Blog Image

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.

MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Vi som seglar Angelina heter Mats och Eva.

mats@sy-angelina.se
eva@sy-angelina.se



Tillbaka till Grekland och vår vinterhamn

Medelhavet 2021 Posted on Mon, November 08, 2021 16:39

Efter en månad i Kroatien började vi inse att sommaren gick mot höst. Vädret blev allt ostadigare med alltmer vind, regn och åska, dessutom hade vattentemperaturen sjunkit till 22°C. Vi började segla söderut igen. Vi hann med några stopp på väg till Cavtat där vi skulle klarera ut ur Kroatien.

Vi seglade till Vis för att besöka Green Cave. Där brukar det vara massor med båtar som kör ut turister för att titta på grottan. Denna kommers brukar inte komma igång förrän framåt kl 10 på förmiddagen. För att undvika detta gick vi upp tidigt, tog kajaken och paddlade ut till grottan på ett spegelblankt vatten. Tillbaka på Angelina åt vi frukost innan vi lättade ankar och seglade vidare.

Spegelblankt vatten tidigt på morgonen.
Ingången till Green Cave
Grottan var större än väntat invädigt.

Sydost om Korcula ankrade vi åter utanför klostret Badija och tog jollen in till land för en vandring runt ön. På vägen träffade vi klostrets fastighetsskötare som berättade att munkarna hade lämnat klostret för säsongen och skulle inte komma tillbaka förrän i juni nästa år. Nu var det bara han, ett gäng hjortar och några katter kvar på ön.

Badija kloster
Fastighetsskötaren
Eva matar en hjort med paprika som hon fått av fastighetsskötaren.

Kommande natt skulle ett oväder dra in över Korcula så vi tyckte det var bäst att flytta på oss. Ganska nära fanns en skyddad vik med en restaurang som hade tre gratisbojar för sina gäster. Vi tog en boj och rodde in för att äta men restaurangen var stängd för säsongen.

Angelina vid boj i väntan på oväder.

Det blåste rejält när vi var i Cavtat för att klarera ut. Sent på kvällen när vinden ökade till 15 m/s gick ankarlarmet och vi insåg att vi draggade. Vi hade varit i denna vik tidigare och visste var det var bättre ankarbotten så vi flyttade på oss. På natten ökade vinden till drygt 20 m/s men nu låg vi bra. Dagen efter blåste det fortfarande mycket när vi gick in till Q-kajen för att klarera ut. Hamnkapten undrade om vi verkligen skulle ut och segla nu och vart vi skulle. När vi sa att vi skulle till Brindisi skakade han på huvudet och sa att vi skulle ta det försiktigt. Vi hade dock sett på väderleksrapporten att vinden skulle minska en bit ut från land.

In- och utklareringskajen i Cavtat.
Fin segling med halvvind ut från Cavtat.
Vi hade flera fripassagerare på besök på överseglingen.

Vi valde åter igen att gå via Italien och Brindisi på grund av det ostadiga vädret med flera tunga åskvädet längre söderut. Det var svårt att hitta ett bra väderfönster som sträckte sig över de två-tre dygn resan skull ta om vi gick direkt till Grekland.

På väg in i hamnen i Brindisi hände det något. Farten sjönk plötsligt från 5 till 2 knop och ratten började vibrera. När vi lagt till vid stadskajen tog vi GoPron för att filma och se om det satt något under båten. Ett nät hade fastnat i propellern. Vi försökte ta bort det med vår långa fiskekrok som snabbt också fastnade. Efter 15 minuter när vi hade en fiskekrok och två båtshakar fast i nätet tog Eva på sig våtdräkt och cyklop för att med en såg frigöra oss från nätet. Efter en timme var vi fria igen.

Det var inte ett fisknät utan ett lastnät som vi fått i propellern.

Vi ville vänta ut ett djupt lågtryck innan vi fortsatte till Grekland. Efter tre dygn var vädret tillräckligt bra för att vi skulle kunna segla vidare till Othonoi nordväst om Korfu.

Ett djupt lågtryck just där vi är på väg.
Snabbt flaggbyte innan regnet kommer.

Ankarviken på Othonoi är väldigt populär. Vanligtvis ligger här massor av båtar, men nu i slutet av säsongen var vi ensamma. Det var dock några badande tyska turister på stranden.

Othonoi
I Lakka på Paxos var det desto fler båtar.
Från Paxos till Lefkas fick vi en underbar segling med Gennaker och fullmåne.

Den 24 oktober kom vi till Messolonghi Marina där vi ska ligga i vinter. Vi möttes på bryggan av Ingela på BaraVara som sa att vi skulle skynda oss för att inte missa veckans grillfest. Så fort vi fäst alla tampar gick vi upp till grillplatsen där de flesta som hade båtar i marinan grillade för fullt och alla hade mat över så vi blev rejält mätta.

Inloppet till kanalen som leder till Messolinghi.
Veckans grillfest.

I Messolonghi ligger Tpikene, ett av Greklands äldsta Ouzo-destillerier. Lokalerna har inte ändrats sedan destilleriet grundades 1901. Ägaren berättade både hur tillverkningen gick till samt dess historia. Besöket avslutades med provsmakning och givetvis köp av ett par flaskor.

Tpikene

En dag lånade vi cyklar av Lars och Ingela och gjorde en lång tur runt våtmarkerna i närområdet. Ett otroligt naturskönt område som bäst beskrivs med bilder….

Här fanns massor med flamingos, pelikaner, hägrar och en mängd andra fåglar.  Jag skriver inte mer om detta här och nu, för Eva kommer säkert nämna dessa flygande varelser i flera kommande blogginlägg.



Kroatien och gäster

Medelhavet 2021 Posted on Wed, September 29, 2021 12:55

Ganska snart efter vi kommit till Kroatien flyttade vi oss från Cavtat till Srebreno, bara en liten bit. Detta för att få bättre skydd för vindarna. Även i Srebreno var det starka katabatiska vindar på nätterna, men ganska lugnt om dagarna.

Srebreno

Srebreno är en fin liten turistort, med hotell och badstränder. Byn i viken bredvid upptäckte vi på en promenad. Den heter Kupari och var en gammal kurort för Jugoslaviens militärhöjdare. Under kriget blev den totalt sönderbombad och hotellen ligger nu öde.

Det har en gång varit fint…
Stora totalt sönderbombade hotell.

Vi tog bussen till Dubrovnik och gick och besökte den gamla staden, Old Town Dubrovnik. Vi gick runt och tittade på staden, murarna och de trånga gränderna. Åt en god lunch på sta’n och provade kanelglass (som vi blivit rekommenderade).

Porten till Old Town Dubrovnik
Smala gränder.
Fin utsikt över Dubrovnik – Gamla staden.

Evas bror Magnus och en kompis till honom, Pontus, kom till Srebreno för att segla med oss en vecka. Det blev en trevlig vecka med utflykter, snorkling, sup- och kajakpaddling och restaurangbesök. Vi provade Kroatiens nationalrätt – Lamb Peka. Seglingen blev mestadels långsam segling i svaga vindar.

Magnus och Pontus hissar segel.
Gennakersegling.
Slösegling är skönt.
Bad efter båten, 3 knop är snabbare än man kan tro.
Magnus behövde en paus i jollen…

Vi besökte Blue Cave, en fin grotta, där vi snorklade och paddlade SUP.

Magnus paddlar SUP

Vid Ston finns det en lång mur som man kan gå uppe på. Vi gick massor av trappor, 2 km, mellan staden Ston och Maliston. I Maliston pausade vi med en öl på en uteservering, innan vi tog alla trapporna på muren tillbaka igen till Ston.

På väg med jollen, muren syns på långt håll.
Första stegen avklarade, många trappor kvar.
2 km lång murvandring.
Utsikten är fantastisk, i bakgrunden syns saltframställning i fyrkantiga fält.
Bara nerför nu, mot Maliston.
Välförtjänt vätskepaus.

Mljet är en ö som till en del är ett naturreservat. Där kostar det att ankra med båt, eller att gå iland om man kommer dit med färja. Vi ankrade en natt där ändå och gick en fin vandring på ön, över till två saltsjöar på andra sidan ön.

Ankarviken i Mljet
Vandring i naturreservatet.
Mitt ute i skogen låg det en ruin, och när vi tittade in fann vi något oväntat, en forbollsplan!
Cikadorna låter jättehögt i naturen, men de är svåra att få syn på. Vi hittade en – Så här ser de ut.
Vi mötte en man med en åsna, full-lastad med vindruvor, troligen för vintillverkning.
Sådana här fantastiska spindelnät såg vi flera stycken.

Om kvällarna tittade vi på stjärnhimlen. Pontus är hobbyastronom och lärde oss en massa om stjärnor och planeter. Vi tittade bland annat på Andromedagalaxen i kikaren.

Vi har haft ett litet problem den sista tiden med att laddningen till batterierna blir för hög när batterierna är fulladdade. Samtidigt upptäckte vi ett läckage av motorns kylvatten, som är glykol. Vi tror att båda problem är lösta nu när vi provisoriskt tätat kylvattenläckaget (med flytande packning och vulktejp). Glykolvattnet strilade ut på kablarna vid motorns generator, vilket (tror vi) gjorde att generatorn inte kände att batterierna var fulladdade.

Vi ankrade precis vid Split flygplats, 10 minuters promenad ifrån flygplatsen.  Magnus och Pontus mönstrade av. Samma kväll kom Evas dotter Alexandra med sambon Safet för att segla med oss ett par dagar.

Mera SUP-paddling, snorkling, bad och vandring.

Alexandra och Safet njuter av seglingen.
Alexandra paddlar SUP

Vi såg massor av Fläktmusslor när vi åkte med jollen över det grunda vattnet längst in i ankarviken för en promenad.

Jollen längst in i den dyiga grunda viken.
Vandring på smala stigar.

Nästa dag snorklade vi och tittade på de stora fina musslorna.

Fläktmussla – Pinna Nobilis
Vi hittade många tomma skal, de kan bli 120 cm, men vanligen 30-40 cm.

Alexandra och Safet skulle släppas av på ön Drvenik Veli, där Alexandras pappa har en stuga. Det visade sig att marinan var en övergiven marina där man kunde ligga gratis, så vi låg vid kaj istället för att ankra, eller ja man ligger ju ändå på eget ankare med aktern in mot kaj. Ungdomarna bjöd oss på middag på Konoba Jere, öns bästa restaurang.

Angelina vid kaj.
Avskedskram, men vi ses snart igen.

En liten bit nordväst om Split går det en flod, 10 NM, in via staden Sibenik och vidare till Skradin. Längs floden finns det massor av mussel- och ostronodlingar och små bodar med bryggor för försäljning. Vi stannade för att handla musslor, men de hade bara ostron så det fick vara, för ostron är inget för Eva.

Fantastiskt fint att segla floden in mot Krka.
Musslor och Ostron – försäljningsponton.

Vi hade medvind så vi kunde segla hela vägen in genom floden till en sjö, där vi ankrade. På natten drog ett åsk- och regnoväder förbi med massor av vind från andra hållet än det håll vi låg. Det låg en båt till ankrad i viken, när ovädret drog förbi låg han framför oss och när vinden vände tillbaka igen var vi så nära honom (han måste ha draggat närmre oss) att vi var tvungna att ankra om mitt i nattmörkret.

Vi seglade till östra sidan av sjön, därifrån tog vi jollen till Skradin. Från Skradin tog vi en turbåt till Nationalparken Krka Falls (Skradinski Buk), där vi vandrade omkring bland vattenfallen, på gångbroar av trä, hela dagen. Där finns också världens äldsta vattenkraftverk (staden Sibenik var världens första stad med belysning med växelströmsel), vattendrivna kvarnar, mycket fisk, forsande vatten och utsiktsplatser.

Krka Falls
Eva framför vattenfallen, det är badförbud nu (tidigare fick man bada här).
De största vattenfallen.
Mats undersöker turbinskovlar, kalkbeläggningar…
Water Mill – med gamla kvarnar för att göra mjöl.
Ännu ett vattenfall.
Fina gångbroar över vatten.
…och genom lummig terräng
Massor av fjärilar.
Travertin – Utfällningar av kalk från kalkmättat vatten, som fastnar på mossa och vatteväxter. När växterna multnar bort blir dessa klippformationer kvar.
Ustikt, med kraftverket i bakgrunden.

På vägen ut ur floden stannade vi vid fortet (St Nikolaus) vid inloppet. Vi ankrade med landlinor, på medelhavsvis, i den smala viken, och gick en fin vandring längs floden.

Fin segling i den smala delen av floden, vi hade tur, medvind både in och ut ur floden.
Sankt Nikolaus fästning
Härlig utsikt över flodinloppet, och lite av skärgården utanför.
Fin väg tillbaka.
Ankring med landlina.

Vi seglade vidare åt nordväst i Kroatiens vackra skärgård med massor av öar. Vissa platser är nationalparker, och där får man inte ens segla igenom om man inte betalar en avgift på 600 kuna (=drygt 800 kr) per dag. Det är lite väl dyrt för oss, men som tur är finns det massor av fina öar som inte ligger inom reservaten.

Skärgårdssegling.
Delfiner
Ankarvik med egen LITEN strand för jollen på ön Kaprije
På sydostsidan av ön Zut gick vi iland på den höga lilla ön Zutska Aba. En fantastisk utsikt över ankringen och skärgården med nationalparken Kornati utanför.
Toppen bestigen.
Angelina ligger fint på turkost vatten.
På norra sidan av Zut passade vi på att göra en paddelutflykt.
Paddling runt ön Glamoc.

Det har varit mestadels väldigt lite vind sedan vi kom till Kroatien. Samtidigt har vädret blivit lite ostadigare, flera åskväder och några regn. Det är kallare också, nu har vi tröjor och träningsbyxor på oss om kvällarna, men om dagarna är det fortfarande mest badkläder som gäller.

Lugn, avkopplande segling i Kroatiens skärgård.

Traditionsenligt har vi bett våra gäster skriva lite om sina upplevelser.

Magnus (och Pontus) skriver:

I somras när jag och Pontus seglade till Ven så ringde telefonen. Det var min syster Eva. Pontus och jag hade då haft lite funderingar på att segla i Medelhavet i sommar, men vi hade lite svårt att få till det. Förutom att kanske hyra båt så fanns en tanke på att segla med Eva och Mats. Men de skulle ha olika besök några veckor i följd så Eva föreslog att vi i stället skulle komma en vecka i september. Sagt och gjort. Det blev alldeles perfekt… 26-27 grader i luften och 23-24 i vattnet. Vi seglade från Dubrovnik till Split i mestadels mycket lätt vind, vilket innebar 2-3 knops fart.

Lugn segling, Pontus styr.

Under veckan har vi bl. a. snorklat, paddlat kajak, vandrat på muren i Ston, besökt Mljet naturreservat och förundrats över alla mega yachts som finns i dessa vatten.

Världens näst största superyacht, Eclipse, 164 m lång, med två helikopterplattor, en ubåt mm, ägare Roma Abramovitj (han som äger Chelsea fotbollsklubb).

Det blev också några whiskey-kvällar då vi satt och tittade på den fantastiska stjärnhimlen. Pontus visade oss en massa stjärnbilder och vi kunde se Andromedagalaxen för blotta ögat, och framförallt med kikare. Den är 2,5 miljoner ljusår bort, dvs 160 miljarder gånger längre bort än solen, så det får inte finnas störande ljuskällor i närheten om man ska se den. Sista kvällen åt vi den traditionella rätten Lamm Peka och dagen därpå seglade vi ända fram till flygplatsen i Split. Tack för en fantastisk semestervecka – Eva & Mats.

Lamb Peka – Kroatiens nationalrätt.

Alexandra och Safet skriver:

Stort tack för ett par mysiga dagar till havs.

Äntligen sol och bad.

Denna gången bjöds det på härlig segling, mat i mängder, snorkling och dominans i Mexican Train. Vem som dominerade låter vi vara osagt 😉

Mexican Train kampen.

Det är alltid ett nöje att få träffa er igen.
Vi ses snart!

// Alexandra och Safet



Peloponnesos till Kroatien

Medelhavet 2021 Posted on Sat, September 04, 2021 14:33

Augusti blev en månad med mycket segling, nästa 700 NM, från Kythira till Cavtat i Kroatien. På vägen träffade vi många andra seglare som vi kände sedan tidigare.

Ankring utanför hamnen i Kythira.
En Zipline var uppspänd tvärs över den lilla stranden innanför oss.
Fortet ovanför oss.
Det går att ha en trädgård även i en by högt upp i bergen.

Vi hade fått en inbjudan till ett födelsedagsparty. Det var Pekka på båten Relax som fyllde år. De låg i Porto Kagio tillsammans med Wauter, Paula och Fria på Safari. Dagen firades med SUP-race i flera klasser. Pekka och Tuula bjöd alla på middag på kvällen.

Middag ombord på Relax
Starten i dam-klassen.

I vintras på Sicilien spelade vi mycket boule på stranden i Marina di Ragusa. Det var något vi alla saknat så givetvis var vi tvungna att leta upp en strand för en omgång. Underlaget höll kanske inte riktigt boule-kvalitet men vad gjorde det. Kul var det i alla fall. Temperaturen låg på 45 grader i skuggan så det blev bara en omgång, med ölpaus i vattnet i halvtid.

Boule på stranden
Ölpaus i svalkande vatten
Eva provade Safaris SUP med segel.

På kvällen kände vi lukten av brandrök från de stora skogsbränderna på Peloponnesos. Vi hade tänkt stanna ett par dagar i Porto Kagio tillsammans med Relax och Safari, men en ny väderprognos ändrade våra planer och vi seglade alla åt olika håll.

Vi seglade västerut längs Peloponnesos mot Koroni där vi tänkt ankra utanför en strand. När vi nästan var framme såg vi att det började stiga en tjock rök upp från skogen ovanför stranden. Vi ändrade snabbt kurs och seglade till en ankarvik ett par NM längre söderut.

I 45-gradig värme gäller det att svalka sig…
…eller i alla fall att hitta skugga och lite vind.

Nästa stopp blev Methoni på sydspetsen på det västligaste fingret där vi ville besöka det gamla fortet med det turkiska tornet längst ut. Fortet var stängt för besökare p.g.a. värmeböljan så vi fick nöja oss med att se det från utsidan.

Fort Methoni
Lätt att lägga till med jollen på stranden.
Fortet, med vallgraven, från landsidan.
De gamla kanonerna från fortet har blivit pållare på vågbrytaren.
Snacka om återvinning.

Jagade av brandrök från de stora skogsbränderna seglade vi snabbt vidare upp till Pylos. Det var där vi klarerade in i Grekland i början av juni. Vi anlände efter solnedgång men visste att det skulle gå bra att ankra där även om det var mörkt. När vi kom fram tog vi chans och gick in i den övergivna (gratis) marinan. Vi hade tur, samma plats på nocken som vi hade sist, var ledig.

På kvällen såg vi lågorna från en stor brand strax nordost om marinan. Vi hade planerat att stanna i Kyparissa och Katakolon på vägen upp till Zakynthos, men beslöt att segla direkt dit istället, för att undvika skogsbränderna kring Ancient Olympia.

På väg till Zakynthos såg Eva något konstigt på vattnet en bit från båten – en flamingo. Den måste vi ju fånga. Tio minuter senare dök det upp en munk också.

Något konstigt på vattnet.
En flamingo….
… och en munk.

Än en gång lyckades vi anlända till målet sent på kvällen, men med hjälp av Google Maps kunde vi navigera in i ankarviken mellan de grunda reven och hitta sand att ankra i.

Mindre skogsbrand på Zakynthos.

Vi visste att St. Nicholas Beach var en strand med mycket hålligång och massor med vattenlek som t.ex. vattenskidor, wakeboard, paraflying, och flera båtar som drog olika uppblåsbara leksaker efter sig. Det fanns minst 20 olika prylar att välja mellan. Inte vårt vanliga val av ankring men den gav ett bra skydd mot vågor och vind.

St. Nicholas Beach, Zakynthos.
Men vi hade ju också leksaker nu.

Södra sidan av Zakynthos utgörs av en stor bukt som är ett naturreservat med massor av sköldpaddor. Vi tog jollen och lämnade Angelina och kalabaliken i viken för att besöka ett sköldpaddscenter där man jobbar för att skydda sköldpaddorna mot turisterna. Stranden är till stor del avspärrad för att skydda hålorna där 1000-tals sköldpaddor lägger sina ägg varje år. Endast ett smalt område närmast vattnet var tillgängligt för de badande under vissa tider på dagen.

Eva (till vänster) hittade en kompis.
Loggerhead Seaturtle, eller Oäkta Karettsköldpadda
Turiststranden i Naturskyddsområdet.
Avspärrat område.

Nästa stopp var Ithaka där vi träffade Niklas och Kristina på Lady. De tog oss med på en tur i deras ”jolle” till Vathy, i viken bredvid, där vi handlade mat och tittade på stan. På Ithaka träffade vi även Mats och Kristina på Fayola, som vi träffade i Kaledonian Kanal 2016 när vi var på väg till Karibien. Ett kul återseende. På kvällen tog vi alla en drink tillsammans ombord på Angelina.

Lady
Snabb färd till stan i Bustern.

Innanför Preveza ligger Amvrakikos Kolpos, the Gulf of Amvrakia, som är ett stort innanhav. Vi hade tänkt stanna i Preveza men ankringen såg inte så rolig ut så vi fortsatten en bit längre in till Vonitsa. Där träffade vi Arnis och Jane på Traveller IV från Canada. På morgonen efter gjorde vi ett gemensamt besök på det venetianska fortet ovanför byn.

Arnis och Jane kunde inte förstå varför vi ville ro in till land, så de bogsterade oss in.
Vonitsa Castle.

När vi åt frukost i viken utanför Gouvia på Korfu kom en jolle åkande mot oss. Det var Kerstin och Bengt på Nieve som sett att det låg en ”Petterssonbåt” i viken. Det var vänner till Angelinas tidigare ägare Tommy och Lena Pettersson, som kom för att säga hej och bjuda över oss på en eftermiddagsfika. Det blev en lång trevlig eftermiddag med såväl kaffe med chokladkaka som en drink och mycket båtsnack förstås.

Fika ombord på Nieve.

Henk och Houkje på Wahoo hade sett att vi var på Korfu och kom också dit för att träffa oss. Vi gick en vandring tillsammans i solnedgången. Så många kända ansikten som vi träffat senaste tiden har vi inte sett på länge.

Henk och Houkje på Korfu.

Sista anhalten i Grekland var Erikoussa där vi planerade att vänta in bra vindar för att segla till Kroatien ca 220 NM norrut. Det blev en långsam segling dit på kryss i 1,5 knop innan vinden helt dog ut och vi fick gå för motor sista biten. På Erikoussa tog vi en promenad till andra sidan ön. På vägen tillbaka stannade vid Fiki Sunset Bar, ett måste-besök på ön.

Huggorm
En iskall öl i solnedgången.
Ett av Erikoussas måsten.

Vädret började nu bli allt mer ostadigt och de olika väderprognoserna (vi brukar kolla på minst tre olika inför en överfart) ändrades hela tiden och visade inte heller samma sak. Det enda som alla var överens om var att skulle bli regn och mycket åska.

Vi beslöt att dela upp sträckan i mindre etapper, först två stopp i Otranto respektive Brindisi i Italien och därefter vidare till Cavtat i Kroatien. Vi kunde då anpassa seglingen för att undvika åskan. På väg in i hamnen i Brindisi fick vi ett kraftigt regn. Det var första regnet sedan vi lämnade Sicilien i mitten av april och gav en välbehövd avspolning av Angelina. Däck och rigg som varit övertäckta med salt och sand under en lång tid blev nu ganska rena igen.

Kroatien är medlem i EU men inte i Schengen, vilket medför att man måste klarera ut ur respektive in i Schengen. Utklarering i Brindisi var snabb och enkel när vi väl hade hittat rätt poliskontor. Vi hade lagt till långsides vid stadskajen utanför stora tull- och polishuset men det tog en halv dag och besök på flera olika kontor innan vi kom rätt. Att Italienare inte pratar så mycket engelska gör det inte lättare heller.

Långsides angöring vid stadskajen i Brindisi.
Nattliv med massor av folk ute på på kajen.

Vi hade hört och läst på olika forum att många seglare haft problem med inklareringen i Kroatien. Det gäller allt från extra avgifter till påhittade böter som måste betalas kontant utan kvitto.

Även historier om påstridiga killar som kräver att få bra betalt för att hjälpa till med linorna vid angöring vid inklareringskajen samt agenter som hävdar att man måste ha deras hjälp för inklareringen. Så vi var lite frågande hur det skulle gå.

Vi kom ännu en gång in i hamn efter det att solen gått ner och hamnkontoret hade stängt. Vi hade läst att om hamnkontoret var stängt var man tvungen at gå vidare till Dubrovnic, 5 NM längre norrut, för att klarera in. Å andra sidan hade vi fått information om att vi skulle gå direkt till närmaste hamn med inklarering, i vårt fall Cavtat, när vi betalade turistskatten för att få segla i Kroatien.

Vi la till långsides vid inklareringskajen, Q-dock, halv nio på kvällen. Där fanns varken linhanterare eller agenter. Vi tog alla våra båtpapper och gav oss av mot hamnpolisens kontor. Vi han knappt lämna kajen förrän vi mötte en ung polistjej som sa att vi måste klarera in direkt. Vi sa att vi var på väg dit och hon visade vägen, kollade pass, båtpapper och covidpass. Allt klart på 20 minuter och vi kunde gå ut och ankra för natten.

Hur hittar man poliskontoret i Cavtat?

1. Leta upp restaurang Dolium
2. Går in i gränden till vänster.
3. Halvvägs uppför trappan finns en liten skylt
4. Gå in genom dörren, in på restaurangen.
Dörren i bakgrunden går till polisstationen.

När hamnkontoret öppnat dagen efter tog vi jollen dit och fyllde i en Crew-list. Fick en inbetalningslapp som vi skulle ta till postkontoret för att betala vårt Cruising permit. Därefter tillbaka till hamnkontoret för att få fina stämplar på vår Crew-list.  Sedan åter till poliskontoret med Crew-list. Lite omständigt men trots allt snabbt och smidigt.

Redan första dagen ser vi en stor skillnad mot Italien.

Sophantering i Cavtat.
Sophantering i Brindisi.



Mera Kykladerna och finbesök

Medelhavet 2021 Posted on Fri, July 30, 2021 21:24

Vi seglade från Paros till Serifos, där vi först ankrade i Livadi, viken med färjehamnen. Där gick vi en brant vandring upp till Chora, varje ö har en Chora, en liten pittoresk by. Den här ligger högt upp på en bergskam, med magnifik utsikt.

Chora på Serifos.
Fin utsikt över ön och viken där vi ankrat.

Vi seglade vidare till en liten ankarvik på Serifos sydostkust, Malliadiko beach, där vi skulle ligga skyddade för den Meltemi som var på väg. Meltemi är starka, torra, nordliga vindar i Egeiska havet. De kommer oftast i juli och augusti. Det blåste riktigt starka vindar, i byarna >20 m/s, under några dagar. Periodvis var det lite mindre vind, då passade vi på att åka in till land och vandra runt lite och titta på ön. Det har varit gruvdrift på Serifos, mest järnmalm, så vi hittade massor av gamla spännande grottor och gruvgångar att undersöka.

ingångar till grottorna.
Inuti en grotta.
Mats undersöker malmen.
I en smal vik med hårda vindbyar fick vi användning för vårt “nya” ankarsegel.
Åter en fin strand (Malliadiko beach) och ankarvik helt för oss själva.
När det blåser riktigt mycket tycker Dingelina om att ligga uppochner.
Medelhavsstenskvätta.
… och en nyfiken getabock.

Sen fick vi bråttom att segla upp till ön Kythnos, där vi skulle få besök av Sofia (Evas dotter) och Philip. Vi hann uppleva en hel del av Kythnos, och seglade sedan tillbaka till Serifos. Det var kul att träffa Sofia och Philip och umgås lite med dom (även kul att se Sofias växande mage, ett första barnbarn på väg). Det blev mycket bad, snorkling, vandringar, besök i byar, Tavernabesök, bad i varma källor, sällskapsspel och strandgrillning.

Sofia tycker om choklad-crepes.
Philip gör Tranan…
… och Sofia visar upp sina fynd, Sjöborreskal i olika färger.
Vandring på Kythnos.
Bönsyrsa.
Semesterfirare.

De tog färjan tillbaka till Aten från Serifos och vi seglade tillbaka till Parikia på Paros för att hinna dit innan nästa Meltemi och för att få vår andra vaccinationsdos.

På ön Paros tog vi bussen upp till byn Naousa, där vi besökte vingården ”Moraitis Winery” för lite vinprovning. Mycket trevligt och bra viner.

Fiskehamnen i Naousa.
Bläckfiskar på tork.
Mysiga smala gränder.
Vinprovning på Moriatis Winery.

På måndagen fick vi vår andra spruta och på tisdagen kunde vi hämta ut våra vaccinationscertifikat. När det gått två veckor efter andra dosen är kan vi segla mellan länder inom EU igen, fritt utan krav på tester.

Det är inte helt lätt att hänga tvätt och få det att hänga kvar när det blåser mycket.

Det var fortfarande mycket vind så vi fick fina seglingar västerut till Sifnos, Milos och Kythira. Nu är vi på ön Kythira, tillbaka i Peloponnesos, på väg mot de Joniska öarna i västra Grekland.

Christopigi Monastery, klostret som är det mest kända av Sifnos 365 kyrkor (en för varje dag).
Den pitoreska byn Faros på Sifnos.
Vacker trollslända.

.

Som vanligt när vi har gäster ombord har vi låtit dom skriva ett inlägg.

Sofia och Philip skriver:

Vi har spenderat nästan två veckor på Angelina. Vi började på Kythnos, där vi seglade runt till lite olika vikar. Första ankringen var en vik delad på mitten av en strand, där vi snorklade, badade och grillade.

Sofia, Philip och Mats framför den tvådelade viken, Kolona.
Grillning på stranden.

I nästa vik fanns en väg upp till den gamla byn Chora, som hade fina, smala gränder och vita hus med blå dörrar och fönster. En lång vandring med mycket uppförsbacke.

Chora på Kythnos
Åsnor på gatorna.
Middag på en Taverna, Mats och Eva åt Räktacos.

Nästa gång ankrade vi i närheten av en vik, Agios Stefanos, där det fans två vrak. Det ena vraket var bara en liten fiskebåt, men det andra var mycket större, och med många olika sorters fiskar som simmade runt det.

Snorkling på ett vrak.

Vi tog även en promenad till en strand, som hade ett litet ’spa’ med vatten som var 52 grader varmt precis där vattnet från de vulkaniska källorna rann ut. Som tur var blandades vattnet från källorna med det från havet, så det svalnade av lite när man kom ut en bit. Vattnet i havet var ändå mellan 25 och 27 grader, så vi saknade inte värme i havet.

Byn Loutra med bad i varma källor.
Sofia och Philip badar varmt.

Den sista seglatsen blev lite längre när vi tog oss från Kythnos till Serifos, det gick snabbt, och lutade mycket när vi gjorde mellan 6-7 knop.

Segling är skönt.
… men frisyren bli kul när det blåser.

Från Serifos tog vi sedan färjan till Aten för att förbereda oss på hemfärden. Tänk att vi kunde komma iväg, trots läget i världen. Sofia är väldigt glad att kunna träffa mamma, trots lite mindre smidighet den här gången p.g.a. gravidmagen 😉



Peloponnesos & Kykladerna

Medelhavet 2021 Posted on Fri, July 09, 2021 19:05

Inklareringen i Grekland gick smidigt. En läkare kom till oss på båten och tog ett PCR-test. Tre timmar senare fick vi resultaten (Negativa) på mail, varpå vi kunde gå till Hamnpolisen med pass, båtpapper och kvitto på betald Tepai (en seglingsskatt) och snart kunde vi gå och ta en öl på en uteservering.

En gammal akvedukt går igenom byn.

Vi stannade några dagar i Pylos och ankrade längst in i viken. Det blev några vandringar i närområdet, bl.a. runt den stora fiskodlingen och upp till det gamla fortet på toppen av berget.

En brant klättring i värmen upp till toppen.
Men utsikten är värd det.

Första stoppet på väg runt Peloponnesos blev ön Sapientza. Tyvärr visade det sig vara ett naturskyddsområde med landstigningsförbud. Men ankringen var fin och längs klippstränderna vandrade vilda Mufflon. Vi tog jollen och rodde längs land och Eva fyllde SIM-kortet med bilder på Mufflon.

Mufflon på stranden.

När vi rundade andra fingret på Peloponnesos på väg till Porto Kagio fick vi uppleva de ökända katabatiska vindarna. Från att ha seglat i 5-6 m/s ökade vinden plötsligt till 25 m/s. Jollen tyckte det var jättekul och vände sig upp-å-ner. Efter att ha tagit ner seglen lyckades vi vända jollen och gick sedan för motor den sista biten in till Porto Kagio där vi kunde ankra.

Ankring i Porto Kagio
Den lilla byn Porto Kagio

Elafonisos är en populär liten ö med många båtar och mycket turister. Vi ankrade på andra sidan ön och tog en promenad tvärs över för att titta på stränderna.

Turiststrand till vänster, ankringsvik till höger. Vi ligger i viken andra sidan, högst upp i bild.

Vid Monemvasia på Peloponnesos ostkust ankrade vi utanför hamnen, nedanför halvön med den gamla staden. Vi tog en promenad längs stigen som går runt halvön och besökte den gamla staden. En trappa ledde upp till toppen till den ännu äldre ruinstaden.

Utsikt öven den gamla staden .

Ett väderfönster med bra nordlig vind medförde att vi ändrade våra planer på att segla längre norrut längs Peloponnesos och istället seglade österut till ön Milos. Vi kom fram när det börjat mörkna ankrade på södra sidan av ön. När vi vaknade dagen efter hade en motorbåt ankrat bredvid oss och snart kom också ägaren till dit med helikopter.

Grannen kommer hem.
Kalkklipporna på södra Milos.
Upptäcksfärd till grottorna.

På Milos passade vi på att göra en ansökan om AMKA, d.v.s. ett tillfälligt ID-nummer, för att kunna vaccinera oss här i Grekland. Efter att tagit jollen in till land och bussen upp till centralorten besökte vi ett KEP office. Det är ett servicekontor för medborgarna som hjälper till med allt möjligt. Det gick snabbt och smidigt att få våra AMKA och efter att de blivit aktiverade (vilket skulle ta ca 2 veckor) skulle vi kunna boka in oss för vaccinering på lämplig ö.

Hamnen på Milos.

Santorini är ett av Greklands främsta turistmål. Tidigare var Santorini en enda stor vulkanö men efter ett våldsamt utbrott på 1600-talet finns bara dess yttre ring kvar. Den 300 meter djupa kratern är öppen mot NV och SV vilket gör att det går att segla genom den. Uppe på kraterkanten ligger de vita husen tätt.

Hus på toppen av kratern.

Det går inte att ankra inne i kratern och hamnen är liten och trång så efter at ha seglat genom kratern hittade vi en fin ankring på utsidan på öns södra sida. Efter att 30-40 charterkatamaraner lämnat ankringen för att gå tillbaka till hamnen med dagens gäster fick vi stranden för oss själva.

Givetvis var vi tvungna att gå i land och klättra upp till kraterkanten för att se solnedgången på andra sidan.

Solnedgång över Santorini.

Förutom på Santorini har det inte varit så många charterbåtar. Vi trodde nog att det skulle vara fler båtar i ankarvikarna. Hälften av nätterna i Grekland har vi legat själva eller med ytterligare en båt i viken. Det kan ju bero på att vi oftast väljer ödsliga vikar utan en taverna på stranden.

Tavernorna ligger på andra sidan udden, 500 m bort.
En egen strand…

Filmen Le Grand Blue eller Det Stora Blå spelades in på Amorgos i slutet på 80-talet. Många barer, restaurangen, hotell etc heter fortfarande något som anspelar på filmen. Byn är mysig och inte speciellt turistig även om det man lever nästan uteslutande på turismen. På en strand såg vi en liten farbror som gjorde något i vattenbrynet. Vi stannade och frågade vad han gjorde. Han visade hur han plockade Skålsnäckor från stenarna med hjälp av en kniv. Han kunde ingen engelska men bjöd oss att smaka på de goda snäckorna. Gissa vem som inte vågade smaka 🙂

Kvarlämnad filmrekvisita.
Fiskare i hamnen.
Snäckplockaren.

På Koufonissi mötte vi Jaakko och Tiina på båten Zangra som vi kände sedan Almerimar. De följde med oss på en vandring till byn på andra sidan ön. På vägen tittade vi på de höga klipporna och ungdomar som hoppade från dessa samt the Eye of the Devil.

Klipphoppning
The Eye of the Devil.
Lunch nere i hamnen i byn.

I byn fanns det ett apotek där vi kunde kolla om våra AMKA var aktiverade och i så fall boka tid för vaccinering. Våra AMKA var aktiverade och vi kunde välja var vi ville vaccineras. Då vi seglar omkring i Kykladerna kunde vi indirekt välja vaccin då det framgick vilka vaccin som fanns på olika ställen. Det gick att få första dosen nästan direkt. Vi valde Paros som hade Pfizer, låg nära och är lätt att komma tillbaka till för dos 2.

Nyvaccinerade.

Vi stannade tre nätter i Paros och förutom vaccinationen passade vi på att tvätta, tanka diesel samt bunkra mat och dryck.

Vid tankning backar man in till kaj med ankare i fören. Sedan kommer tankbilen.
Väderkvarn i Paros hamn.



Mera Malta, och Grekland here we come.

Medelhavet 2021 Posted on Wed, June 02, 2021 22:48
Fina vyer från Malta
Underlig “blomma” (snäckor i klasar i toppen av plantan)?

Nästan alla klippor på Malta är ganska vassa, inget man går barfota på. Det beror på att berggrunden är Karst, dvs ett vittringsfenomen av kalksten, därav alla sprickor, håligheter, grottor och tunnlar. Det ger dessa häftiga branta klippväggar som emellanåt rasar ner, ett spektakulärt landskap i ständig förändring.

St Pauls Island
“Kalvade” klippblock på en “strand”.

Vi seglade till huvudstaden Valletta där vi vandrade runt lite i staden, gjorde ett par ärende, köpte bl a tyg för att sy ett solskydd till SUP:en (paddle board).

Gamla delen av Valletta, utsikt från ankringsplatsen “mitt i sta’n”.
Vallettas nyare områden.
Mats grillar på vår ankring i Valletta.

När vi ankrade i den fina viken Il-Hofra I Kbira skrapade vi lite växlighet från båtbotten, speciellt i vattenlinjen har det börjat växa lite.

Vavker vy – Il-Hofra I Kbira med en Aloe Vera i förgrunden.
Bottenskrapning pågår.

Andra gången vi var i Marsaxlokk gjorde vi en vandring till de gamla saltbassängerna (Saltproduktion genom avdunstning i öppna bassänger). Strax intill ligger Peters Pool, en populär badplats, speciellt för ungdomar, där det spelas musik överallt och dyks djärva dyk från klipporna. Vi hittade en öppen bar där vi kunde köpa varsin Corona (öl alltså).

Här tillverkades salt förr i tiden, men det finns fortfarande saltbönder på ön.
Vinodlingar
En liten by, så här ser husen ut “på landet” observera baren till höger i bild.
St Peters pool

Vi seglade norrut, rundade Gozo och ankrade i Dwejra igen, lika fantastiskt fin som alltid, med Fungus Rock i inloppet.

Dwejra ankarvik med Fungus rock i inloppet

Fungus Rock är en 60 meter hög klippa som heter så för att det växte en speciell endemisk svamp här, som de på 1700–talet trodde hade massor av medicinska egenskaper och kunde användas mot de flesta åkommor. Maltas Riddare vaktade klippan så ingen kunde stjäla den värdefulla svampen. Svampen visade sig senare inte vara en svamp, utan en planta som liknar en svamp, den finns dessutom på många platser vid medelhavet och dess medicinska egenskaper har inte kunnat bevisas.

Cynomorium coccineum

Vi tog en jolletur i grottorna och gick en långpromenad norrut längs klipporna och förbi sjunkhålet som är en liten ”sjö” med en 60 meter lång tunnel in från havet.

Inne i en av grottorna
Stigen med trappor upp från Dwejra, med vår jolle liggande längst ner.
Vy från vandringen längs klipporna
Sjunkhålet som blivit en “sjö”, Dwejra i bakgrunden.

Efter sex veckor på Malta kände vi oss ganska klara med detta fina men lilla land. Grekland öppnade för turister den 15 maj så det ska gå att segla dit. Vi började med att maila och fråga hur vi kan göra eftersom man ska ha ett covid-PCR-test max 72 timmar gammalt när man kommer till Grekland, och det tar mer än 72 timmar för oss att segla från Malta till Grekland. Vi fick ett svar som vi tydde som att vi kan ta ett test i Grekland när vi kommer dit. Så vi bestämde oss för att segla dit, helst i början på månaden eftersom man betalar en seglarskatt varje kalendermånad man seglar i Grekland.

Vi gav oss iväg från Malta och fick en fin segling till Grekland med varierade seglingsförhållanden. Långsam kryss i svaga vindar, gennakersegling i svaga vindar, snabb halvvindssegling i ganska mycket vind och stora vågor. Vi fick också se både delfiner, havssköldpadda och flygfisk under seglingen. Efter 374 sjömil och 3,5 dygn ankrade vi i den stora viken/bukten vid byn Pilos (Pylos).

Härlig gennakersegling
Äntligen på väg mot Grekland
Solnedgång över ett stort medelhav

Imorgon ska doktorn komma och ta covid-PCR-test på oss. Vi får inte lämna båten förrän resultaten är klara och negativa. Mer om Grekland i nästa inlägg.



Malta

Medelhavet 2021 Posted on Sat, May 15, 2021 16:09

Så var det då äntligen dags att lämna Sicilien, efter 6.5 månader i Marina di Ragusa, med siktet inställt på Malta.

Efter att ha testat oss för Covid i Ragusa mailade vi våra negativa PCR-resultat tillsammans med en hälsdeklaration till PortMedic i Valletta och frågade om vi kunde angöra Malta. Detta gjorde vi kvällen innan vi tänkt avsegla och 20 minuter senare fick vi svar: ”Permission granted to proceed”.

Det blev en kanonfin segling med alla segel uppe.

Efter 8 timmar och 50 nm ankrade vi i Armier Bay, på nordvästra Malta. Dagen efter flyttade vi oss en liten bit till Paradise Bay där vi stannade några dagar. Här ligger det vanligtvis massor med båtar och är fullt med badande på stranden. Kombinationen Covid och lite halvmulet väder gjorde att det var nästan tomt. Vi tog jollen in till stranden och gick en tur bland klipporna.

Paradise Bay
Utsikt över Malta, söderut.
Stigen, uthuggen i berget.

Blue Lagoon är ett av Maltas populäraste bad- och turistattraktioner. När vi var här i september fick vi inte plats att ankra där. Nu kunde vi ligga i nästan en vecka helt ensamma i lagunen.

The Blue Lagoon.

The Blue Lagoon omges av höga klippor med massor med grottor. Vill man inte gå in i lagunen finns det flera natursköna ankringsplatser att välja på.

Angelina och Relax.

Grottorna undersöks bäst med SUP eller jolle.

En ankringsvik för oss själva.
När vi vaknade på morgonen var vi inte själva längre – lördag!

Hamnstaden Marsaxlokk på sydöstra Malta erbjuder en skyddad ankring och det är lätt att lämna jollen vid kajen bland alla fiskebåtarna. Här tänkte vi passa på att handla färskvaror och ta ut lite kontanter (om vi törs).

Känns inte helt säkert 🙂

På väg till Marsaxlokk hade vi sett folk titta ut genom ett hål i klippväggen.

Hålet i klippan.

En snabb koll på Google Maps visade att skulle finnas en grotta där, the Fishermans Cave, ett måste att besöka. Det blev en fin vandring genom staden och ett häftigt besök i grottan.

Fina hus i Marsaxlokk
Strandpromenaden
Ingången till grottan.
En 60 meter lång tunnel…
… som slutar i ett hål 25 meter över havet. Perfekt plats för en picnic.
Härlig utsikt.

Flera av våra vänner från Marina di Ragusa har också kommit hit. Alla väntar vi på att Grekland ska minska på sina Covid-restiktioner och öppna upp för seglare.

Romina och Heri på Starlight lll.
Haukje (och Henk) på Wahoo.
Pekka och Tuula på Relax.

Vår solugn används flitigt och går att använda till det mesta.

Sjömansbiff
Majskolvar
Pizza

Vi har även hunnit besöka Gozo, den västligaste av Maltas tre öar. När vi kom till Malta var det inte tillåtet att resa mellan öarna men nu har man lättat på restriktionerna så vi åkte dit direkt.

Dwejra är en av våra favoritplatser på Gozo .



Tillbaka på Sicilien

Medelhavet 2021 Posted on Sun, April 04, 2021 17:47

När vi kom tillbaka till Sicilien var Sicilien i gul zon, vilket innebär lite mer frihet. Det går bra att förflytta sig på hela Sicilien, så vi hyrde bil i 12 dagar och passade på att se lite mer av Sicilien än bara närområdet, som vi varit låsta till sedan vi kom hit.

Första utflykten var till Syrakusa, en fin gammal stad, där den gamla delen ligger ute på en ö (Ortyglia). Syrakusa är sedan 2005 med på Unescos världsarvslista. Det är också helgonet Lucias hemstad. Vi tog med oss våra finska vänner på utflykten och körde kustvägen dit.

Öl och pizzalunch i Syrakusa, en ankrande båt i bakgrunden.

I källaren under restaurangen ligger ett gammalt Romerskt bad.
Mysiga smala gränder.
och den kända fontänen “Fontana di Diana”

En dag åkte vi till Cava Grande (Grand Canyon), en 300 meter djup ravin med några sjöar och vattenfall längst ner i ravinen. Våra fyra holländska vänner åkte med på den utflykten (i deras bil).

Det var stängt så att man inte kunde gå ner i ravinen, men någon vänlig själ hade satt dit några backar som gjorde det ganska enkelt att göra vandringen ändå.
Dit ner ska vi.
Mats på väg.
Många fina blommor, t ex den här “Iris Tuberosa”.
Fortsatt vandring neråt.
Lite klättring längst nere.
Vackert
Vattenfall
Nästan uppe igen, härlig utsikt.

På vägen tillbaka från Cava Grande passade vi på att titta på staden Noto.

I staden Noto finns en katedral med konstig konst på trappan.

Vi gjorde också en tvådagars-utflykt, där vi första dagen besökte vulkanen Etna som är Europas högsta aktiva vulkan, 3330 möh. Etna har varit väldigt aktiv på sista tiden, det var mycket aska i byarna runt omkring, så det sopades, skyfflades och blåstes med lövblåsar för att få bort aska från bilar, tak, balkonger och vägar. Vi stannade först på Etnas sydsida, där det finns linbana med gondoler man kan åka upp med, men det var stängt pga Etnas många utbrott. Vi gick en runda där runt en krater. Sedan åkte vi till den norra skidanläggningen och tittade på mer aska och rök.

Mer och mer aska på vägen upp mot Etna.
Snödrivor?, nej ASKDRIVOR.
Lövblåsar är effektiva för att få bort askan från taken.
I många byar samlas askan i säckar för borttransport.
Södra sidan på Etna
Kratrar
Etna puffar.
På Etnas nordsida ligger det snö, fast det ryker. Ingen skidåkning tillåten.
Svart Pist !?!

Vi övernattade på ett Bed’n’breakfast i den fina byn Taormina. När vi på förmiddagen vandrade i Taormina hade Etna ett nytt utbrott, vi såg ett högt askmoln som täckte solen ett tag och håret blev fullt med svarta askpartiklar.

Askmoln från Etna
Nu skyms snart solen.
I mysiga staden Taormina med massor av gränder.
Byn ligger uppe i bergen.
En gammal teater mitt i byn.
Utsikt från Taormina, där nere kan man ankra fint.
Parkerade bilar blev fulla med aska.

På eftermiddagen fortsatte vi norr om Etna till Gole Alcantara Parco Botanico e Geologico. Parken var stängd pga av Covid, men vi parkerade en bit längre bort och gick över en bro, en fin vandring andra sidan floden och hittade en led ner till floden med fantastiska forsar, stenbumlingar och bergsväggar med sexkantiga vertikala ”orgelrör” upp till 30 meter höga. Alcantara-flodbädden bildades för 300 000 år sedan och har ändrats vid lavaflöden under de senaste 8000 åren.

Basaltväggar med hexagoner.
Stora vulkaniska stenbumlingar i floden.
Aska ligger strött på strand och stenblock.
Några vattenfall längre uppåt floden.

Några dagar senare gjorde vi en utflykt till staden Licata väster om Marina di Ragusa. Där stannade vi i marinan och besökte svenska båten Lady, som vi lärde känna i Almerimar förra vintern.

Lady i Licatas marina.
På väg tillbaka från Licata stannade vi vid en fågelsjö, och fick se den här, Skedstork. (något suddig bild)

När vi lämnade tillbaka bilen i Catania passade vi på att handla lite på IKEA, där finns alltid nödvändigheter (t ex köttbullar och kaviar) som vi svenskar kan behöva.

På sista tiden har vi ägnat oss åt en hel del båtjobb; Bytt två pumpar, byggt om stuvutrymmet under en av kojerna i salongen, kollat och rengjort rigg, master och bommar, lagat genuan där en söm lösts upp av uv-ljuset mm.

Mats uppe i masten.
Genuatoppen behövde sys, vi har skaffat en “Speedy sticher” som funkar perfekt att sy detta 8 mm tjocka tyg.

Förutom båtjobb hinner vi med lite annat, som vandringar i bergen en gång i veckan (ibland mer), lite shopping (marknad), boule, promenader och avkoppling.

Utsikt vid vandring.
Onsdagsvandring
Orchideer.
Våren/sommaren är här – Grodyngel.
Lunchpaus med vandringsgruppen.

Senaste veckorna har Sicilien åter blivit orange zon pga ökat antal Covid-fall och nu under påsken är det rött, dvs vi ska hålla oss hemma. Vi hoppas att de ska lätta på restriktionerna snart så vi kan ge oss ut och segla, men det ser inte helt ljust ut. Vi kanske seglar till Malta igen eller Kroatien om de öppnar först, men då får vi segla direkt utan uppehåll i övriga Italien.



På besök i Vinter-Sverige

Medelhavet 2021 Posted on Mon, March 08, 2021 19:31

I Sverige fick vi en riktig vinter. Första veckorna hade vi -10°C och sol, men inte så mycket snö. Det kalla vädret medförde underbart fina skridskoisar i skärgården.

En söndag gjorde vi en utflykt tillsammans med Emil och Terese i Ronneby skärgård. Bästa sättet att träffa kompisar i dessa Coronatider är ju utomhus. Det blev en skridskotur ut på isen mellan öarna på en tjock och spegelblank is med efterföljande korvgrillning.

Eva och Therese grillar korv.

Sedan tog Emil fram ett vindsurfingsegel ur bilen och riggade detta för användning på isen. Vi turades om att segla fram över isen med skridskorna på. En riktigt häftig upplevelse.

Vi åkte även skridskor på en sjö när vi besökte Evas dotter Sofia. Där var inte isen lika bra, en del snö på isen, men det var kul ändå.

I närheten av vår gamla hemmahamn, Stärnö Vindhamn, finns ett Naturreservat med flera fina stigar och anlaggda grillplatser med fri tillgång på ved. Det blev ett par grillningar där också.

Grillning på Stärnö.
Det var 25 °C varmare på Sicilien.

En vecka innan vi skulle åka tillbaka hem kom det ett par decimeter snö. Visst är det fint med ett tjockt lager vin fin snö överallt, men en vecka räcker.

Vi började längta tillbaka till solen och värmen igen. Nu hade vi hunnit träffa alla barnen, Mats pass var klart och tandläkarräkningarna betalade. Dessutom fick vi alltmer oroväckande bilder på Angelina av våra vänner (?) på katamaranen Safari.

Angelina is doing fine..
Angelina is still doing fine..
Don´t worry….

Det fanns inga billiga flyg tillbaka men en fördel var att nu ingick incheckat bagage så vi kunde passa på att köpa med oss en hel del utrustning till båten som varit svårt att få tag på i Italien. Dessutom kunde vi bunkra upp med knäckebröd, Kalles Kaviar, pepparkakskryddor (som funkar till glögg också) och messmör mm.

Bästa alternativet var även nu att flyga via Paris och Rom men denna gång från Köpenhamn. Återigen blev det till att läsa på om alla Covidrestriktioner och nya regler som gällde för tillbakaresan. Vi behövde ta ett Covidtest i Malmö dagen innan avresa för att kunna resa in i Danmark och för att få stiga på planet till Paris. Sedan skulle vi behöva ta ett nytt Covidtest när vi kom till Sicilien.

Svensk solnedgång bakom Öresundsbron, med Limhamn i förgrunden.

Det var inte bara Covid som spökade utan även vulkanen Etna som ligger intill Catania flygplats. Etna hade haft fem större utbrott under två veckor och flygplatsen hade stängt ett par gånger p.g.a. asknedfall. Det senaste utbrottet var dagen innan vi skulle komma till Sicilien. Men Etna var lugn när vi kom, bara lite lite rök från kratern.

Utsikt över Etna på väg tillbaka.

När vi landade i Catania stoppades alla passagerare för att göra ett obligatoriskt Covidtest. Vi visade vårt testresultat från Malmö och fick frågan varifrån vi kom. Sverige svarade vi. Då sa polisen att vi kunde gå till vänster, direkt ut. Vi som inte ens var säkra på att få komma in i Italien då man måste ha ett bra skäl för detta.

På flygplatsen hyrde vi en bil för att köra runt och se lite mer av Sicilien men mer om detta i nästa inlägg.

Sightseeing Corona-style nu när det mesta är stängt (Romersk teater),


Sicilien januari och Sverigeresa

Medelhavet 2021 Posted on Tue, February 02, 2021 17:06

Januari började bra med något lättare restriktioner så att vi kunde göra några fina vandringar i bergen.

Orchidéer.
Olivträd i förgrunden och Ragusa i bakgrunden.
Stenlagda Romerska “vägar” kantade med olivträd.

Under flera vandringar har vi plockat oliver som vi först lägger i vatten, sedan i saltlake, sedan i vinäger innan de läggs in i olivolja med vitlök och andra kryddor. De måste ligga några månader, helst ett år, för att bli färdiga att äta. Vi kan snart prova de första vi la in…

Vi köpte en Solugn (Gosun Sport) till varandra i julklapp. Den har provats ett par gånger. VI har lagat en fin middag, bakat baguette, kokat ägg. Tanken är att det blir perfekt i sommar att laga grilltillbehören utan att det blir varmt inne i båten, och utan att använda gasol.

Skjuts in i ugnen, och något senare färdiglagat ut, med bara solen som värmekälla på reflektorerna.
Middagen serverad (det blev jättegott).

Vi har passat på att fixa en del på båten, det finns alltid saker att göra. Trimmat vår ”nya” jollemotor, gjort teakdäcksunderhåll mm. Vi lånade en Sail-Rite segelsymaskin och sydde ett ankarsegel av en begagnad stormfock (som vi fått av seglarvänner). (Ett ankarsegel används när man ligger för ankar för att hålla båten stabilt med fören mot vinden, annars svänger båten fram och tillbaka ganska mycket speciellt vid byigt och fallvindar från bergen)

Jollemotor före och efter trimning (hade ingen bättre bild).
Vårt nya ankarsegel hissas.

Det har varit en hel del regn och blåst i januari, då har vi kurat och tittat på vinterstudion med skidåkning och skidskytte på SVT-play.

Regnväder ger fin regnbåge över stranden.

De lättade restriktionerna var en kortvarig frihet innan Sicilien blev röd zon, med utegångsförbud, om man inte har någon giltig anledning att vara ute och förflytta sig. Men det finns många anledningar, som att handla nödvändiga varor, tvätta, motionera mm. Man måste dock hålla sig inom kommungränsen.

Tvättdag i marinan.
Motion i närområdet

Vi bestämde oss för att åka till Sverige några veckor så att läget på Sicilien hinner lätta. Det var lättare sagt än gjort. Vi brukar ju flyga till Danmark, men gör man det måste man ha två Covid-test, ett snabbtest max 4 timmar gammalt och ett PCR-test för mellanlandning i Holland eller Frankrike. I stället bokade vi en resa med mellanlandning i Amsterdam och slutdestination Stockholm. Då behövde vi “bara” ha ett covid-PCR-test taget max 72 timmar innan resa för mellanlandningen i Holland, så detta ordnades.

Allt klart för Sverigeresa, negativt covid-resultat, fått skjuts till busshållplatsen, väntar på bussen, då kommer ett meddelande att flyget är inställt pga nya restriktioner i Holland. Nästan en vecka senare, med nya covid-test lyckas vi flyga till Stockholm via Rom och Paris.

Skön dag på stranden i väntan på Sverigeresa.

Nu är vi i ett snöigt och kallt Sverige och kan förstås inte åka runt och besöka så mycket folk, men vi kan träffa barnen (varav de flesta redan haft Covid) och fixa det som måste fixas. Det viktigaste är nytt pass till Mats och så passar vi på att göra tandläkarbesök mm.

SNÖ!!! Eva gör snöänglar.
Promenad på Boön i Karlshamn (Hanö i bakgrunden).

Så kommer då svaret på den stora frågan varför man ger sig ut på långa seglingsäventyr: