Ganska snart efter vi kommit till Kroatien flyttade vi oss från Cavtat till Srebreno, bara en liten bit. Detta för att få bättre skydd för vindarna. Även i Srebreno var det starka katabatiska vindar på nätterna, men ganska lugnt om dagarna.

Srebreno

Srebreno är en fin liten turistort, med hotell och badstränder. Byn i viken bredvid upptäckte vi på en promenad. Den heter Kupari och var en gammal kurort för Jugoslaviens militärhöjdare. Under kriget blev den totalt sönderbombad och hotellen ligger nu öde.

Det har en gång varit fint…
Stora totalt sönderbombade hotell.

Vi tog bussen till Dubrovnik och gick och besökte den gamla staden, Old Town Dubrovnik. Vi gick runt och tittade på staden, murarna och de trånga gränderna. Åt en god lunch på sta’n och provade kanelglass (som vi blivit rekommenderade).

Porten till Old Town Dubrovnik
Smala gränder.
Fin utsikt över Dubrovnik – Gamla staden.

Evas bror Magnus och en kompis till honom, Pontus, kom till Srebreno för att segla med oss en vecka. Det blev en trevlig vecka med utflykter, snorkling, sup- och kajakpaddling och restaurangbesök. Vi provade Kroatiens nationalrätt – Lamb Peka. Seglingen blev mestadels långsam segling i svaga vindar.

Magnus och Pontus hissar segel.
Gennakersegling.
Slösegling är skönt.
Bad efter båten, 3 knop är snabbare än man kan tro.
Magnus behövde en paus i jollen…

Vi besökte Blue Cave, en fin grotta, där vi snorklade och paddlade SUP.

Magnus paddlar SUP

Vid Ston finns det en lång mur som man kan gå uppe på. Vi gick massor av trappor, 2 km, mellan staden Ston och Maliston. I Maliston pausade vi med en öl på en uteservering, innan vi tog alla trapporna på muren tillbaka igen till Ston.

På väg med jollen, muren syns på långt håll.
Första stegen avklarade, många trappor kvar.
2 km lång murvandring.
Utsikten är fantastisk, i bakgrunden syns saltframställning i fyrkantiga fält.
Bara nerför nu, mot Maliston.
Välförtjänt vätskepaus.

Mljet är en ö som till en del är ett naturreservat. Där kostar det att ankra med båt, eller att gå iland om man kommer dit med färja. Vi ankrade en natt där ändå och gick en fin vandring på ön, över till två saltsjöar på andra sidan ön.

Ankarviken i Mljet
Vandring i naturreservatet.
Mitt ute i skogen låg det en ruin, och när vi tittade in fann vi något oväntat, en forbollsplan!
Cikadorna låter jättehögt i naturen, men de är svåra att få syn på. Vi hittade en – Så här ser de ut.
Vi mötte en man med en åsna, full-lastad med vindruvor, troligen för vintillverkning.
Sådana här fantastiska spindelnät såg vi flera stycken.

Om kvällarna tittade vi på stjärnhimlen. Pontus är hobbyastronom och lärde oss en massa om stjärnor och planeter. Vi tittade bland annat på Andromedagalaxen i kikaren.

Vi har haft ett litet problem den sista tiden med att laddningen till batterierna blir för hög när batterierna är fulladdade. Samtidigt upptäckte vi ett läckage av motorns kylvatten, som är glykol. Vi tror att båda problem är lösta nu när vi provisoriskt tätat kylvattenläckaget (med flytande packning och vulktejp). Glykolvattnet strilade ut på kablarna vid motorns generator, vilket (tror vi) gjorde att generatorn inte kände att batterierna var fulladdade.

Vi ankrade precis vid Split flygplats, 10 minuters promenad ifrån flygplatsen.  Magnus och Pontus mönstrade av. Samma kväll kom Evas dotter Alexandra med sambon Safet för att segla med oss ett par dagar.

Mera SUP-paddling, snorkling, bad och vandring.

Alexandra och Safet njuter av seglingen.
Alexandra paddlar SUP

Vi såg massor av Fläktmusslor när vi åkte med jollen över det grunda vattnet längst in i ankarviken för en promenad.

Jollen längst in i den dyiga grunda viken.
Vandring på smala stigar.

Nästa dag snorklade vi och tittade på de stora fina musslorna.

Fläktmussla – Pinna Nobilis
Vi hittade många tomma skal, de kan bli 120 cm, men vanligen 30-40 cm.

Alexandra och Safet skulle släppas av på ön Drvenik Veli, där Alexandras pappa har en stuga. Det visade sig att marinan var en övergiven marina där man kunde ligga gratis, så vi låg vid kaj istället för att ankra, eller ja man ligger ju ändå på eget ankare med aktern in mot kaj. Ungdomarna bjöd oss på middag på Konoba Jere, öns bästa restaurang.

Angelina vid kaj.
Avskedskram, men vi ses snart igen.

En liten bit nordväst om Split går det en flod, 10 NM, in via staden Sibenik och vidare till Skradin. Längs floden finns det massor av mussel- och ostronodlingar och små bodar med bryggor för försäljning. Vi stannade för att handla musslor, men de hade bara ostron så det fick vara, för ostron är inget för Eva.

Fantastiskt fint att segla floden in mot Krka.
Musslor och Ostron – försäljningsponton.

Vi hade medvind så vi kunde segla hela vägen in genom floden till en sjö, där vi ankrade. På natten drog ett åsk- och regnoväder förbi med massor av vind från andra hållet än det håll vi låg. Det låg en båt till ankrad i viken, när ovädret drog förbi låg han framför oss och när vinden vände tillbaka igen var vi så nära honom (han måste ha draggat närmre oss) att vi var tvungna att ankra om mitt i nattmörkret.

Vi seglade till östra sidan av sjön, därifrån tog vi jollen till Skradin. Från Skradin tog vi en turbåt till Nationalparken Krka Falls (Skradinski Buk), där vi vandrade omkring bland vattenfallen, på gångbroar av trä, hela dagen. Där finns också världens äldsta vattenkraftverk (staden Sibenik var världens första stad med belysning med växelströmsel), vattendrivna kvarnar, mycket fisk, forsande vatten och utsiktsplatser.

Krka Falls
Eva framför vattenfallen, det är badförbud nu (tidigare fick man bada här).
De största vattenfallen.
Mats undersöker turbinskovlar, kalkbeläggningar…
Water Mill – med gamla kvarnar för att göra mjöl.
Ännu ett vattenfall.
Fina gångbroar över vatten.
…och genom lummig terräng
Massor av fjärilar.
Travertin – Utfällningar av kalk från kalkmättat vatten, som fastnar på mossa och vatteväxter. När växterna multnar bort blir dessa klippformationer kvar.
Ustikt, med kraftverket i bakgrunden.

På vägen ut ur floden stannade vi vid fortet (St Nikolaus) vid inloppet. Vi ankrade med landlinor, på medelhavsvis, i den smala viken, och gick en fin vandring längs floden.

Fin segling i den smala delen av floden, vi hade tur, medvind både in och ut ur floden.
Sankt Nikolaus fästning
Härlig utsikt över flodinloppet, och lite av skärgården utanför.
Fin väg tillbaka.
Ankring med landlina.

Vi seglade vidare åt nordväst i Kroatiens vackra skärgård med massor av öar. Vissa platser är nationalparker, och där får man inte ens segla igenom om man inte betalar en avgift på 600 kuna (=drygt 800 kr) per dag. Det är lite väl dyrt för oss, men som tur är finns det massor av fina öar som inte ligger inom reservaten.

Skärgårdssegling.
Delfiner
Ankarvik med egen LITEN strand för jollen på ön Kaprije
På sydostsidan av ön Zut gick vi iland på den höga lilla ön Zutska Aba. En fantastisk utsikt över ankringen och skärgården med nationalparken Kornati utanför.
Toppen bestigen.
Angelina ligger fint på turkost vatten.
På norra sidan av Zut passade vi på att göra en paddelutflykt.
Paddling runt ön Glamoc.

Det har varit mestadels väldigt lite vind sedan vi kom till Kroatien. Samtidigt har vädret blivit lite ostadigare, flera åskväder och några regn. Det är kallare också, nu har vi tröjor och träningsbyxor på oss om kvällarna, men om dagarna är det fortfarande mest badkläder som gäller.

Lugn, avkopplande segling i Kroatiens skärgård.

Traditionsenligt har vi bett våra gäster skriva lite om sina upplevelser.

Magnus (och Pontus) skriver:

I somras när jag och Pontus seglade till Ven så ringde telefonen. Det var min syster Eva. Pontus och jag hade då haft lite funderingar på att segla i Medelhavet i sommar, men vi hade lite svårt att få till det. Förutom att kanske hyra båt så fanns en tanke på att segla med Eva och Mats. Men de skulle ha olika besök några veckor i följd så Eva föreslog att vi i stället skulle komma en vecka i september. Sagt och gjort. Det blev alldeles perfekt… 26-27 grader i luften och 23-24 i vattnet. Vi seglade från Dubrovnik till Split i mestadels mycket lätt vind, vilket innebar 2-3 knops fart.

Lugn segling, Pontus styr.

Under veckan har vi bl. a. snorklat, paddlat kajak, vandrat på muren i Ston, besökt Mljet naturreservat och förundrats över alla mega yachts som finns i dessa vatten.

Världens näst största superyacht, Eclipse, 164 m lång, med två helikopterplattor, en ubåt mm, ägare Roma Abramovitj (han som äger Chelsea fotbollsklubb).

Det blev också några whiskey-kvällar då vi satt och tittade på den fantastiska stjärnhimlen. Pontus visade oss en massa stjärnbilder och vi kunde se Andromedagalaxen för blotta ögat, och framförallt med kikare. Den är 2,5 miljoner ljusår bort, dvs 160 miljarder gånger längre bort än solen, så det får inte finnas störande ljuskällor i närheten om man ska se den. Sista kvällen åt vi den traditionella rätten Lamm Peka och dagen därpå seglade vi ända fram till flygplatsen i Split. Tack för en fantastisk semestervecka – Eva & Mats.

Lamb Peka – Kroatiens nationalrätt.

Alexandra och Safet skriver:

Stort tack för ett par mysiga dagar till havs.

Äntligen sol och bad.

Denna gången bjöds det på härlig segling, mat i mängder, snorkling och dominans i Mexican Train. Vem som dominerade låter vi vara osagt 😉

Mexican Train kampen.

Det är alltid ett nöje att få träffa er igen.
Vi ses snart!

// Alexandra och Safet