Blog Image

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.

MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Vi som seglar Angelina heter Mats och Eva.

mats@sy-angelina.se
eva@sy-angelina.se



Gibraltar och Andalusien

Dit vindarna bär 2019 Posted on Fri, November 01, 2019 12:15:41

Gibraltar var ju ett delmål på vår segling denna säsong, så när vi kryssat oss in mellan alla stora fartyg som var på väg eller låg för ankar i Gibraltar-viken och ankrat upp utanför marinan vid La Linéa (som ligger på den Spanska sidan) blev det Champagne. Nästa morgon gick vi in i marinan. Vi hamnade där eftersom marinorna i Gibraltar inte hade några lediga platser pga ombyggnationer.

Ankring med Gibraltarklippan i bakgrunden.

Det finns mycket att titta på i Gibraltar. Först måste man passera en gränskontroll där passen ska visas upp. Sedan ska man korsa landningsbanan som sträcker sig tvärs över halvön. Därefter är man inne i Gibraltar som är ett taxfree-område med massor av shopping längs gatan ”Mainstreet”. Där gick vi och strosade en dag.

Väntan på att ett flygplan ska landa innan vi får korsa landningsbanan.
I Marina Bay i Gibraltar ligger det en jättestor båt som är hotell och Casino.
Landets lilla yta ska utnyttjas till max. Detta stora hus är parkeringshus med gröna växtväggar på de sex nedersta våningarna. Uppe på taket ovanför bostäderna ligger det lyxiga pool-området.

Nästa dag tog vi linbanan upp till Gibraltarklippan och vandrade runt där.

Linbanan och alla höghusen nedanför klippan.
Gibraltarklippan med marinan i La Linéa i bakgrunden.

Aporna var kul, en hoppade upp på Mats rygg, öppnade blixtsnabbt blixtlåset på ryggsäcken och började kasta ut saker i jakt på mat.

Mats med en Gibraltar-apa i ryggsäcken.
Apa med bebis på magen 😃
Apan är den till höger.

Sky walk ut på ett glasgolv med glas-staket åt sidorna gör att det känns som om man svävar.

Eva på Sky-walken.

St Michels cave är en häftig grotta full med stalaktiter och stalagmiter som de ljussatt så att de skiftar färg hela tiden.

Inne i St. Michels cave.

Vi gick över en hängbro.

Spännande promenad över hängbron.
Vandring på Inglish way.

Vi var också inne i de långa militära tunnlarna som går inne i klippan.

The Great Siege Tunnels.

Det är lite spännande när man handlar utomlands eftersom allt inte är som hemma. Vi köpte frysta havskräftor en dag och när de hade tinat och vi började äta upptäckte vi att de inte var kokta. Det var bara att sätta på stora kastrullen och koka kräftorna innan vi kunde äta, men goda blev dom.

I Benalmadena har vår båt, Angelina, legat några säsonger med sina tidigare ägare, Tommy och Lena. De har ett radhus uppe på berget vid Benalmadena Pueblo. De kom och hämtade oss, så vi fick se hur fint de bor med härlig utsikt, och vilken liten mysig by som finns där. Vi blev bjudna på lunch i deras hus och kaffe på byn. Det var jättetrevligt att träffa dom igen och prata lite segling och annat smått och gott.

Tillsammans med Lena och Tommy i Benalmadena Pueblo.
Promenad med stopp för spännande samtal (män kan ju inte gå och prata samtidigt) i de mysiga gränderna.
Utsikt över slottet “Colomares” (Slottet är byggt 1987-1994, tillägnat Cristopher Columbus).

Vi tog också linbanan i Benalmadena som går upp på högsta berget. Där finns det vandringsleder man kan gå och så har de en fågelshow, där de visar stora rovfåglar, som de har flyguppvisning med. Tyvärr blåste det så mycket att de inte kunde genomföra fågelshowen. Risken var stor att fåglarna skulle följa med nordanvinden till Marocko och inte kunna komma tillbaka på flera veckor. Vi fick i alla fall se alla de stora rovfåglarna; Ugglor, Falkar, Örnar, Hökar och Gamar. Mest spännande var Kondoren som har ett vingspann på ca 3 meter.

Linbanan upp till bergstoppen, små gondoler med plats för fyra personer i varje.
Mats beundrar utsikten.
Vandringsleder uppe på topparna.
Det var bara Kungsörnen som fick flyga på Fågelshowen.
Den gigantiska Kondoren visar upp sig.
I hamnen i Benalmadena var det en av motorbåtarna som hade en plastuggla som fågelskrämma, ser ut att funka perfekt ??? 😁

Cala del Canuelo är en pittoresk liten strand som vi ankrade vid. Det finns ett litet hotell och en restaurang på stranden, men bara enstaka turister. På bergsklippan bakom stranden kan man ibland se Iberisk Stenbock, vi såg dom långt uppe på berget på kvällarna, men en dag såg vi en på ganska nära håll.

Cala del Canuela.
Stilla ankring.
Angelina i solblänket.
Havet glittrar bakom palmen.
Iberisk Stenbock på väg uppför berget.
Stannar till för ett foto.

Segling mot Sierra Nevada med snö på topparna, snart börjar skidsäsongen 😊.

Nu har vi lagt till i marinan i Almerimar efter 4075 seglade sjömil, sedan vi lämnade Karlshamn den 11 maj. Här ska vi tillbringa fyra vintermånader innan vi fortsätter vår segling in i Medelhavet. Vi kommer inte att blogga så ofta den här tiden, kanske en gång i månaden med lite uppdatering kring båtprojekt eller om hur det är att bo i södra Spanien på vintern.

Marinan i Almerimar, utsikten från vår sittbrunn.
Marinans Trosshäger (Ardeidae Trossus), den sitter varje förmiddag på förtöjningstamparna.


Spanien – Andalusien

Dit vindarna bär 2019 Posted on Mon, October 21, 2019 16:32:52

Vid sydkusten utgörs gränsen mellan Portugal och Spanien av floden Guadiana. Vid flodmynningen ligger Vila Real de Santa Antonio på den Portugisiska sidan och Ayamonte på den Spanska. Inloppet i floden är grunt och i sjökortet varnas det för att djupen ofta ändras och att man bör gå inte bör gå in vid lågvatten.

Floden är farbar en bra bit in landet. Ända hindret är en bro strax norr om Ayamonte som enligt sjökortet har en maxhöjd på 18 m, vår mast är drygt 17 m. Efter lite efterforskning visade det sig att bron egentligen är 20 m hög.

Hängbron över floden

Vi kom dit ganska sent på kvällen och valde att ankra strax söder om marinan på den Spanska sidan. Tidvattenströmmen i floden är stark och byter riktning var sjätte timme. Det blev en ganska stökig natt med hårdvind från norr och korta höga vågor när strömmen gick norrut mot vinden.

Fram på småtimmarna mojnade det och efter frukost seglade vi över till den Portugisiska sidan och fyllde lite diesel (bara så vi skulle klara oss till Gibraltar där det finns riktigt billig diesel). Sedan satte vi kurs norrut uppför floden.

Floden är grund men väl utprickad

Efter ett tag vände vinden och vi kunde segla en stor del av de 20 sjömilen upp till Sanlucar där vi la till vid en pontonbrygga.

Angelina längst bort på pontonbryggan

På bryggan hade vi tillgång till vatten och el så vi passade på att rengöra jollen. Den var full med sand från besöket på stranden utanför Lagos. När vi skulle hissa tillbaka jollen, med hjälp av gennakerfallet, fastnade linan och jollen blev hängande en bit ovanför däck. Eva fick hissa upp Mats i masten för att försöka lösa problemet. Linan hade spårat ur i blocket. Som tur var hade vi ett gammalt block som vi kunde använda.

Problemlösning i masttoppen

Ovanför byn ligger ett gammalt fort som ju måste besökas. Därifrån hade man en underbar utsikt över floden, staden och Alcoutim som staden på den Portugisiska sidan heter.

Fortet ovanför SAnlucar.
Utsikt över floden och de två små städerna
Badplats i en biflod

Det finns två sätt att ta sig över floden här, antingen med den lilla färjan eller Zipline (förutom med egen jolle). Ziplinen går från fortet ovanför Sanlucar över floden till en gräsfält på andra sidan men den var tyvärr stängd för säsongen när vi var där.

Färjan som inte hade någon tidtabell utan gick när någon behövde åka.
Föraren var lite orolig för bensinen var (nästan) slut.

En morgon kom tre polisbilar ner till hamnen. Tio poliser hoppade ur och kom ut på pontonbryggan för att kolla att de sex båtarna hade alla papper i ordning.

Kontroll av pass och båtpapper
Mission accomplished

Efter tre nätter seglade vi tillbaka ut mot kusten. Det blev en lugn segling i 2-3 knops fart hela vägen ner till bron där vi blev tvungna att starta motorn. Längs vägen såg vi hundratals lungmaneter i vattnet. De är ca 50 cm i diameter med nässelceller på klockan. Enligt Wikipedia är nässelcellerna ”för svaga för att människor ska känna av dem mer än obetydligt”.

Lungmanet
Flodsegling i sakta mak

Vi kom till Cadiz sent på kvällen och beslöt att ankra vid bron första natten för att gå in till marinan nästa morgon.

Efter att ha lagt till i marinan gjorde vi Cadiz, med besök i parken Genoves, fortet Castillo de San Sebastian, tornet Tarre Tavida, gamla stan mm, mm.

Parque Genoves
Äntligen! – en papegoja
Castillo de San Sebastian
Playa de La Caleta
Glassförsöljning i ett garage

Sen seglade vi vidare mot Gibraltar…



Portugal – Algarvekusten

Dit vindarna bär 2019 Posted on Fri, October 04, 2019 18:19:22

Vi rundade Portugals sydvästligaste udde, Cabo de Sao Vicente, med fin segling för gennaker precis i solnedgången. Det stod hundratals personer på klippan och fotograferade, så antagligen finns vi, eller i alla fall vårt segel, nu på tusentals bilder som snurrar på nätet.

Vi stannade ett tag vid Lagos, mest för ankar vid stranden utanför piren. Vi hälsade på Bengt och Yvonne, som bor vid Praia de Luz (strax väster om Lagos). Sen kom Evas döttrar för att vara med oss i en vecka.

Sofia och Alexandra på Lagos klippiga kust

Kusten vid Lagos är häftig med höga klippor, grottor och fina sandstränder inklämda mellan. Vi promenerade ut till fyren och beskådade det uppifrån en dag. Nästa dag tog vi jollen och åkte runt bland grottorna och klipporna och letade upp en strand där vi var helt ensamma en stund, tills det kom massor av kajaker med folk som också ville vara på stranden som man inte kunde nå från land.

Aloe Vera, blommorna är jättehöga
Sofia på jollen inne i en av grottorna.
En egen strand, men bara en liten stund…

Vi stannade till ett par dagar i Portimao, där det blev både shopping, bad och stork-skådning.

Stork tillsammans med trutar.
Det var storkbon på alla höga skorstenar.

Sen seglade vi en dag i svaga vindar mot Faro, Olhao och Culatra. Det är en smal pir-öppning och innanför där ankringen är, är det som ett stort delta. Det var spring (dvs när det är som högst tidvatten) och strömmen gick utåt när vi skulle ta oss in mellan pirarna. Vattnet kokade av strömvågor utanför och vi lyckades inte ta oss in. När vi gasade för fullt och ändå inte kom framåt vände vi och gick ut igen (motströmmen var över 6 knop). Vi fick ankra utanför under natten och åka in på morgonen när strömmen inte var så stark och gick lite inåt.

Kokande vatten av den starka strömmen.

Culatra är en fin sand-ö med en mysig by, inga bilar, massor av fågelliv och en del turister, men nu är ju säsongen nästan slut så stränderna var ganska tomma. Vi var på stranden och spelade Spikeball när Mats tog ett skutt, landade på Evas fot och vred en tå ur led. Lång-tån pekade snett åt sidan, men han lyckades dra den rätt och vi tejpade ihop den med tån bredvid. Nu är det lugn och vila som råder för Mats del.

“Vägen” över ön till stranden.
Byn Culatra.
Långa folktomma stränder på Culatra.
Alexandra på stranden.

Vi lämnade av tjejerna i Olhao för att ta tåg och flyg hemåt.

Hejdå tjejer, vi ses snart igen!

Sofia och Alexandra skriver:

Tack så jättemycket för en fin vecka i Portugal!
Vi såg stora delar av Algarve-kusten med vackra klippor, grottor och stränder. Men det bästa av allt var nog att få träffa vår mamma igen efter många månader. På natten när det var mörkt stod vi alla böjda över toaletten medan vi spolade för att se de fluorescerande alger som lyste upp hela toastolen. Vi spelade spikeball och Mats råkade dra sin tå ur led, men imponerade på oss alla när han själv drog den rätt. Innan vi åkte hem hann vi även fira mammas födelsedag (om än lite för tidigt) och skämma bort henne med presenter och frukost på sängen.
Många kramar från Sofia och Alexandra.



Södra Galicien och Portugal

Dit vindarna bär 2019 Posted on Wed, September 18, 2019 14:47:17

En riktig pärla i Galicien är Isla Cies. Det är egentligen två öar och tillhör nationalparksöarna. Vi ankrade först vid sydön. Där fick man gå iland på stranden men inte besöka resten av ön.

På eftermiddagen åkte vi över till den lite större ön och tog en promenad upp till fyren i kvällssolen.

En fördel med att ligga för ankar är att vi kan använda grillen ombord. Den nya favoriten på grillen är revbensstek eller short ribs, d.v.s revbensspjäll från kalv.

Vi mailade flera marinor i Galicien för att höra om de kunde ta emot paketet med den nya watermakern utan att få svar. Vi kontaktade då Leixoes Marina strax norr om Porto som svarade direkt att de gärna kunde hjälpa oss. Att få ett paket skickat från Italien till Portugal trodde vi skulle ta ett antal dagar men redan samma dag fick vi svar från DHL att paketet var på väg och skulle anlända till Leixoes dagen efter. Vi bad att skulle vänta med att köra ut paketet till vi kommit fram på måndagen.

Det blev en nattsegling från Baiona i Spanien till Leixoes, till en början i frisk vind som avtog under natten. Vattentemperaturen på 14C bidrog till att det var svinkallt på natten och både vinterjackor och tjocktröjor åkte fram. Vi fick sällskap av både grindvalar och massor av delfiner som hoppade och lekte runt Angelina.

Den nya watermakern kom på måndagen, installerades och fungerar perfekt så nu slipper vi bära vatten i dunkar och flaskor.

I hamnarna längs Atlantkusten är det fullt med fisk som älskar allt som växer under båten. Efter ett par dagar i marinan var botten nästan helt ren igen.

Vi tog bussen in till Porto för att se på staden och besöka några vingårdar för att provsmaka portvin. Det låg flera kända vingårdar på gångavstånd från centrum, bl.a. Taylors, Crofts och Quinta dos Corvos som vi besökte.

Efter portvinsprovningarna blev det middag på en restaurang med utsikt över floden. Namnen på vingårdarna lyste i neon över staden. Den lokala specialiteten Francesinha är en varm smörgås med skinka, korv, nötkött mellan två brödskivor, täckt med smält ost och dränkt i en stark sås. Hur gott som helst.

Nazaré är känt för att ha världens högsta surfvågor. Det finns många häftiga filmklipp på Youtube som visar surfing på de 30 meter höga vågorna. Vi besökte fortet där de flesta filmklipp är tagna ifrån. Där finns även en utställning som förklarar hur vågorna kan bli så höga.

När vi var där var det lite lugnare….

Från Cascais blev det en fin segling i svaga vindar för gennaker. När vi rundade Cabo Espichel ökade vinden kraftigt och vi fick en snabb segling i halvvind sista biten. Vi var enda båten på ankarplatsen utanför hamnen i Sesimbra som var jättefin trots den hårda vinden, 10-12 m/s. När solen gick ner slutade det blåsa och vi kunde tända grillen. När vi satt och åt snurrade Angelina sakta runt som en roterande restaurang så vi såg fyren – hamnen – stranden – havet….

Vi visste att Bengt på båten Frenzy (från Hermans Heja – vår gamla hemmahamn i Sölvesborg) låg i Sines nästan längst ner på Portugals västkust. Vi ankrade upp innanför vågbrytarna och tog jollen in till Bengt som låg i marinan. Det blev en mycket trevlig kväll där han bjöd på GT, Cava och middag på sta’n. Adega de Sines var en lite annorlunda familjerestaurang som var jättetrevlig.

Bloggen

Bloggen har fått en ny plattform. Det har medfört att de gamla inläggen kan se lite konstiga ut. Det finns många nya finesser som vi håller på att lära oss. En stor fördel är att vi nu kan svara på kommentarer. Kommentarerna måste dock godkännas innan de läggs ut på bloggen.



Norra Galicien

Dit vindarna bär 2019 Posted on Sun, September 01, 2019 15:15:43

Galicien är ett riktigt seglarparadis med djupa Rior (vikar, fjordar) som man kan segla in i. Inne i riorna ligger det små mysiga
byar med fisk- eller musselodlingar utanför och massor av fina stränder, en del
helt folktomma och en del med massor av badande och tjoande spanjorer. Det är
oftast inte lika mycket vind i riorna och nästan inga vågor även om det blåser
på utanför kusten.
Medvindsegling i Galicien
Udden Finisterre, Spaniens västligaste udde vid Costa del Muerte (dödens kust)
Musselodling utanför en strand.

Vi ville ta det lugnt i Galicien och se mycket av de fina
riorna. Vi hittade massor av fina ankringsplatser, ibland utanför en mysig by
och oftast vid en fin strand. Och vädret… Soligt hela tiden och lagom varmt (i
alla fall så här års), vattentemperatur 17-20°C.
En gränd i mysiga Muros.
Ankring vid stranden San Francisco i Ria Muros.
Eva beundrar en Palmlilja.
Solnedgång…
…och en liten stund senare.

Installationen av Watermakern gick bra tills vi fått allt på
plats och skulle provköra den. Då läckte det från en spricka på undersidan av själva
watermakern, det syntes inte utan började läcka först när det blev tryck på
vattnet, typiskt… Vi mailade till den tyska återförsäljaren som vi köpt den
ifrån. Han skickade oss meddetsamma vidare till tillverkaren Schenker i Italien. De återkopplade direkt och sa att det går på garantin och att de
kan skicka en ny så får vi returnera den trasiga. Men det är ju inte helt
snabbt och enkelt när man är ute och seglar. Vi har mailat till några marinor
för att se vilken som är villig att ta emot vårt paket, så att vi kan komma dit
och hämta det om en vecka eller två när det kommit från Italien.
Watermakern installerad bakom ryggstödet på soffan, pumpenhet och filter på andra platser.
Här syns läckaget…

Galicien har några öar som är Nationalparker. Dessa behöver
man tillstånd för att besöka. Vi har fixat ett sådant ”Cruising permit”. Sen är det bara att gå in på en hemsida och lägga in vilken av dessa öar man vill ankra
vid och vilka datum, så får man det godkänt meddetsamma (förhoppningsvis). Den
första av dessa öar vi besökte var Isla Salvora. När vi seglade dit kom dimman
som vi varit förskonade från tidigare i år, men som är ganska vanlig i dessa
trakter. Det var riktigt tjock dimma så man såg inte många meter framför sig,
men när vi kom fram till Isla Salvora lättade dimman och vi fick en fantastisk
eftermiddag där. På egen hand fick man bara vara på stränderna vid ankringen
och gå vägen över ön bort till fyren, så det gjorde vi. Men när vi kom tillbaka
till stranden kom det en guide och frågade om vi ville gå till ruinstaden på
norra delen av ön (vilket man bara får göra med guide). Det blev en privat
guidning på knackig engelska, men det var kul att se mer av ön.
ankring utanför Isla Salvora.
Sett från land.
Slottet på Isla Salvora och sjöjungfrun som vaktar utanför.

Isla Salvora var full av sådana här stenformationer.
Den här fina ödlan (Pärlödla, Timon lepidus) smet in bland ormbunkarna.
Ruinstaden.
Guiden berättar om dessa små hus som används för att torka korn.



Biscaya

Dit vindarna bär 2019 Posted on Fri, August 23, 2019 19:47:36

Äntligen sommarvärme! Nu har vi kommit till Galicien, Spanien och sommarvärmen efter tre
kalla månader i norr. Vi lämnade Newlyn på söndag eftermiddag när stormen
dragit förbi med siktet inställt på A Coruna. Det var fortfarande
ganska höga vågor men vi ville komma iväg, då det skulle komma in ett nytt
blåsväder på onsdagen. Våghöjden hade enligt väderleksprognosen minskat från
6,5 till 2,4 meter och skulle fortsätta att minska relativt fort.

Enligt Wikipedia är “våghöjden avståndet mellan vågdal och vågtopp. Den anges i allmänhet i termer av den signifikanta våghöjden, medelvärdet i våghöjd på den högsta tredjedelen av vågorna. Enskilda vågor kan vara betydligt högre, maximal våghöjd räknas vara knappt dubbla den signifikanta våghöjden“.

Vågor på Biscaya

Det blev en fin och snabb segling med flera delfinbesök. Vi såg
sillvalar spruta runt om och en av valarna dök upp nära båten. På två dygn kom
vi 270 av de 420 nm.

En solig fin dag på havet.

Sillval på nära håll.

Det är ju alltid tävling på sjön så när en båt med röda segel dök upp
började Eva trimma seglen för att vi inte skulle bli omseglade. Det blev vi
ändå och när båten kom närmare såg vi att det var Mapfre, en av Volvo Ocean
Race båtarna som var på väg tillbaka efter en regatta i Cowes.

Tävling med Mapfre.

Enligt alla väderprognoser skulle vi lätt hinna så långt söderut
att lågtrycket skulle passera norr om oss. Men vädersystemet lyssnade inte på
väderprognoser utan tog en betydligt sydligare bana än vad som var förutspått.
Inte så mycket vind, 10-15 m/s, men från sydväst, d.v.s. rakt i nosen. Vi valde
att sätta kurs mot sydost och spanska nordkusten för att för att få en bättre
bog samt vind och vågor på dagen istället för mitt i natten, för att sedan gira
västerut och gå längs den spanska kusten när vinden passerat. Det blev ett
guppigt dygn men Angelina hade kul i vågorna. Vi kom fram till A Coruna på
torsdag morgon efter 516 nm på Biscaya.

Solnedgång

Soluppgång

I marinan i A Coruna påbörjade vi installationen av vår nya watermaker
som vi fick levererad till Hamburgsund när vi passerade där. Med en watermaker
kan vi göra dricksvatten av havsvatten och därmed bli självförsörjande på
vatten. Det innebär att vi inte behöver gå in i hamn för att fylla på vatten.

Årets första badsmiley

Det blev ett par riktigt långa promenader på stan för att hitta slangar
och rostfria skruvar som behövdes till installationen. Efter besök i den
närmaste Ferreterian (järnhandeln) fick vi tips om var vi kunde hitta det vi
behövde. Vi skickades vidare till en specialbutik och vidare till nästa och
nästa. Till slut fick vi tag i det vi behövde och till ett betydligt lägre pris
än vad det skulle kostat i Sverige.

Tjusiga lyktstolpar i gjutjärn längs vägarna.

Det blev fyra dagar i marinan för att hinna med det vi behövde göra i
hamn. Förutom watermakerinstallationen behövde sommarkläder letas upp och
plockas fram medan seglarställ och tjocktröjor skulle tvättas, torkas och
vakuumpackas. Långkalsongerna som varit på nästan varje dag i 3 månader
slängdes i soporna.

Angelina med seglarställen på tork.

De värmande soppluncherna har bytts ut mot ett lättare alternativ.

Rioja-provning på kvällen.

Vi hann även med lite sightseeing för att titta på fyren Hercules
Tower, La Caracola (en staty som vi trodde var en struts men som visade sig
vara en trumpetsnäcka), flera fina badstränder m.m. innan vi flyttade ut till
ankringen tvärs över viken.

Hercules Tower
La Caracola

Ankringsplatsen mittemot Marina Coruna.



Irländska sjön

Dit vindarna bär 2019 Posted on Sun, August 11, 2019 12:55:57

Istället för att kryssa tog vi oss kors och tvärs mellan länderna. Skottland – Nordirland – Wales – Irland – England.

Vi gjorde en ganska snabb passage genom irländska sjön där
första stoppet blev Belfast. I Belfast tittade vi på Titanic museet. I området
runt omkring kunde man se platsen där Titanic byggdes och dockan där hon gjordes redo för sjösättning.

Angelina i marinan mitt inne i Belfast centrum, med Titanicmuséet i bakgrunden.

Titanic’s Docka

Vi tittade också på The Great Light som är de största fyrprismorna
som gjorts, de är nu utbytta eftersom de inte behövs längre med dagens LED-lampor.

Från Belfast seglade vi förbi Isle of Man, där såg vi Risso-delfiner
och på kvällen fiskade vi upp tio makrillar, så vi fick makrill både till
middag och lunch. Det var riktigt gott med alldeles nyfångad makrill. Vi
ankrade vid en fin badstrand i Wales, Aberdaron Bay.

Makrillfiske (tre på en gång)

Ankring i Aberdaron Bay, Wales.

På Irland låg vi i Kilmore Quay, därifrån var tanken att segla
till Scillyöarna och sedan vidare till Spanien, eller direkt till Spanien. Men
vi låg i Kilmore Quay ett par dagar medan det blåste friskt och från söder.
Fina hus med halmtak i Kilmore Quay
Vågor på stranden (och Mats)
Truten kan inte läsa…
Hamnsälen vilar på rampen på kvällen.

Sedan
kom en liten paus i blåsten med lagom vindar från väst, men bara två dygn, innan det skulle dra in sydliga stormvindar. Vi seglade därför söderut till Newlyn på
Englands sydvästligaste spets.

Under denna nattseglingen kom det delfiner och lekte vid båten, det var mareld i vattnet så det lyste om delfinerna när de simmade och hoppade, fantastiskt kul upplevelse.
Inga nattbilder på delfinerna, men en dagbild på lekande delfiner får det bli istället.

I Newlyn låg vi och alla andra segelbåtar och fiskebåtar
i hamn medan stormen blåste förbi under drygt två dygn. Vi fick lägga oss
utanpå en fiskebåt eftersom det var fullt på de ordinarie segelbåtsplatserna.
Men det var ett fint ställe och skönt väder förutom blåsten.

Angelina utanpå en röd fiskebåt.
Spännande klättring för att komma ombord när det var lågvatten.
Vågorna stänkte upp på Strandpromenaden (parkerade bilar var fulla med tång).
Så här såg stormen ut på väderprognoserna. Vi är vid den lilla gröna pricken. Den vänstra bilden är medelvindar (17-18 m/s). Den högra bilden är byvindar (25-30 m/s)
I dessa vindar vill ingen vara ute på öppet hav.

Planen är nu att segla härifrån till Spanien direkt (ca 450 nm, dvs knappt fyra dygn) eller
via ett stopp i Frankrike beroende på vindarna. Vi ger oss av i eftermiddag.



Skottland

Dit vindarna bär 2019 Posted on Mon, August 05, 2019 21:00:41

Vi rundade Cape Wrath, Skottlands nordvästra hörn, för motor
när vinden dött ut -och vi som trodde att det alltid blåste hårt här. Strax
söder om Cape Wrath fanns en fin ankarvik. Det hade börjat regna och var ganska
mörkt när vi gick in i Loch Laxford och letade oss in igenom trånga sund fulla
med musselodlingar, som inte låg där sjökortet visade, för att ankra inne i Eilean a´chadh-fi.

Inseglingen till Eilean a´chadh-fi.
Musselodling i dagsljus.

Det finns många fina väl skyddade ankringsplatser längs
Skotska nordvästkusten. I Badcall Bay stannade vi två nätter, sjösatte jollen
och passade på att titta på Skotska fastlandet.

Ankring i Badcall Bay.

En “local” som rastar hunden (givetvis med googels) på fyrhjulingen.

Stornoway är huvudstaden på Lewis, Yttre Hebriderna. När vi
planerade seglingen i vintras såg vi att de skulle ha en Keltisk musikfestival här, i slutet av juli, så det blev ett givet delmål på seglingen. Festivalområdet
låg mittemot hamnen så musiken hördes bra ombord.

Hamnen med festivalområdet i bakgrunden

Vad är en keltisk musikfestival utan en parad och säckpipor?

I hamnen var det gott om sälar som väntade på smakprov från återvändande fiskebåtar.

Sälar på land också….

Ett besök av Callanish Stones är ett måste på Lewis. Det är
en minst 5000 år gammal stensättning som grävts fram ur torvmossen. Smidigaste
sättet att ta sig dit var med lokalbuss. En s.k. rover ticket medgav att man
kunde gå av vid två stopp för att sedan fortsätta rundturen. Vi hoppade även av
vid Gearranan Blackhouse Village. Det är en gammal by med Svarthus som
renoverats och nu är det museum i två av husen och sju hus som fungerar som
vandrarhem. Här fick vi bl.a. lära oss hur man vävde Harris Tweed.

Callanish Stones, en av 12 stensättningar inom en radie av 5 km.

Gearranan Blackhouse Village.
Alla husen hade inte blivit renoverade.

Vävning av Harris Tweed på en mekanisk vävstol.

Ett kraftigt oväder skulle dra in med stormvindar från sydväst
så vi beslöt att segla innanför Isle of Skye för att söka skydd i någon hamn
där. När vi kom till Kyle Akin som har två hamnar visade sig att de höll på att
tömma den ena då den var för utsatt för den aktuella vindriktningen. Den andra
hade bara två gästplatser så vi fick ankra istället. Vi hann med en snabbtur med
jollen in till land för att titta på byn och hann tillbaka precis innan regnet
och vinden kom. Ankaret höll och vi sov gott hela natten trots vindbyar på över
20 m/s.

På sjökortet såg det även ut att gå att lägga till vid denna pontonbrygga.

Tobermory är ett välkänt seglarparadis och ett måste att
besöka. Byn är kanske mest känd för de färggranna husen längs kajen och det
centralt belägna destilleriet. Här träffade vi också på flera av de båtar vi
stött på tidigare under vår segling.

Tobermory´s välkända “ansikte”.
Så här många båtar samtidigt hade vi inte sett tidigare under resan.
Vi låg på en boj en bit bort från byn bredvid ett vattenfall.
En vandring i skogen ovanför ankringsplatsen.

Vi hoppades in i de längsta att vi skulle kunna segla
söderut längs Irlands västkust. Men lågtrycken bara rullade in från Atlanten
med sydliga kulingvindar utan något slut så vi bestämde oss för att gå via
Irländska sjön istället. Sista stället vi besökte i Skottland fick därmed bli
Campbeltown på Kintyrehalvön. Vi lyckades pricka in strömmarna genom det
beryktade Mull of Kintyre sundet och hade medström hela vägen från ankringen på
Gigha till Champbeltown, bitvis seglade vi med en fart på över 10 knop trots lätta vindar.

Sightseeing i Campbeltown.
Gott…
…och lärorikt.

Kan inte låta bli att ta med ytterligare några bilder från Skottland
Äntligen sommar i Skottland.
Besök av delfiner.
Nordvästra Skottland i skymningen.



Fair Isle och Orkney

Dit vindarna bär 2019 Posted on Tue, July 16, 2019 20:52:57

Överfarten från Färöarna till Fair Isle (en liten ö mitt
emellan Shetlandsöarna och Orkney) blev snabb med ganska mycket vind, men
framförallt besvärliga vågor. Eva åkte på årets första sjösjuka och det är ju aldrig roligt.

Men vi kom fram till Fair Isle som är en fantastiskt fin
liten ö, med en liten hamn, en by med en liten shop och en liten skola (där det
går tre barn). Byn är bara ett par utspridda hus, det bor ca 70 personer på ön.
Hamnen.

Tidigare så fanns det också ett stort fågelobservatorium där
det fanns sällskapsrum och duschar för seglare och ornitologer. Tyvärr
brann det ner i våras, men ska nu byggas upp igen.

Det nedbrunna fågelobservatoriet.

Annars är det mest den underbara naturen som gör att folk
besöker denna lilla pärla. Vi fick två fantastiska dagar då det till och med var
soligt och ganska varmt.

Och så för fågellivet förstås. Där finns massor av fåglar. Här ett litet fotokollage med mina favoriter.
Hamnens säl…

Vi fick en fin snabb segling ner till Orkneyöarna och
huvudstaden Kirkwall. Även i Kirkwall var det soligt och skönt. Vi hade lite
sightseeing i staden, tittade på St Magnus Katedralen, fikade på ett Café mm,
sedan gick vi till Scapa Distillery där vi fick provsmaka lite whisky.

På Orkney är man även rädda om de gamla. Inte bara lekande barn på skyltarna…
Scapa Distillery
På väg ut från Scapa stod den här skylten. Antar att man bara får köra 10 miles per hour när man druckit whiskey?

Tillbaka
i hamnen tankade vi diesel och sa till hamnkapten att vi tänkte ankra utanför
hamnen tills nästa dag, då vi skulle segla tidigt från Kirkwall för att få
strömmen med oss runt Orkneys västkust och in i Scapa Flow. Hamnkapten sa att
vi kunde ligga kvar inne i hamnen utan att betala för en natt till, så det
gjorde vi.

Vi rundade Orkneys västkust för att få se lite av den. Det
fick vi inte eftersom det var så dimmigt att ingen kust syntes. Men när vi gick
in genom Pentland Firth blev det lite sikt så vi såg några öar och det vilt
strömmande havet, en medström på fem knop, ger bra fart men gör det lite svårt
att styra. Vi lyckades i alla fall ta oss in i Scapa Flow, som är Orkneys
”innanhav”, där ankrade vi i en vik på norrsidan. Nästa morgon seglade vi
västerut förbi Stromness genom Hoy Sound, som var lika strömmande och gav oss
över 10 knops fart.
Så här ser vattnet ut när det är riktigt strömt, med virvlar och toppiga vågor.
Och så här ser det ut på plottern (de röda pilarna pekar på några av vågtopparna) observera även farten 10,7 knop.

Fin segling söderut förbi häftiga klippor och höga
vattenfall på ön Hoy, sedan västerut längst Skottlands nordkust i svag vind och
solsken för gennaker.

Valar siktas. (Vi såg även tumlare och sälar)

Härlig gennakersegling.



Färöarna

Dit vindarna bär 2019 Posted on Mon, July 08, 2019 19:51:55

Färöarna är en dansk ögrupp i Nordatlanten som ligger mittemellan
Skottland och Island. Den tillhör inte EU men det går bra att betala med Euro.
Annars är det dansk valuta som gäller.

Landskapet är bland det mest dramatiska i Europa. Det mesta av öarna
ligger mellan 300 och 800 meter över havet. Det innebär höga branta klippor
längs kusterna med spektakulära klippformationer, grottor och höga vattenfall.

Dranganir och Tindholmur

Tindholmur

Gásadalur

Det finns bra ett fåtal sand stränder men det är å andra sidan ingen
som åker till Färöarna för att bada, möjligtvis någon enstaka äventyrslysten
Eskimå. Temperaturen på sommaren kan gå upp till 12-15 C och vattentemperaturen
10-11 C.

Större delen av bebyggelsen ligger vid vattnet i skydd längst in i
någon av de många djupa fjordarna. Många hus, såväl gamla som nybyggda har
grästak.

Funningur

Grästak

Vi angjorde först Torshavn som är huvudstaden där vi klarerade in. På
både hamnkontoret och hos tullen fick vi frågan varför vi pratade engenska när
vi kom från Sverige. Här pratar man förutom Färöiska (som är ganska likt
isländska) även skandinaviska. En dialekt som är liknar svenska och är
betydligt lättare att förstå än danska.

Skriven Färöiska är ganska lätt att förstå

Tinganes i Torshavn

En och en halv dag hyrde vi bil (minsta hyrtid var två dygn men de kunde göra ett undantag) för att upptäcka de två största öarna Stremoy och
Eusteroy. Vi körde ”smörblommevägar” d.v.s. scenic routes.

Hamnen i GjøgvHamnen i Gjøgv (Hur får man fast fendertar i spridaren?)

Fossa vattenfall

Ön Mykines besöktes med
färja från Sørvágur då den
enda hamnen är för liten för Angelina. Mykines är en fågelö med fyra miljoner
häckande fåglar. Vi gick en lång vandring ut till fyren på västra spetsen och
fick se massor av lunnefågel, havssula, stormfågel och tretåig mås (de ska bara
ha tre tår). Fyren syntes dock knappt i dimman när vi kom fram.

Mykines med fyren dold i dimman

Eva i Puffin-heaven

Puffins (Lunnefåglar)

Havssulor på Mykines

Att navigera bland öarna
är ganska lätt då det ofta är djupt ända in till land och det är få grund. MEN
tidvatten strömmar och accelerationszoner (där vinden ökar kraftigt mellan öar
eller runt uddar) ger seglingen en helt ny dimension. När vi seglade från
Sandur till Vágur hade vi en kraftig ström, drygt 4 knop, växelvis med oss
eller rakt i sidan. Svårt att hålla kursen då, men det gick fort framåt, tidvis
över 10 knop.

Lille Dìmon (Lilla Dimön)

Även vädret är spännande
och växlar snabbt. När vi skulle segla mellan Sørvágur och Sandur, en segling på ca 6-7- timmar valde vi att
segla på natten för att få strömmen med oss och tillräckligt högt tidvatten för
at komma ut ur hamnen. Det blev en fin segling även om temperaturen var 6.3 C
och tät dimma. Dimman övergick sedan i ett uppfriskande regn. Väderprognosen
visade givetvis uppehåll.

Dimmig utsiktNästan samma vy lite senare

Dranganir

Hamnarna är ofta små fiskehamnar med plats för en eller kanske två
besökande segelbåtar. Det finns inga skyltar så man får fråga sig fram. Många
hamnar är grunda och djupen är sällan angivna på sjökorten. Å andra sidan
kostar det inget att ligga där och ofta finns både vatten och el på bryggan.

Fiskehamnen Sørvágur

Knitted Stone på Sandoy. En Jättesten täckt med ett stickat lapptäcke.



Shetlandsöarna

Dit vindarna bär 2019 Posted on Thu, June 27, 2019 20:17:06

Shetlandsponny på Shetlandsöarna.

Vi stannade tre dagar i Lerwick. Tittade på sta’n och vandrade
runt.
Lerwick
Garageport. Flera små hus hade såna här tak av gamla båtar.
Undrar hur det är att paddla en sån här kajak?

En dag tog vi bussen till Sumburgh Head, längst söderut på Mainland. Det
är en fyrplats med en hög klippa där det är massor av fåglar, bland annat
Lunnefåglar, som man här kan komma riktigt nära. De är så söta, de små
papegojliknande fåglarna. På Shetlandsöarna ser man dom hela tiden, de flyger
förbi eller ligger på vattenytan och guppar, men de dyker snabbt när man seglar för
nära. Det var massor av andra fåglar också på klipporna; Sillgrisslor,
Tobisgrisslor, Tordmular och Stormfåglar. På vägen dit passerade vi massor av får.

Får nr 87 med lamm nr 87.
Sumburgh Head.
Mats kollar på utsikten bredvid mistluren vid fyrtornet.
Djupa raviner…

Fågelklippor med tusentals Grisslor.
Lunnefågel

När vi seglade vidare från Lerwick rundade vi ön Noss som
har häftiga branta klippor med massor av havssulor och andra sjöfåglar. Solen
strålade och vinden var svag så vi gled förbi lugnt för bara ett försegel.

Massor av Havssulor på och framför fågelklippan.
Så här ser mycket av Shetlandsöarna ut.

Sedan seglade vi norrut och ankrade fyra nätter i tre olika ankarvikar. Två av
dom var inne i Yell sound. Där var det riktigt strömt i flera passager när vi
seglade igenom. Vi hade lite motvind men medström (västerut) så vi behövde göra
ett slag mellan två av de ”kanaler” med mest ström, när vi passerade öarna
mellan dessa så gick strömmen åt andra hållet (österut) så vi drev bakåt igen,
sen när vi kommit förbi öarna var det full fart medström 4 knop igen. Det är
spännande med tidvattenströmmar i smala passager.

Ankring i Ell Wick

Midsommarafton låg vi ankrade i en fin vik där det var en säl som tittade upp emellanåt för att hålla koll på oss. Annars blev det Fish’n’chips till midsommarmat (världens bästa fish’n chips serveras på Frankies i Brae) och på kvällen massor av jordgubbar och en flaska champagne.

Frankie’s

Dagens fångs med ankare och kätting. Det är massor av Kelp (sjögräs eller långa tångruskor) på botten i ankarvikarna, dessa följer med upp när man tar upp ankaret.
Nån som har ett bra recept på Kelp?

På söndagen den 23 juni lämnade vi Shetlandsöarna och
seglade mot Färöarna. Vi fick en lugn överfart med medvind och ganska lite
vind. Det tog alltså lite längre tid men vi hade sol och relativt lugnt hav (och
det vill man ha på Nordsjön). 194 Nm blev seglad distans och överfarten tog 42
timmar. På tisdagsmorgonen kl 5 la vi till i Torhavn, som är Färöarnas
huvudstad.

Fina klippformationer när vi lämnar Shetlandsöarna.
Soluppgång till havs.
Oljeriggar på Nordsjön.
Färöarna i sikte.



Nordsjön

Dit vindarna bär 2019 Posted on Thu, June 20, 2019 12:30:45

Så började det bli dags för oss att ge oss ut på Nordsjön. Strax
utanför kusten fångades årets första fisk, en makrill lagom stor till en lunch
för två.

På väg till Shetlandsöarna gjorde vi först ett stopp på
Utsira, känd från alla sjöväderrapporter, som ligger 10 M utanför Norges kust.
Vi seglade dit en måndag för att segla vidare på tisdag, men väderrapporten
visade plötsligt på västlig kuling vid Shetlandsöarna så vi beslöt att vänta
två dagar för att få en fin halvvind istället och samtidigt hinna se lite mer
av Utsira. När viden mojnat på Shetlandsöarna ökade vinden till styv kuling på
Utsira så vi blev kvar ytterligare två dagar.

Det första vi gjorde var att besöka fyren där också
väderstationen ligger.

Utsira, som är Norges minsta kommun, är mysig med småkulliga
bergknallar, beteshagar, och kärr. Ön ganska rund till formen, med en diameter
på ca 3 km, och med två större vikar i norr och söder, där de två hamnarna
ligger. Mellan hamnarna är det 1,5 km.

Sörevågen, där vi låg

Svårt att tro att vi
ligger inblåsta

Nordviksvågen

På denna lilla ö gick vi 27 km under 5 dagar. Förutom
naturen fanns det mycket annat att titta på och då kanske inte det man förknippar
med en ö i Nordatlanten – väggkonst. Det fanns massor av konstverk målade på
alla möjliga och omöjliga platser.

På husväggar

På stugor

På lador

På murar

På bergknallar

På sjöbodar (observera maneterna på blusen)

Att handarbete är populärt på ön syntes även på många
ställen i naturen.


Det är inte bara Eva som gillar fåglar. Här gick man långt
för att skydda de små.

Skylten säger: Vogt dem for katten!

På lördag morgon hade vinden mojnat och solen sken så vi
kastade loss och satte kurs mot Shetlandsöarna i lätta vindar. Vinden dog tyvärr
på eftermiddagen så det blev en hel del motorgång under natten. Givetvis i regn och
dimma, det är ju ändå Nordsjön.

I dimman dök så småningom den första oljeplattformen upp.


Och på morgonkvisten möttes vi av valar vid ett par
tillfällen. Troligtvis var det vikvalar (Minke Whales).

När dimman lättade fram på förmiddagen och solen kom fram blev det riktigt skönt
i sittbrunnen.

Land i sikte

Efter 35 timmar och 196 M var angjorde vi Lerwick hamn.

Det första vi gjorde i Lerwick, efter att ha klarerat in,
var att besöka Turistinformationen för att få tips om sevärdheter och vad man
kan göra. Detta är en av sakerna vi tittade på, men mer om det i nästa inlägg.



Norge

Dit vindarna bär 2019 Posted on Sun, June 09, 2019 11:46:36

I Farsund kom ”hamnkapten” och satte upp skyltar, sen kom
han till vår båt. Vi trodde att han skulle säga åt oss att betala, men han sa att
från och med idag är det gratis att ligga i Farsund gästhamn. Ibland blir man
positivt överraskad!

Rasvåg är en fantastisk pärla, små vita hus alla med sitt
eget båthus, nästan alla. Det är många som missar Rasvåg eftersom den ligger
lite nära Farsund och man vill vidare västerut. I denna idyll låg vi två
nätter och hann med att bestiga flera utsiktsplatser.

Rasvåg uppifrån.
Ett bra sätt att bli av med mördarsniglar?

Vi mellanlandade i Sirevåg men fortsatte direkt nästa morgon
mot Stavanger där vi låg i hamnen vid oljemuséet. Det blev en titt på gamla
staden och lite inköp innan vi lämnade Stavanger och seglade in i Lysefjorden.

Gennakersegling, äntligen medvind mot Stavanger.

Gamla stan i Stavanger.

Fantastiskt att segla på djupt vatten precis intill höga
berg och massor av vattenfall. Vi blev förvånade att det gick att segla hela vägen
in men med medvind så det gick bra. Med bara försegel ute gled vi fram i sakta mak och la till för natten i Flörli. Där gick vi upp för världens
längsta trätrappa 4444 steg, inte upp för hela, men 800 steg upp, och
sedan en blöt och brant stig tillbaka ner till hamnen. Trappan går bredvid två
rör som leder vatten till en turbin för elproduktion.

När vi seglade Lysefjorden tillbaka nästa dag hade vi ganska
klart och stilla väder så sikten var bättre, bergstopparna och
Preikestolen syntes bra nerifrån. Det skulle börja blåsa så vi bestämde oss för att ligga
i hamn i Jörpeland och besöka Preikestolen därifrån. Vi väntade en extra dag på
klart väder (man vill ju inte ha låga moln, regn och dimma när man ska upp på
en utsiktsplats). Bussen gick från Jörpeland till Preikestolshytte, därifrån
var det 4 km vandring upp till Preikestolen 605 möh. Det blev en fantastisk
upplevelse, men det är många människor som går dit varje dag, så man är inte
ensamma däruppe precis.

Preikestolen nerifrån.
Höjdrädda Eva trotsar sina rädslor.

När vi sen låg i Finnöy kom sommaren till Norge, i alla fall
så pass att långkalsonger inte behövdes och vi kunde grilla och äta middag i
sittbrunnen. En hel del åska var det innan vi seglade vidare till Skudeneshavn
mellan åskovädren. När vi vaknade nästa morgon var det sommar på riktigt,
soligt och varmt shortsväder.
Förtöjda precis framför husen, masterna för alla balkonger.
Nästan som Venedig?

Vi stannade ett par dagar medan några blåsväder
drog förbi ute på Nordsjön. Planen var att segla mot Shetlandsöarna på måndag,
men så kom det in mera blåsigt väder i väderprognoserna, så som det ser ut nu
kan vi segla över Nordsjön på torsdag. Imorgon seglar vi ut till Utsira, Norges
västligaste ö.



Gästinlägg

Dit vindarna bär 2019 Posted on Wed, June 05, 2019 14:28:23

Efter drygt en veckas segling tillsammans med våra vänner Mats och Marianne reste de hemåt för att arbeta igen.Som traditionen bjuder bad vi dom skriva ett inlägg om Norgeseglatsen:

– Hej och tack för en härlig seglats❤️ Vi är så glada och nöjda att vi fått vara med och uppleva Skagerrak och dess nycker🤔 Att ha ” en fågel i ögat” har fått en innebörd😁Inte mycket nappade men vissa satt med Ess i ärmen😉 Chicago (ett kortspel) är en svår nöt , men ibland står turen där….. Angelina levererade åter trygghet och värme och vi saknar redan dess besättning. Vi kanske ses på ”latare latituder”🙏😃 ska bli intressant att se när ni är på Predikstolen och ” häng stenen”:) kram på er båda🤘
Mats och Marianne på toppen av Varbak i Farsund.

Nu har vi seglat vidare på egen hand och har fått uppleva lite mer av Norge, men mer om detta i nästa blogginlägg om ett par dagar.
Lysefjorden



Malmö till Farsund

Dit vindarna bär 2019 Posted on Sun, May 26, 2019 16:50:48

Från Malmö seglade vi vidare till Gilleleje, Glommen och
Fotö utanför Göteborg där vi träffade Mats och Marie på Isa som vi träffade
flera gånger på vår förra segling. Det blev en trevlig kväll med räkor, vin och
massor med segelsnack och prat om gemensamma vänner.

Eva på bryggan på Fotö.

På morgonen seglade vi vidare till Lysekil där Mats och
Marianne skulle mönstra på för att segla med till Norge. På vägen ditt var det
dåligt med vind men massor med tumlare.

Eva och en av ca åttahundra tumlarbilder.

Seglingen till Grimstad i Norge blev regnig men vi hade en
bra vind, slör 12-14 m/s. Vi forsade fram seglade 90 M på 11,5 timmar.

En strandpiplärka kom och sökte lä i regnet och stannade
nästan en timme.

Pippin tyckte det var tryggast att sitta på Marianne och
vippa med stjärten i hennes öga.

Efter Grimstad gick färden vidare västerut med stopp i Olavsundet
och Farsund.

Matte ömsom fiskar och fryser…

Ankring i Olavsundet och besök på den gamla tyska
befästningen på Helgöja.

Vi hade tänkt segla från Farsund till Rasvåg på Hidra. Det
blåste ganska bra men enligt väderprognosen skulle det bli 10-12 m/s och något
mer på eftermiddagen men det var ju bara 20 M dit så det skulle säkert gå bra
även med vinden emot och kryss bit.

Men vinden bara ökade och ökade. Motström på 1,5 knop och vågor på två meter medförde en kryss som var allt annat än vägvinnande så när vinden ökat till över 17 m/s beslöt vi oss för att vända tillbaka till Farsund och vänta ut vädret. Fem timmars kryss mot nordväst blev en timmes läns tillbaka.

Dagen efter stannade vi i Farsund och gick en långpromenad
till Skjolnesveten och Geitefjellet istället.

Lunchpaus på väg mot toppen



Äntligen, nu bär det iväg.

Dit vindarna bär 2019 Posted on Tue, May 14, 2019 23:32:48

ÄNTLIGEN är vi på väg igen… MOT NYA ÄVENTYR!

Lite om vad som har hänt innan denna avfärd. Vi hade en plan
att lägga om teakdäcket på båten, hade bokat in tid och allt, men strax innan
avfärd mot Ellös på Orust (där det skulle göras) fick vi reda på att dom hade
grävt upp vägarna i Ellös så att det inte gick att frakta båten från vattnet
till varvet där teaken skulle läggas. Det kunde senareläggas, men kunde inte
utlovas vara klart innan midsommar. Så vi skjuter på det projektet något år
fram i tiden.

Vi behövde ändå få upp båten på land för att byta anoder och
se över botten. Detta gjordes under sjösättningen i Stärnö Vindhamn. Medan kranföraren
hade frukostfika hängde Angelina uppe i slingen. Under tiden bytte vi anoder
och skrapade propellern ren från havstulpaner.

Vårrustning på 20 minuter.

Motorn behövde också en översyn, vilket gjordes på Saltö
Varv i Karlskrona, eller inte inne på varvet (eftersom det var lågvatten kom vi
inte in där). Vi fick ligga på utsidan av Saltö, i Fiskehamnen, medan de
servade motorn. Spridarna och ventilspel justerades så nu kommer inte minsta
rök från motorn.

Lite övrigt vi har gjort sedan förra turen: nytt peke, nytt
ankare, bytt batteribank till litiumbatterier, bytt till en större generator,
bytt vanten på mesanmasten, köpt en watermaker som ska hämtas i Hamburgsund och
installeras under färd, ny gennaker och lite annat smått och gott.

Men nu är vi alltså på väg. Vi vinkades av kl. 14 på
lördagen den 11 maj enligt plan, och fick en bra segling (trots en del kryss)
ner till Simrishamn, där vi kom in mitt i natten i mörker.

Söndag fortsatte vi till Ystad i fortsatt lite motiga
vindar.
Champagne och jordgubbar (tack jobbarkompisarna för det) i Ystad hamn.

Segling vidare på måndagen,
längs sydkusten. När vi kom till Smygehuk var vindarna växlande 2-12 m/s och
kom från olika håll hela tiden. Men vi lyckades ta oss genom Falsterbokanalen
till Malmö där vi la till i Dockans marina, mitt i stan på kvällen. Vi stannar i Malmö för att träffa min dotter Alexandra innan vi seglar vidare.

Öresundsbron passeras
Dockans marina i Malmö