Nu är vi i Afrika och att vi är långt hemifrån märks bl.a.
på sjökorten i plottern. Stora områden är dåligt eller inte alls sjömätta. Den
allmänna uppfattningen här är att det inte behövs då lokalbefolkningen ändå vet
var eventuella grund finns. Utanför den senaste ankringsviken fanns två
djupkurvor, 1000 m och 50 m. När vi närmade oss land med stor försiktighet och
passerade 50-meterskurvan var det fortfarande över 100 meter djupt enligt
ekolodet.

I nästa vik ankrade vi på 9 meters djup drygt 50 meter från land, men enligt sjökortet på plottern låg vi 50 meter upp på land.

Boavista är den östligaste av Kap Verdes öar. Den består
till stor del av sandstränder, sanddynor och öken. Det är som bit av Sahara ute
i havet. Ankrar gör man på fyra meters djup i viken utanför Porto de Sal Rei.

Vi passade på att rengöra botten på båten från alla alger, sjögräs och djur som växer och trivs där. Det mesta av bottenfärgen som vi la på i vintras följde också med så vi får väl se hur fort det växer på igen nu.

Äntligen en havssköldpadda som ville vara med på bild (trots all bottenfärg).

I viken fanns en liten ö med sandstrand och ett litet
korallrev. Vi tog jollen dit för att se oss om på ön och snorkla på revet.

Evas bror Magnus skulle komma till Palmeira på Sal för att mönstra på
inför atlantöverfarten. Vi ville vara på plats ett par dagar i förväg för att
hinna klarera in och samtidigt passa på att se lite av hamnstaden Palmeira. När
vi klarerade in undrade polismannen var vi varit den senaste veckan. När vi
berättade att vi stannat och ankrat i några vikar på vägen hit från Sao
Nicholau blev han lite upprörd och sa att det var olagligt och att vi skulle
seglat direkt till Sal först för att få tillstånd att ankra. ”This is illegal” sa
han om och om igen, jaså sa vi och sedan hände inget mer.

Några gatubilder på de färgglada husen i Palmeira.

Klockan 03:30 på lördag morgon ringde mobilen. Det var
Magnus som var på väg från flygplatsen och skulle komma till hamnen om en
kvart. Vi mötte upp med jollen i nattmörkret och efter ett par timmars sömn seglade vi
tillbaka till Mindelo på Sao Vicente, en segling på 120 NM vilket tog drygt ett
dygn. En bra övning för Magnus med nattsegling, dyningar och fiske. Vår första
dorado (guldmakrill) högg på morgonkvisten. Inte så stor, men lagom som pålägg
på lunchmackorna.

Tillbaka i Mindelo blev det några bråda dagar med
förberedelser inför överseglingen till Karibien. Både den löpande och stående
riggen skulle ses över, ett nytt peke att fästa genackern i skulle konstrueras,
färskvaror, diesel och vatten skulle bunkras.

Planen var att segla iväg på tisdagen den 28 november men ett
stiltjebälte som täckte halva vägen till Karibien fick oss att tänka om. Nu ser
det ut som om det ska komma lite vind på onsdag 30/11 så vi seglar troligtvis iväg
då. Hoppas på fina passadvindar från och med helgen.

Vi ska försöka att uppdatera bloggen under överfarten. Det blir kortare inlägg och positioner (inga bilder, men det är väl ändå bara vatten smiley) via satellit och webhjälp av Sofia.