Sardinien är en vacker plats på jorden. Här har vi seglat i ca tre veckor.
Det finns ett par skyddade ankarvikar på sydkusten. Den bästa vi låg i var Capo Malfatano. Där fanns det grottor i klippväggen och getter som klättrade på de branta bergen.
Midsommarafton firade vi i en ankring vid byn Villasimius på Sardiniens sydöstra hörn. Det är en jättefin strand med stora klippblock.
Det blev två långa dagsseglingar, med mycket gennakersegling längs ostkusten. Vi mellanlandade i Porto Frailis som är den enda skyddade ankringen innan den finaste delen av Sardinien börjar, skärgården i det nordöstra hörnet.
I Spaggia de Salinedda snorklade vi bland massor av fisk. På botten, inkilat mellan några stenar hittade vi ett rostfritt ankare som vi lyckades få upp, 12 kg, perfekt att använda som akterankare. Finare än det 10 kg bruce som vi har som akterankare.
Berget Isola di Tavola, 564 m högt, har en ankringsplats precis nedanför, men vi ankrade inte där eftersom det var mycket båtar och ingen plats att ankra, där det inte var sjögräset Posedonia på botten. Posedonia ska skyddas eftersom det är viktigt för syresättningen av ekosystemen, och en viktig yngelplats för fiskar. På många platser i medelhavet är det förbjudet att ankra där detta sjögräs växer, men det är bra sikt så oftast är det lätt att hitta ankring där det bara är sand.
En fantastisk ankringsplats, Costa Dorata, turkost vatten, fina små stränder mellan klippor och med det höga Isola di Tavola i bakgrunden.
I Olbia har de en stadskaj där man kan ligga förtöjd centralt i staden, två dygn för 16 euro. I marinorna på Sardinien är det annars väldigt dyrt, ofta över 100 euro/natt. I Olbia passade vi på att shoppa lite, ha lite stads-sightseing, äta ute på en pizzeria och bunkra mat. Hur man slänger sopor i den staden är ett mysterium. Det finns fina sopsorteringskärl men för att öppna dom behöver man dra ett speciellt kort, sådant hade vi inte. Det fick bli olika papperskorgar på sta’n istället.
Maddalena skärgård är en nationalpark i nordöstra hörnet av Sardinien. Man behöver ett tillstånd för att vara där med båt. Vi ordnade ett tillstånd, online, för en vecka (57 euro). Tillbringade en härlig vecka i en skärgård med flera öar och massor av fina ankarvikar. Mycket båtar på dagarna men på kvällarna är det lugnt och fridfullt.
Det är klart vatten och fin snorkling. Ute vid de yttersta öarna var det en del maneter, lysmaneter, när vi snorklade. Mats råkade nudda en med armen, det brände till och blev ett rejält märke, men det gjorde inte ont på natten och har nästan försvunnit efter två dagar. De maneterna ska man se upp med.
