Fina vyer från Malta
Underlig “blomma” (snäckor i klasar i toppen av plantan)?

Nästan alla klippor på Malta är ganska vassa, inget man går barfota på. Det beror på att berggrunden är Karst, dvs ett vittringsfenomen av kalksten, därav alla sprickor, håligheter, grottor och tunnlar. Det ger dessa häftiga branta klippväggar som emellanåt rasar ner, ett spektakulärt landskap i ständig förändring.

St Pauls Island
“Kalvade” klippblock på en “strand”.

Vi seglade till huvudstaden Valletta där vi vandrade runt lite i staden, gjorde ett par ärende, köpte bl a tyg för att sy ett solskydd till SUP:en (paddle board).

Gamla delen av Valletta, utsikt från ankringsplatsen “mitt i sta’n”.
Vallettas nyare områden.
Mats grillar på vår ankring i Valletta.

När vi ankrade i den fina viken Il-Hofra I Kbira skrapade vi lite växlighet från båtbotten, speciellt i vattenlinjen har det börjat växa lite.

Vavker vy – Il-Hofra I Kbira med en Aloe Vera i förgrunden.
Bottenskrapning pågår.

Andra gången vi var i Marsaxlokk gjorde vi en vandring till de gamla saltbassängerna (Saltproduktion genom avdunstning i öppna bassänger). Strax intill ligger Peters Pool, en populär badplats, speciellt för ungdomar, där det spelas musik överallt och dyks djärva dyk från klipporna. Vi hittade en öppen bar där vi kunde köpa varsin Corona (öl alltså).

Här tillverkades salt förr i tiden, men det finns fortfarande saltbönder på ön.
Vinodlingar
En liten by, så här ser husen ut “på landet” observera baren till höger i bild.
St Peters pool

Vi seglade norrut, rundade Gozo och ankrade i Dwejra igen, lika fantastiskt fin som alltid, med Fungus Rock i inloppet.

Dwejra ankarvik med Fungus rock i inloppet

Fungus Rock är en 60 meter hög klippa som heter så för att det växte en speciell endemisk svamp här, som de på 1700–talet trodde hade massor av medicinska egenskaper och kunde användas mot de flesta åkommor. Maltas Riddare vaktade klippan så ingen kunde stjäla den värdefulla svampen. Svampen visade sig senare inte vara en svamp, utan en planta som liknar en svamp, den finns dessutom på många platser vid medelhavet och dess medicinska egenskaper har inte kunnat bevisas.

Cynomorium coccineum

Vi tog en jolletur i grottorna och gick en långpromenad norrut längs klipporna och förbi sjunkhålet som är en liten ”sjö” med en 60 meter lång tunnel in från havet.

Inne i en av grottorna
Stigen med trappor upp från Dwejra, med vår jolle liggande längst ner.
Vy från vandringen längs klipporna
Sjunkhålet som blivit en “sjö”, Dwejra i bakgrunden.

Efter sex veckor på Malta kände vi oss ganska klara med detta fina men lilla land. Grekland öppnade för turister den 15 maj så det ska gå att segla dit. Vi började med att maila och fråga hur vi kan göra eftersom man ska ha ett covid-PCR-test max 72 timmar gammalt när man kommer till Grekland, och det tar mer än 72 timmar för oss att segla från Malta till Grekland. Vi fick ett svar som vi tydde som att vi kan ta ett test i Grekland när vi kommer dit. Så vi bestämde oss för att segla dit, helst i början på månaden eftersom man betalar en seglarskatt varje kalendermånad man seglar i Grekland.

Vi gav oss iväg från Malta och fick en fin segling till Grekland med varierade seglingsförhållanden. Långsam kryss i svaga vindar, gennakersegling i svaga vindar, snabb halvvindssegling i ganska mycket vind och stora vågor. Vi fick också se både delfiner, havssköldpadda och flygfisk under seglingen. Efter 374 sjömil och 3,5 dygn ankrade vi i den stora viken/bukten vid byn Pilos (Pylos).

Härlig gennakersegling
Äntligen på väg mot Grekland
Solnedgång över ett stort medelhav

Imorgon ska doktorn komma och ta covid-PCR-test på oss. Vi får inte lämna båten förrän resultaten är klara och negativa. Mer om Grekland i nästa inlägg.