Sankt Lucia har ett dåligt rykte bland seglare och anses
inte säkert. Det har förkommit rån och inbrott i båtar som legat för ankar. I
vår pilotbok varnas för s.k. boat-boys som försöker lura seglare på pengar
på alla möjliga sätt. Samtidigt är det mycket vacker ö med en otrolig natur.
Efter en viss tvekan bestämde oss för att gå till Sankt Lucia i alla fall och
då till Marigot Bay.

Vi valde att ta en boj inne i den skyddade lagunen. Marinans bojar är väl uppmärkta för att skilja sig från boat-boysarna illegala och dåligt underhållna bojar.

De som
driver Marigot Bay Marina äger även lyxhotellet Marigot Bay Resort som också
ligger vid lagunen. Det innebär att man som gäst vid marinan även får tillgång
till hotellets pool, gym, spa m.m. Mellan kl 16 0ch 17 var det happy hour i baren vid övre poolen.
Det var mest (ekonomiska) långseglare där vid den tiden. De som bodde på
hotellet betalade drygt 6000 SEK per rum och natt. Då spelar kanske inte priset
på drinkarna så stor roll.

Tillsammans med Catharina, Dennis och hans syster från båten Resolut sippade vi på Pina Coladas och Chocolate Martinis vid poolen. Givetvis kunde man simma bort till baren för att göra sina beställningar. På kvällen bjöds det på tapas ombord på Resolut.


Vi blev kvar i Marigot Bay fyra nätter men drack inte bara
drinkar vid poolen hela tiden utan gjorde bl.a en hike upp till en utsiktsplats
ovanför lagunen.

En dag gjorde vi en utflykt till Diamond Falls i Soufriere,
en halvtimmes resa med lokalbuss söderut från Marigot Bay. Vid busshållplatsen
fick vi tips av en ”local” att först åka norrut till huvudstaden Castries och
därifrån ta bussen till Soufriere. Ett bra tips visade det sig då bussarna inte
lämnar Castries förrän de är helt fulla och sedan inte kan stanna för att
plocka upp passagerare på vägen. Det medförde att resan tog en timme längre än
vi trodde, men på köpet fick vi även se huvudstadens myller.

Den pitoreska byn Soufriere…

Diamond Falls ligger i en botanisk trädgård. Mineraler från
den vulkaniska berggrunden gör att vattnets färg varierar från dag till dag
beroende på saltsammansättning. Alltså ett måstebesök för två vattenkemister smiley.
Redan i början av 1700-talet badade man i de varma källorna som fortfarande
finns här.


Seglingen till Martinique blev jättebra med ganska mycket
vind, 12-15 m/s, men i halvvind till bidevind gjorde vi 7-8 knop hela vägen
till Grande Anse d’Arlet.
Anledningen till att vi gick dit var att där låg Carpe Mare med gäster ombord,
Kent och Annika. De hade varit snälla och tagit med en ny gasregulator till oss
hemifrån Växjö. TACK – svenska gasregulatorer är svåra att få tag i utanför
Sveriges gränser.

Inklareringen gjordes i Petit Anse d’Arlet, 20 minuters gångväg söderut. Martinique påminner mycket om Medelhavet och Franska sydkusten.

Därefter kryssade vi till Le Marin i hög motsjö och vind
på 10-15 m/s för att fylla på förråden med mat och dryck. Det var en fin segling
där Angelina fick visa sitt rätta jag och vi seglade förbi flera andra båtar, som gick för segel eller motor. De hade det jobbigt i den höga sjön. När det blåser
lite är det oftast vi som blir omseglade.


Le Marin är ett Mecka för seglare med hela
shoppingcenter med båttillbehörsbutiker och företag som kan fixa allt på en
båt. Vi fick hjälp av Marco på Tilikum att lösa vårt laddningsproblem. Ända
sedan innan vi lämnade Sverige har vi haft problem med att förbrukningsbatterierna
inte laddats vid motorgång och flera personer har tittat på detta utan att
kunna lösa problemet. Marco löste det hela på en timme och femton minuter. Det
var också den tid han tog betalt för utan tillägg för att komma ut till vår
ankringsplats etc.

Innan vi lämnade Martinique gjorde vi ett kort stopp
i Anse Noir. En liten vik med branta klippor, en svart sandstrand längst in och
underbar snorkling. Klippväggarna fortsatte lodrätt, rakt ner 5-10 meter i det kristallklara
vattnet, med en vägg av korall, anemoner m.m.

Och en Goldspotted Eel smiley