La Graciosa är en liten Kanarieö längst uppe mot nordost. Det
påstås att det var här som Long John Silver gömde sin skatt. Större delen av La
Graciosa utgörs av en Nationalpark och det finns egentligen bara en vik, Playa
Francesca, där det går att ankra. Man måste ha ett ankringstillstånd vilken man
behöver ansöka om i förväg via en hemsida som givetvis endast är på spanska. I
två veckor försökte vi få tag i ett ansökningsformulär utan resultat så det
blev till att ankra utan tillstånd (som de flesta andra).

Ankarviken med Lanzarote i bakgrunden.

På vulkantoppen hade man fin utsikt över ön och viken med båtarna.

Öns enda by ser ut som en mexikansk vilda-västernstad med
låga vita stenhus och sandgator. Vid hamnen ligger en liten badstrand med flera mysiga barer
och restauranger.

Efter ett par nätter vid La Graciosa gick vi vidare söderut
till Lanzarote. I vår pilotbok står att man behöver visum för att besöka Kap
Verde, något vi missat tidigare. Ett samtal med deras konsulat i Stockholm
bekräftade också detta. Det skulle dock vara lätt att ordna, om vi skickade
passen till Stockholm skulle de föra in våra visum i passen och skicka tillbaka
dessa med vändande post. Kändes inte helt bra men vad gör man? Vi valde att gå
in i marinan i huvudstaden Arrecife där det skulle finnas ett DHL-kontor. Vi
behövde även bunkra mat och köpa några båttillbehör. Vi la till mitt på dagen
och trodde vi hade gott om tid att hinna med alla inköp, posta pass mm. Men
allt stängde kl. 13 då det var lördag, och på söndagar är allt stängt. På
kvällen blev vi bjudna på kladdkaka och vin på Karlstad-båten Aela så det blev en
lyckad dag i alla fall.

Dagen efter fick vi ett tips av Roland och Vicky på Bella
Luna att kolla på noonsite.com angående Kap Verde och visum. Där står att om
man kommer dit med båt och lämnar med båt behöver man inte ha något visum. Om
man däremot mönstrar av eller på en båt så måste man ha ett visum. Vilken tur
att det var stängt på DHL-kontoret.

Marina Rubicon by night.

Nästa hamn blev Marina Rubicon på södra Lanzarote. Här hyrde
vi en bil för att utforska ön lite närmare. Första stoppet blev nationalparken
Timanafaya med stora lavafält och en aktiv vulkan. I inträdet ingick en busstur genom lavafält, förbi
kratrar och genom lavatunnlar. Marktemperaturen ligger fortfarande på upp mot
600 grader vilket demonstreras genom att hälla vatten i nedsänkta rör varpå det
bildas en gejser. Buskar som läggs på marken börjar brinna efter ett par
minuter. I restaurangen grillas kyckling över ”öppen vulkan”.


På norra delen av ön odlas vindruvor för vinframställning. Vinstockarna
var omgärdade av murar som skydd mot vinden. Ett tjockt lager lavaaska på
marken fångar upp luftfuktigheten nattetid varför vindruvorna inte behöver
någon ytterligare bevattning. Svårt att tro när man ser det karga torra
landskapet.

El Grifo är Kanarieöarnas äldsta vingård. De hade även ett museum
som visade utrustning och metoder som använts för den lokala vinframställningen
genom tiderna. Besöket avslutades med en vinprovning av såväl mousserande, rött, och dessertvin. Till detta serverades kex och getost.


Längst i norr ligger Mirador del Rio. En restaurang och
utsiktsplats som ligger insprängd i berget med en otrolig utsikt över La
Graciosa.

I Marina Rubicon hann vi också äntligen ikapp våra vänner Anders
och Katharina på Carpe Mare. Det blev flera kvällar med god mat, portvinsprovning
och restaurangbesök innan våra seglingsrutter åter gick olika vägar.


Vårt besök på Lanzarote avslutades med sol, bad och slöande
för ankar utanför Playa del Papagayo.