Gran Canaria är Kanarieön med stor bokstav. Det är en riktig
turistindustri där besökarna ska aktiveras och roas dygnet runt. På sydkusten
finns flera ankarvikar som ser jättefina ut på sjökortet. Tyvärr är en ankarvik
här även en utmärkt plats för hotellkomplex, bad och vattenaktivitetet. På
sydvästkusten ankrade vi vid ett par av dessa. Definierar man en naturhamn som
gratis ankring är Playa de Maspalomas, Anfi del Mar och Puerto Mogan utmärkta.
Sedan får man ”njuta” av waterjets, paragliders, suppar, trampbåtar m.m. runt
båten på köpet. Det blev några lugna sköna dagar med mycket bad och snorkling bland färgglada fiskar.


Vid Anfi del Mar var det dags för hårklippning på akterdäck.
När hårtussarna flöt iväg på vågorna säger Eva att nu blir fåglarna glada för
att få något att bygga bo med. Då sa jag att det snarare är sköldpaddorna som
blir glada. Va? De vill ju ha hår-da skal J (Det börjar märkas att
vi har umgåtts mycket med Göteborgare på resan). Döm om vår förvåning när det
10 minuter senare dyker upp en stor havssköldpadda bakom båten på väg mot oss.
Tyvärr ville den inte vara med på bild utan dök ner under båten när kameran kom
fram. Bilden visar en internetkompis till vår sköldpadda.

En dag gjorde vi en utflykt till Las Palmas. Det tog en timme med lokalbuss. Las Palmas är en fin stad med mycket att titta på. Det blev besök i hamnen där många ARC-båtar redan samlats. Sedan stranden Playa de Las Canteras och Gamla Stan. Det blev en billig dag då det var Spaniens nationaldag och alla båttillbehörsbutiker var stängda smiley


Sista natten på Gran Canaria skulle det bli sydliga vindar så vi gick in i hamnen vid Puerto Mogán som visade sig vara en mycket trevlig liten turistby. Mycket turister men inga stora hotellkomplex utan bara några småskaliga hotell och små lägenheter ovanpå restaurangerna och butikerna närmast hamnen.

På väg över till Teneriffa, en segling på ca 55 NM i sydlig
vind, fick vi sällskap av en flock (stim?) med grindvalar. Min syster Kerstin
skulle mönstra på i Puerto San Miguel den 23 oktober för att segla med till Kap
Verde och vi beslöt att ankra några nätter innan vi gick in i hamn för att
plocka upp henne. Det finns inte så många bra ankarvikar med skydd för sydliga
vindar men Bahia de Abona erbjuder skydd för både sydliga och nordliga vindar. Vi
var lite oroliga att det skulle vara fullt med båtar i viken men där låg bara
en italiensk ketch. Det var en lugn och fin ankringsplats.

Sen blev det ankring utanför Playa de las Tejitas nedanför Punta Montana Roja. En lång
fin svart sandstrand (utan turister) nedanför flygplatsen. Blåsigt men sjölä.

I Puerto San Miguel träffade vi Lasse Hässler med besättning
och blev bjudna på kaffe å avec på kvällen. Det blev en lång kväll med mycket
seglingsprat. Dagen efter kom de över på besök i Angelina och vi fick hjälp med
felsökning av vår elektriska Furlex som inte alltid vill rulla in sig. Båten var
full med glada seglare när Kerstin kom.

När Kerstin gjort sig hemmastad i förpiken hyrde vi en bil.
Först fyllde vi gasol vid en DISA-anläggning för en billig peng sedan och åkte upp
till Teide. Toppen på vulkanen ligger på 3718 m. Vi tog linbanan som nästan går
upp till toppen. De sista 163 metrarna kan man gå till fots om man har
tillstånd. Vi försökte söka tillstånd i förväg men första lediga tid var två
veckor senare så det fick bli en kortare tur över lavan vid linbanan. Det
räckte då vi alla kände av den tunna luften på denna höjd.

På vägen tillbaka bunkrade vi mat och dryck för både
överfarten till Kap Verde och till Karibien. Tre överfulla kundvagnar och ett kvitto
som var längre än Kerstin.

Vi beslöt att göra ett stopp på La Gomera också innan överfarten
till Kap Verde. Det blev motorgång då vinden var som bortblåst men vi såg massor
med flasknosdelfiner och grindvalar på vägen. En lugn provsegling för Kerstin.