När vi kom till São Miguel umgicks vi en kväll med våra finska vänner på båten Xena. Tyvärr skulle de redan nästa dag segla vidare mot Brest (Frankrike) för vidare segling till Finland. Vi fick dessutom fint besök. Evas dotter Alexandra och sambon Safet kom för att tillbringa en vecka med oss och samtidigt få se Azorerna (São Miguel).
Först besökte vi en ananasodling. Intressant att se. Visste ni att det tar två år för ananasplantan innan den bär frukt, sedan vissnar plantan och dör. Efter besök i växthus och utställning fick vi provsmaka ananasmarmelad, ananaslikör, ananaskaka och ananasöl.
Vi hyrde bil två dagar för att åka runt och titta på ön. Det är grönt och frodigt och vägarna är kantade med Hortensior.
På västkusten av ön rinner det ut varma källor i havet, som blandas med havsvatten till en lagom badtemperatur, drygt 30 grader. Det var stora vågor som drog oss ut och in i viken, men det fanns rep att hålla sig i.
Azorerna är det enda stället i Europa där man odlar te. Alltså åkte vi för att titta på en teplantage och prova lite olika teer. Man fick även titta i ”fabriken” och lära hur tebladen odlas, skördas, behandlas och paketeras.
I Furnas tittade vi på kokande gyttjepölar och rykande mark, där man gräver ner stora grytor för att tillaga maträtten ”Cozido das Furnas”, kött och grönsaker kokta geotermiskt i 7 timmar. (Vi åt detta förra gången vi var på Azorerna, och det var inte det bästa vi smakat, så denna gången hoppade vi över den middagsmaten), men kul att se iallafall.
Det blev mer bad i varma källor nästa dag (man var tvungen att boka i förväg, vilket vi inte visste) i den häftiga skogen ”Caldeira Velha”. Där badar man under ett vattenfall (som inte är jättevarmt) och i mycket varma pooler.
Vi tittade också på ett högt vattenfall ”Salto do Cabrito” och följde trappor och broar upp till kraftverket, så att vi såg vattenfallet ovanifrån.
På en utsiktsplats ”Miradouro da Grota do Inferno” gick vi en rundtur och tittade ut över sjöarna.
En dag gjorde vi en utflykt med båten för att segla till den fina vulkankraterön ”Vila Franca do Campo”.
På seglingen dit spanade vi efter valar (som det finns ganska mycket runt Azorerna). Vi såg tyvärr inga, men det kom delfiner och hoppade och lekte vid båten. Det blev en häftig upplevelse för Alexandra och Safet som inte hade sett delfiner på så nära håll förut.
Vi ankrade bredvid ön, satte oss i jollen och rodde, för att titta/bada i kratern. Då kom det ut vakter och sa att vi inte fick komma in. Man måste komma med turbåten och ha biljett. Vi bestämde oss för att strunta i ön (vi hade i alla fall sett den), seglade till en fin strand, som vi hade nästan för oss själva, för sol och bad, och en liten promenad. Man får se sig för lite när man badar eftersom det finns en hel del Potugisiska örloggsmän, en slags ”manet” som bränns förskräckligt, både i vattnet och uppblåsta på stränderna.
När vi var ute och åt på en restaurang en kväll berättade servitören om ”Rabo do Peixe” en serie som finns på Netflix, om en sann händelse 2001 i byn Rabo do Peixe på norra São Miguel. En smugglarsegelbåt full med knark (kokain) förliste utanför ön och massor av knark flöt i land i byn. En berättelse om vad som händer i en fattig by då knarket flödar och alla vill bli rika.
Vi hann också besöka lavatunneln ”Grota do Carvao” för en guidad tur innan det var dags för Alexandra och Safet att flyga hem. De fick boka om till ett annat flyg då deras flyg blev inställt kvällen före avresan.
När gästerna lämnat var det dags för oss att segla till nästa ö, Terceira. Vi fick en fin nattsegling dit. I Praia da Vitoria på Terceiras ostkust finns det en liten marina, men vi valde att ankra innanför pirarna i den jättestora hamnbassängen med fina stränder och bra skydd från vågor.
På Terceira tog vi bussen eller promenerade när vi ville se oss omkring på ön. Praia da Vitoria är en mysig liten by, med vackra gator.
Bättre väder på nästa utflykt.
Vi tillbringade lite mer än en vecka i Praia, innan vi seglade till ”Angra do Heroismo” som är huvudstaden på ön. Vi tog oss dit för att ta avsked av våra vänner på båtarna ”Humla ”(Norge) och ”Doris”(Holland) som vi umgåtts en hel del med de senaste månaderna. De ska nu segla tillbaka hemåt. Båten ”Erasmus”(Holland) sa vi farväl till redan på Sao Miguel. Sådant är seglarlivet, man träffar mycket trevliga människor, men de flesta bara för ett tag, för att kanske möta igen någonstans.
När vi lämnade Terceira för att segla vidare till nästa ö fick vi en Lira på fiskedraget som hängde efter båten, som tur var kom den loss igen, men vi fick tyvärr ingen fisk.
Alexandra och Safet skriver:
Än en gång stort tack för en otrolig vecka! Azorerna var en av de mest fantastiska platser vi besökt med dess grönska, varma källor och hortensior så långt ögat kunde se.
Vi hade turen på vår sida och fick många soliga dagar där vi njöt av utflykter och segling. Vi fick se fina stränder och söta delfiner som kom och lekte vid båten. Tyvärr fick vi inte se några valar, men det hoppas vi på en annan gång!
Det är alltid lika kul att få spendera semestern tillsammans med er och vi längtar redan till nästa gång.
Och så kan jag inte åta bli att visa lite blomsterprakt för den som orkar se mer bilder. Det är fantastiskt mycket blommor ute i naturen här.
