Efter att ha klarerat ut från Tonga, samt köpt öl och vin för våra sista TOP (Tongan Pa’anga) lättade vi ankar för att segla årets sista längre etapp – till Nya Zeeland via Minerva Reefs. Det är ca 250 NM till Minerva Reef från Tonga och ytterligare 800 NM till Nya Zeeland. Vi räknade med att detta skulle ta två plus sju dagar beroende på vädret.
Det anses vara en tuff passage med snabbt växlande väder, tidvis mycket vind och väderfronter med åska och regn. Vi kan få väderprognoser för tio dagar framåt men i bästa fall stämmer dessa två dagar framåt. Det är lågtryck från ”the Roaring Forties” som rullar in från väster och högtryck med varm fuktig luft från öster som möts precis här. Observera att lågtrycken snurrar tvärt emot vad de gör på norra halvklotet.

Det gör att Minerva är ett populärt stopp på vägen där man kan ligga hyfsat skyddat i väntan på ett bra väderfönster sista biten.

Minerva Reefs är en grupp av två atoller som ligger i Stilla havet mellan Fiji och Tonga. Norra revets diameter är cirka 6,8 kilometer, södra revets diameter cirka 4,8 kilometer. Båda atollerna vilar på vulkaniska undervattensberg. Det går att ankra vid båda atollerna men det är den norra som är den bästa att ligga i. Vid högvatten ligger hela revet under vattenytan men vid lågvatten ligger vissa delar över vattenytan.


När vi kom till Minerva låg det sju segelbåtar där. Då det ligger ödsligt mitt ute i ingenting blir sammanhållningen mellan båtarna bra. Besättningen på en av katamaranerna bjöd in alla seglarna på sundowners två gånger medan vi var där. Vi gjorde ett par snorklingsturer till utsidan av revet och ett nattligt besök på revet för att fånga hummer tillsammans med några andra båtar.




Hummerfisket var fantastiskt. Humrarna gömmer sig i håligheter i revet på dagtid. När solen går ner börjar det komma upp på revet för att söka föda. Genom att ligga på mage på revet med snorkel och cyklop och titta ner i hålorna kan man hitta och försöka fånga hummer med händerna. Det var inte lätt när vågorna bröt in över revet så ofta fick några personer hålla i den som letade hummer för att han eller hon inte skulle spolas bort.
Fisket blev lyckat. Vi var sex hummerjägare och tillsammans fick vi 14 stora fina humrar på bara 2 timmar.



Vattnet inne i lagunen är otroligt klart och sikten den bästa vi upplevt. Utanför revet var det något sämre sikt beroende på att de kraftiga dyningarna rörde upp partiklar från revet. Även luftbubblor från de brytande dyningarna påverkade sikten till och från. Förutom massor med fiskar, hajar och koraller i alla färger och former så fanns det ett flertal vrak som det gick att snorkla på.


Vi stannade en vecka på Minerva och hade gärna stannat längre men ett bra väderfönster för vidare segling mot Nya Zeeland dök upp. Vi hoppades komma fram innan nästa frontsystem skulle passera.
Väderfönstret höll vad det lovade och vi fick en bra segling ner till Nya Zeeland. Vi hade fyra dagar med snabb segling, halvvind 10-12 m/s och 3-4 meter höga vågor från sidan. Det var långt mellan vågorna så Angelina åkte bara upp och ner i takt med vågorna. Vi satte ett nytt hastighetsrekord med 180 NM på ett dygn (snittfart 7,5 knop). Sedan dog vinden och vi fick motorera 2 dygn vilket inte är lika roligt. Vädret blev stadigt allt kallare. Vattentemperaturen sjönk från 26 till 19°C.



Efter sex dygn till havs dök klipporna utanför Opua upp i dimman och strax efter kunde vi lägga till vid inklareringsbryggan i Opua.

Nya Zeelands myndighet MPI har mycket strikta regler vad gäller att ta med sig livsmedel, växtmaterial och mikroorganismer in i landet. All mat ska deklareras i förväg. Bl.a. är all mat som innehåller gris och kyckling totalförbjudet, även i konservburkar. För att göra en lång historia kort så hade vi förberett oss väl så kontrollanten tog våra skinkburkar, honung och sesamfrön vilket vi visste att han skulle. Tyvärr blev vi av med vårt Conchskal, som vi hittat i Karibien, p.g.a. regler från Cites.
Vidare måste botten på båten, inklusive alla vinklar och skrymslen, vara absolut ren och fri från all organisk beväxning som t.ex. havstulpaner, snäckor, sjögräs mm. Vi rengjorde skrovet på Tonga, filmade resultatet och skickade till MPI. Efter två veckor fick vi svar att resultatet var godkänt och att vi inte behövde lyfta båten för att rengöra botten när vi kom fram. SKÖNT, men det gällde under förutsättning att vi kom dit föte den 19 november. Vi skulle inte hinna fram i tid utan gjorde rent skrovet ytterligare en gång på Minerva. Vid inklareringen tittade inspektören bara på godkännandet, såg att det var godkänt för “long term stay” och brydde sig inte om datumet.

Vi firade en lyckad inklarering med att besöka Omata Estate, den lokala vingården. Tillsammans med Birgitta och Lasse på båten Aura provade vi gårdens viner och avslutade med vedugnseldad pizza.



Hej! Det är väldigt roligt att läsa om er segling. Jag går in lite oregelbundet och är alltid lika fascinerad. Tack för att ni delar detta med oss andra!
Häftigt och speciellt med Minerva- revet 😊😳. Men jag kan tänka mig att man blir glad varje gång man ser land efter en lång seglats. Det måste väl ändå vara lite skönt att va på en större ”landremsa” igen. Det är ju mer än ett halvår sedan ni lämnade Amerika/ Panama.
Så fina bilder och härligt att ni har kommit fram till Nya Zeeland. Ha det fortsatt fint 😊. Här har det varit snö som nu håller på att töa bort…. Kram från Anna