norrut från Peterhead. Först hade vi ganska
lite vind akterifrån och motström tre knop, så vi gick framåt med knappt
två knops fart, (vi som skulle ha medström??? Den appen ska bort genast!).

Ett par timmar senare försvann motströmmen så seglingen gick
bra igen. Havssulor runt båten hela tiden och en säl tittade upp och undrade
vad vi var för några.

När vi närmade oss Inverness började det blåsa mer och mer
och strömmarna inifrån viken var konstiga. När vi gick igenom de trånga
passagerna in blåste det 20 m/s och var riktigt strömt på olika håll. Vi
anropade hamnen och fick anvisat en bra plats där det gick att lägga till vid
hårda vindar. Efter att i kraftiga strömmar glidit in på tvären genom
hamninloppet tog hamnkapten emot tamparna så vi kunde lägga till tryggt.