Efter en månad i Kroatien började vi inse att sommaren gick mot höst. Vädret blev allt ostadigare med alltmer vind, regn och åska, dessutom hade vattentemperaturen sjunkit till 22°C. Vi började segla söderut igen. Vi hann med några stopp på väg till Cavtat där vi skulle klarera ut ur Kroatien.

Vi seglade till Vis för att besöka Green Cave. Där brukar det vara massor med båtar som kör ut turister för att titta på grottan. Denna kommers brukar inte komma igång förrän framåt kl 10 på förmiddagen. För att undvika detta gick vi upp tidigt, tog kajaken och paddlade ut till grottan på ett spegelblankt vatten. Tillbaka på Angelina åt vi frukost innan vi lättade ankar och seglade vidare.

Spegelblankt vatten tidigt på morgonen.
Ingången till Green Cave
Grottan var större än väntat invädigt.

Sydost om Korcula ankrade vi åter utanför klostret Badija och tog jollen in till land för en vandring runt ön. På vägen träffade vi klostrets fastighetsskötare som berättade att munkarna hade lämnat klostret för säsongen och skulle inte komma tillbaka förrän i juni nästa år. Nu var det bara han, ett gäng hjortar och några katter kvar på ön.

Badija kloster
Fastighetsskötaren
Eva matar en hjort med paprika som hon fått av fastighetsskötaren.

Kommande natt skulle ett oväder dra in över Korcula så vi tyckte det var bäst att flytta på oss. Ganska nära fanns en skyddad vik med en restaurang som hade tre gratisbojar för sina gäster. Vi tog en boj och rodde in för att äta men restaurangen var stängd för säsongen.

Angelina vid boj i väntan på oväder.

Det blåste rejält när vi var i Cavtat för att klarera ut. Sent på kvällen när vinden ökade till 15 m/s gick ankarlarmet och vi insåg att vi draggade. Vi hade varit i denna vik tidigare och visste var det var bättre ankarbotten så vi flyttade på oss. På natten ökade vinden till drygt 20 m/s men nu låg vi bra. Dagen efter blåste det fortfarande mycket när vi gick in till Q-kajen för att klarera ut. Hamnkapten undrade om vi verkligen skulle ut och segla nu och vart vi skulle. När vi sa att vi skulle till Brindisi skakade han på huvudet och sa att vi skulle ta det försiktigt. Vi hade dock sett på väderleksrapporten att vinden skulle minska en bit ut från land.

In- och utklareringskajen i Cavtat.
Fin segling med halvvind ut från Cavtat.
Vi hade flera fripassagerare på besök på överseglingen.

Vi valde åter igen att gå via Italien och Brindisi på grund av det ostadiga vädret med flera tunga åskvädet längre söderut. Det var svårt att hitta ett bra väderfönster som sträckte sig över de två-tre dygn resan skull ta om vi gick direkt till Grekland.

På väg in i hamnen i Brindisi hände det något. Farten sjönk plötsligt från 5 till 2 knop och ratten började vibrera. När vi lagt till vid stadskajen tog vi GoPron för att filma och se om det satt något under båten. Ett nät hade fastnat i propellern. Vi försökte ta bort det med vår långa fiskekrok som snabbt också fastnade. Efter 15 minuter när vi hade en fiskekrok och två båtshakar fast i nätet tog Eva på sig våtdräkt och cyklop för att med en såg frigöra oss från nätet. Efter en timme var vi fria igen.

Det var inte ett fisknät utan ett lastnät som vi fått i propellern.

Vi ville vänta ut ett djupt lågtryck innan vi fortsatte till Grekland. Efter tre dygn var vädret tillräckligt bra för att vi skulle kunna segla vidare till Othonoi nordväst om Korfu.

Ett djupt lågtryck just där vi är på väg.
Snabbt flaggbyte innan regnet kommer.

Ankarviken på Othonoi är väldigt populär. Vanligtvis ligger här massor av båtar, men nu i slutet av säsongen var vi ensamma. Det var dock några badande tyska turister på stranden.

Othonoi
I Lakka på Paxos var det desto fler båtar.
Från Paxos till Lefkas fick vi en underbar segling med Gennaker och fullmåne.

Den 24 oktober kom vi till Messolonghi Marina där vi ska ligga i vinter. Vi möttes på bryggan av Ingela på BaraVara som sa att vi skulle skynda oss för att inte missa veckans grillfest. Så fort vi fäst alla tampar gick vi upp till grillplatsen där de flesta som hade båtar i marinan grillade för fullt och alla hade mat över så vi blev rejält mätta.

Inloppet till kanalen som leder till Messolinghi.
Veckans grillfest.

I Messolonghi ligger Tpikene, ett av Greklands äldsta Ouzo-destillerier. Lokalerna har inte ändrats sedan destilleriet grundades 1901. Ägaren berättade både hur tillverkningen gick till samt dess historia. Besöket avslutades med provsmakning och givetvis köp av ett par flaskor.

Tpikene

En dag lånade vi cyklar av Lars och Ingela och gjorde en lång tur runt våtmarkerna i närområdet. Ett otroligt naturskönt område som bäst beskrivs med bilder….

Här fanns massor med flamingos, pelikaner, hägrar och en mängd andra fåglar.  Jag skriver inte mer om detta här och nu, för Eva kommer säkert nämna dessa flygande varelser i flera kommande blogginlägg.