Madeira består av fyra ögrupper. Den första vi kom till
heter Porto Santo, den ligger ca 30 nM norr om huvudön. När man kommer till
Madeira och ska klarera in måste man först gå till polismyndigheten och sedan
till hamnkontoret för att visa samma papper på båda ställen. Vi låg en natt i
hamnen för att sedan ankra innan för pirarna 4 nätter (Det kostade 39 euro per
natt i hamnen och 6 euro att ankra). Fantastiskt vatten, klart och 24°C,
äntligen varmt och skönt. Det blev många bad, ibland med cyklop för att se hur
båten ser ut undertill (lite tunn grön beväxning, mest på rodret, men inte så
mycket än).

På piren i Porto Santo målar många långseglare en bild
(bomärke). Där finns massor av bilder av seglare från hela världen, ganska
många svenskar. Detta gjorde även vi.

Vi passade också på att trimma jollemotorn lite.

Tillsammans med Janne på båten Indigo gjorde vi en utflykt
med en lång promenad upp till en hög bergstopp, Pico do Castelo. En varm men
jättefin vandring längs en led med massor av trappsteg.

Så här odlar man lådvin, bara att stoppa påsarna i kartonger
sen, smidigt va?

Från Porto Santo seglade vi runt Madeira längs nordsidan av
ön och rundade västsidan. Vi tänkte ankra i en vik som heter Paul do Mar. Det
blev en jättefin segling och vi fick se hela Madeira från havet. Madeira är en
hög ö, 1850 m, grön och frodig, med ganska mycket moln och regn uppe på ön, men
ofta soligt längs kusterna. Ankringsviken var en fantastiskt fin plats, med
branta berg och ett vattenfall, med det var helt utan sjölä så det gick inte
att ankra där om det inte var vindstilla. Vi seglade vidare till en hamn som
heter Calheta, en fin turiststad, där man gjort en badstrand med sand från
Marocco (Madeiras sand är svart vulkanisk och duger inte till turister).

Paul do Mar
Calheta, stränder och hamn.

Vi tog en taxi upp till Rabacal för att göra en
Levada-vandring. (En Levada är en konstgjord vattenkanal byggd på 1800-talet för
att leda vattnet från bergstopparna till odlingarna på etagerna längre ner mot
kusterna). Det var en ganska lång taxiresa dit. Vandringen började ganska brant
neråt några kilometer innan själva Levada-leden började. Vi gick två jättefina
vandringar (Risco och 25 Fontes) längs branta stup och fina vattenfall.

De två milen tillbaka till hamnen i Calheta tänkte vi
promenera, det är ju nerför…. Det var det, jättebranta vägar nedåt, i serpentinslingor.
På denna sida av ön brann det för några veckor sedan, så vi gick nedför genom
helt nedbrända skogar.
Efter en stund kom det som tur var en bil som frågade om
vi ville ha lift, det ville vi (fötterna ömmade rejält då de åkte framåt i
skorna så brant det var). Vi blev avsläppta i byn ovanför hamnen och
promenerade den sista, lika branta, vägen ner till hamnen. Nästa dag kunde vi
knappt gå med våra stackars ben.

Vi seglade vidare längs Madeiras sydkust någon dag senare.
Först blåste det nästan ingenting, sedan plötsligt började det blåsa mycket och
motvind. Vi kryssade fram till Madeiras enda ankarvik ”Baia d’Abra”. En häftig
vik med branta, stupande bergsväggar runt (man kan se kanalerna där lavan
sprutat upp). Tror att vi låg ankrade mitt i en vulkan.

Vi grillade nyinköpt tonfisk i tjocka skivor, med
klyftpotatis och rött vin till middag i sittbrunnen med en fotogenlykta tänd
som de flesta kvällar, redan halv nio är det mörkt ute.

Vattnet var kristallklart, fantastiska bad.

Efter två nätter skulle det börja blåsa mer så vi seglade in
i hamnen strax intill, Quinta do Lorde. Vi försökte hyra en bil men det gick
inte, så vi tog bussen in till huvudstaden Funchal, där vi gick runt lite och
köpte ett par båttillbehör som vi behövde.

Nästa dag tog vi en taxi, tillsammans med seglarvännen
Janne, upp till Quemadas. Där började en Lavadavandring som var 6,5 km lång
och gick till Caldeirao Verde, ett 100 m högt vattenfall som slutade i en rund
lagun med iskallt vatten. Det var en jättefin vandring längs branta stup, genom
fyra tunnlar där man fick lysa sig fram med ficklampa. 6,5 km tillbaka också,
sedan kom taxin och hämtade oss.


Nästa dag var det Fiskebåtsfestival, en religiös festlighet,
där vi fick åka med en av alla proppfyllda fiskebåtar. Det spelades musik och
bjöds på öl och mackor. En av båtarna hade med sig ”Padre” som skulle promenera
upp till kapellet och hämta Madonnan som vakar över Fiskarna under resten av
året. Folk badade från fiskebåtarna och det var folkfest.

Tillbaka i byn
Canical, som båtarna utgick från, var det festival. Det hängde köttstycken i
marknadsstånd, där köpte vi stora grillspett, råa, som vi sedan kunde grilla på
stranden där det var förberett med massor av grillar. Till detta ”a very local
wine” som man fick i en pet-flaska, och som var nästintill odrickbart, men
köttet var gott. Vi var på festivalen tillsammans med Janne (Indigo) och Mats
och Marie (Isa), vi träffade även de tre ungdomarna från svenska båten Aela en
stund under kvällen. Vi var medbjudna på båtturen av taxichauffören tillika
fiskebåtsägaren Amandio, som var jättetrevlig och mån om sina utländska gäster.


Vi lämnade huvudön Madeira och seglade nära nästa ögrupp
Illas Desertas söderut mot de sydligaste Madeiraöarna, Selvagensöarna, 165 sjömil söderut. Med bra segling i lagom vindar, med gennacker, tog överfarten 32 timmar. Vi
fick vårt första napp, efter många fiskeförsök, en trut som gärna ville ha vår
lilla plastbläckfisk. Som tur var kom den loss av sig själv när vi höll på att
dra in för att ta loss den. (Jag vet inte hur man lagar till en trutsmiley). Vi
ankrade i en vik vid södra Selvagens Grande.
Polisen kom ut till båten för att titta på pass och papper. Vi fick reda på att vi kunde komma iland på ön klockan 16, först skulle de ha lunch och siesta. Vi hann med bad, lunch och avkoppling. På ön fick vi en guidad rundvandring. Det var vi och tre spanjorer från en annan båt som blev guidade av två parkvakter, en polis och hunden Selvagem. Vi fick reda på massor om ön, där fanns växter som inte finns någon annanstans, det hade inte regnat på två år, i hålor låg juveniler (fågelungar) av Gulnäbbad Petrell som vi kunde se på nära håll, vi fick hålla Geckoödlor som låg gömda under stenar.