När vi lämnat skottland för att segla mot Isle of Man
planerade vi noggrant för att få medström i smalaste sundet vid Mull of
Kintyre. Det lyckades ganska bra men på slutet vände strömmen och vinden
mojnade något så vi gjorde 4 knop genom vattnet men bara 0,5 knop över grund.
Då startades motorn och en annan riktning styrdes.

Det var en lång segling så vi mellanlandade i Larne på
NordIrland för en natts sömn, när vi närmade oss hamnen ropade det på VHF-en: –
Sailing yacht Angelina, this is Larne harbour, what are your attentions? Vi svarade genast – We are from
Sweden, we are coming in peace. Nä, det gjorde vi förstås inte smiley

Vi ankrade utanför ett kraftverk i den stora hamnen, det
kändes som hemma.

Framme vid Peel på Isle of Man fick vi lägga till vid en boj
och vänta in högvatten eftersom hamnen bara gick att komma in genom vid
högvatten ± 2 timmar, andra tider var hamninloppet helt torrlagt.

Hamninloppet vid lågvatten.

Gråsäl innanför hamnpiren.

På Isle of Man tog vi en dag med sightseeing via bussar,
gamla tåg och hästspårvagn.

Vi gick av bussen och promenerade till ett naturreservat för
att titta på orchidéer och vilda wallabies (en sorts känguru som rymt från öns
djurpark på 70-talet och nu finns det ca 100 st vilda på ön). Vi såg inga
kängurur där, men träffade en parkvakt utanför som sa att det finns större chans
att se dom vid ett annat reservat en bit ifrån. Vi promenerade dit och där gick
vi i en fantastisk skog och efter en stund fick vi syn på 3-4 wallabies som
granskade oss tillbaka när vi smög och kikade på dom mellan träd och buskar (dom hade nog aldrig sett svenskar förr).
Längre fram på stigen fick vi syn på 3-4 stycken till.

Wallaby poo (första spåren…)