Galicien är ett riktigt seglarparadis med djupa Rior (vikar, fjordar) som man kan segla in i. Inne i riorna ligger det små mysiga
byar med fisk- eller musselodlingar utanför och massor av fina stränder, en del
helt folktomma och en del med massor av badande och tjoande spanjorer. Det är
oftast inte lika mycket vind i riorna och nästan inga vågor även om det blåser
på utanför kusten.
Medvindsegling i Galicien
Udden Finisterre, Spaniens västligaste udde vid Costa del Muerte (dödens kust)
Musselodling utanför en strand.

Vi ville ta det lugnt i Galicien och se mycket av de fina
riorna. Vi hittade massor av fina ankringsplatser, ibland utanför en mysig by
och oftast vid en fin strand. Och vädret… Soligt hela tiden och lagom varmt (i
alla fall så här års), vattentemperatur 17-20°C.
En gränd i mysiga Muros.
Ankring vid stranden San Francisco i Ria Muros.
Eva beundrar en Palmlilja.
Solnedgång…
…och en liten stund senare.

Installationen av Watermakern gick bra tills vi fått allt på
plats och skulle provköra den. Då läckte det från en spricka på undersidan av själva
watermakern, det syntes inte utan började läcka först när det blev tryck på
vattnet, typiskt… Vi mailade till den tyska återförsäljaren som vi köpt den
ifrån. Han skickade oss meddetsamma vidare till tillverkaren Schenker i Italien. De återkopplade direkt och sa att det går på garantin och att de
kan skicka en ny så får vi returnera den trasiga. Men det är ju inte helt
snabbt och enkelt när man är ute och seglar. Vi har mailat till några marinor
för att se vilken som är villig att ta emot vårt paket, så att vi kan komma dit
och hämta det om en vecka eller två när det kommit från Italien.
Watermakern installerad bakom ryggstödet på soffan, pumpenhet och filter på andra platser.
Här syns läckaget…

Galicien har några öar som är Nationalparker. Dessa behöver
man tillstånd för att besöka. Vi har fixat ett sådant ”Cruising permit”. Sen är det bara att gå in på en hemsida och lägga in vilken av dessa öar man vill ankra
vid och vilka datum, så får man det godkänt meddetsamma (förhoppningsvis). Den
första av dessa öar vi besökte var Isla Salvora. När vi seglade dit kom dimman
som vi varit förskonade från tidigare i år, men som är ganska vanlig i dessa
trakter. Det var riktigt tjock dimma så man såg inte många meter framför sig,
men när vi kom fram till Isla Salvora lättade dimman och vi fick en fantastisk
eftermiddag där. På egen hand fick man bara vara på stränderna vid ankringen
och gå vägen över ön bort till fyren, så det gjorde vi. Men när vi kom tillbaka
till stranden kom det en guide och frågade om vi ville gå till ruinstaden på
norra delen av ön (vilket man bara får göra med guide). Det blev en privat
guidning på knackig engelska, men det var kul att se mer av ön.
ankring utanför Isla Salvora.
Sett från land.
Slottet på Isla Salvora och sjöjungfrun som vaktar utanför.

Isla Salvora var full av sådana här stenformationer.
Den här fina ödlan (Pärlödla, Timon lepidus) smet in bland ormbunkarna.
Ruinstaden.
Guiden berättar om dessa små hus som används för att torka korn.