Det ligger flera fina öar utanför Neapels kust som vi ville besöka. Ponza beskrivs ofta som den fulländade fantasin om en perfekt sommar. Vi ankrade en bit utanför hamnen i en av de stora ankarvikarna, vilka omges av höga klippor. Det märks att Italienarna har semester i augusti. Massor av italienska båtar men väldigt få båtar från andra länder.

Ankringsplats omgiven av lodräta klippor.

Det tog bara en kvart med jollen in till hamnen och byn. Hamnen var kaotisk med massor av små och stora ribbåtar, turbårar och färjor. Byn var liten och i “turistiskaste” laget men vi fick i alla fall röra på benen lite.

Ponza hamn

Med kajaken kunde vi utforska flera grottor i närheten, både naturliga och några som huggits ut för länge sedan för att odla muränor i.

Sval och skön paddling inne i berget.

Isola d´Ischia och öarna däromkring är ett naturreservat och där behövde man ett tillstånd för att ankra. Vi skickade ett mail för at kolla hur vi kunde få ett tillstånd. Svaret kom snabbt, fyll i bifogad blankett (bara på Italienska) och gör en banköverföring på 20 Euro till en Brittisk bank. När vi skickade en fråga om banköverföringen hann vi komma till Ischia innan vi fick svar. Så vi ankrade bara en natt och fortsatte mot Neapel istället.

Ankring nedanför Castello Aragonese, Isola d´Ischia .

Under seglingen mellan Ponza och Ischia tröttnade Johnson och klev av. Vi hade jollen på släp efter Angelina och Johnson hängde på akterspegeln – men inte när vi kom fram. Nu måste vi börja leta efter en ny utombordare. Tillsvidare ror vi.

Det är tomt utan dig Johnson.

Under seglingen till Neapel kom kustbevakningen i helikopter och flög ett varv runt Angelina. Såväl Guardia Costiera som Guardia di Finanza är mycket synliga och aktiva i de italienska farvattnen och vi ser dom dagligen. En kväll blev vi och ett tiotal andra båtar ivägkörda från en ankringsplats och tvingades flytta ett par hundra meter. Tydligen fick man inte ankra där trots att platsen var utmärkt på sjökortet och i vår pilotbok. Inte lätt att veta vad som gäller då.

Guardia di Finanza är inriktade mot finansiell brottslighet och vi har sett dom flera gånger borda lyxjakter med bekvämlighetsflagg.

Guardia Costiera kollar vilka vi är.

Kusten längs Neapelbukten och Amalfikusten är hög otillgänglig för seglare. Den utgörs av lodräta klippor och där det inte är klippor är den bebyggd ända ner till vattnet och de få och mycket små stränder som finns är privata. Det gör det svårt att komma iland med jollen.

Fin skyddad ankring utanför Sorento.

Vid ett par tillfällen har vi lagt till med jollen och det visade sig svårt att komma tillbaka till jollen då den låg på privat område omgärdat av staket och vakter.

Privat kaj och strand med vakter.

MEN, ibland kan man ha tur som utanför Salerno där vi såg en ”övergiven” liten pontonbrygga i kanten av en badstrand. Vi rodde dit och bryggan visade sig tillhöra en kanotuthyrning som just höll på att stänga. Vi frågade om vi kunde lämna jollen där en timme medan vi gick till mataffären. Den äldre mannen var först lite bekymrad för han höll på att stänga och skulle låsa grinden, men så sken han upp och förklarade på italienska att om vi kunde trycka igen hänglåset när vi kom tillbaka så gick det bra.

Egen brygga för en kväll.

Capri är en populär ö med massor fritidsbåtar och turister som skeppas ut med turbåtar. När vi var där var det nästan ingen vind. Vi passade på att bada i det 30 gradiga vattnet och fick se mycket av Capri när vi sakta gled runt ön i en knops fart.

En vanlig syn när inte hunden vill kvara kvar ensam ombord när husse och matte badar.

Vi kollade mest på kul vad det skulle kosta att gå in i hamnen på Capri, bara 345 Euro per natt eller 275 Euro för det liten enklare alternativet på pontonbryggan. Inte konstigt att hamnen var nästan tom och alla, även de stora jakterna, ankrade istället.

Nästan bara italienska båtar här i Corona-tider.
Givetvis med både rutchkana och den obligatoriska flamingon.
Capri by night.

Halvvägs mellan Neapel och Italiens tåspets ligger staden Centraro. Där kan man ankra utanför hamnen i skydd av vågbrytaren. Här låg vi några dagar för att bunkra mat och diesel. Hamninloppet ser skrämmande ut, speciellt när solen gått ner då man ser sportfiskare stå med vatten till anklarna mitt i inloppet. Vi gick in i hamnen (när det var ljust) för att tanka diesel och det var 5 meter djupt till höger. Vi frågade killen på macken var vi kunde lägga jollen för att gå till Supermarketen. Han sa att vi kunde ligga gratis bakom mudderverket i fyra timmar med Angelina. Perfekt då vi skulle handla massor med mat, öl och vin.

Hamninloppet i solnedgången. Notera fiskarna på sanddynen.
Inloppet i dagsljus.